Blev tillfrågad om att skriva kapitel om design thinking, och kände att jag inte hade något att säga om denna väletablerade ansats. Dock ville jag skriva något om tänkande i relation till designprofessioner och designutbildningar, så det blev ett kapitel betitlat ”Design, thinking and metaphors: On the cognitive style of engineering and design education”. Se boken här.

Dessvärre är texten ganska kort, men den övergripande tanken är i stil med följande korta meningar:

The history of design thinking can be traced back to when design scholars started to study the cognitive styles of design professionals. Continuing in this tradition, this chapter discusses the modes of thought that are nurtured in engineering education. 

The education of designers and engineers shapes the culture of what Hannah Arendt calls the homo faber (making human). Like design schools, technical universities must transcend the notion of engineering as a purely instrumental pursuit, and train creative engineers whose work may expand the public imagination. 

Här följer jag i någon mån upp min tidigare läsning av Arendt, inte minst hennes syn på omdöme. Dock har jag lite issues med hennes gränsdragning mellan action och work, och det är därför jag vill in och böka här. Det handlar dels om att jag vill värja mig från en livsvärld/system-arbetsuppdelning mellan humanistiska lärosäten och tekniska högskolor. Samtidigt tänker jag även att det finns någonting att återupptäcka i ingenjörskapet: Som vi varit inne på tidigare skriver Arendt i en tidsanda som uppkommer i anslutning till att ingenjörsvetenskapen (och modernismen) uppfattas som rutin och mer-av-samma. (Här, här, här.)

Kan vi återfinna den experimentalism som präglade vår relation till ingenjörskapet innan den ”radical split” som Berman skriver om? Det är denna form av radical imagination vi vill återfinna, vi bör inte nöja oss med den flygplatslitteraturskreativitet som i slutändan ändå reduceras till målrationalitet. När detta återupptäckande sker blir det ännu mer rimligt att kasta ut Arendts tanke om att endast humanister ägnar sig åt action.

Jag kommer sannolikt att skriva längre version av samma resonemang, och får då utveckla detta ytterligare.