Mode <> uppfinning

Blev häromdagen tipsad om en liten film, ”Opus 13 Résonance”, där vi får se Gilles Deleuze samtala med Claire Parnet, ihopklippt med diverse skejting-antics.

En bit in i filmen säger Deleuze (text från den engelska undertexten):

For philosophy [...] or sport – which we will see when we discuss sport – it is all the same: is there anything new going on? If we interpret this in terms of fashion, no! Because it is quite the opposite, what’s new is not something that is fashionable, maybe one day it will be fashionable, but not for the moment, because we aren’t expecting it. By definition it is unexpected. It is something that surprises people… leaving them speechless.

Alltså: Mode är en imitation, och därmed motsatsen till innovation. När något blivit mode är det, per definition, inte en nyhet. Att studera mode (eller ”fashion”) är – strictly speaking – inte att studera uppfinning eller ”kreativitet”; det är att studera replikatorers väg genom samhället.

Förutom gamle Gilles innehåller filmen en massa vackra skejtsekvenser. Som så ofta annars slås man av uppfinningsrikedomen: Hur många olika saker är bräda-skejtar-urbanstrukturer-assemblaget kapabelt till? Såg just i Richard Dawkins senaste bok att han visst skrivit något papper om någon slags teori för vad det är som gör att vissa fyla visat sig kapabla att bifurkera till livaktiga replikatorer. Bland annat, tror han, har det att göra med ”modulisering”. Skall undersöka, och återkomma.

Uppdatering, fredag förmiddag: Tack Olle för tipset om filmen!

Comments are closed.