Fascinerande slutsats i dagens ”big read” om ”the failed green revolutions at BP and Shell” i dagens FT.
Har just skrivit utkastet till en essä som skall vara med i Gläntas nästa nummer. Inser att jag har det mycket svårt att inte förstå världen just nu som en pågående omvärdering av västs marknadsortodoxi – en process som gör att vi i denna del av världen sneglar alltmer mot Kinas modell.

Denna tendens märks även i texten om varför BPs och Shells misslyckade experiment med att ställa om mot förnyelsebart. Texten avslutas som följer:

Van Beurden’s regret is that the industry failed to clearly define a collective plan for the energy transition. “It was impossible to get everybody on the same page,” he says. Climate strategy became a source of competition, with each company seeking to differentiate itself by taking a different approach. “That’s where the industry collectively has made a big mistake.”

Detta är instruktivt. Man hade kunnat tänka att marknadsmodellen borde kunnat funka – varje företag väljer sin egen väg, så får man se vilken organisation som vinner slaget om framtiden. Dock: Det verkar inte som att framtiden kunde byggas utan en gemensam vision, som bestäms på en högre nivå.