Latour har gått bort, och lägligt nog har jag fått tillfälle att återkomma till min Latour-influerade avhandling.

ReVolvolutions handlade om det moderna företaget, och ”modern” användes främst med relation till Latours We have never been modern. Kort sagt: Det moderna företaget har aldrig varit det som det utgett sig för att vara.

Vad sägs det moderna företaget vara? Well, efter ”the rise of the visible hand”, så är det följande: En monolit, i vilken alla aktiviteter uppstår på strikt professionell basis, av personer som kastat av sig sina personliga och medborgar-orienterade ingivelser, och endast gör det som främjar den långsiktiga lönsamheten för företaget. På så vis passar det moderna företaget in i den ekonomi som utgör en slags ”andra natur”, vars lagar är beforskningsbara av nationalekonomin. Ekonomin är ett objekt, så även företaget.

Politik och styrning sker i den socio-kulturella sfären. Den hålls separat från ekonomins natur – detta är bra, för det måste finnas en robust avgränsning mellan politik/stat och ekonomi/näringsliv. Staten sätter ramarna, företagen agerar ostört inom dessa ramar. Den moderna konstitutionen mellan natur och kultur, objekt och subjekt hålls intakt.

Nationalekonomins roll, och tanken om ekonomin som objekt, tog jag sedan vidare till Callons arbete om externaliteter/overflows och framing – inramning – av ekonomin. Aktiviteten att påvisa, benämna och sätta siffror på overflows utgör en slags ekonomins ontopolitik. Det var dessa processer som jag inriktade min studie på.

Mer specifikt kollade jag på olika aktörer som var involverade i dessa processer – både inom och utanför företagets gränser. Då märkte jag att dessa aktörer inte alls passade in i bilden av det moderna företaget. På insidan märkte man att aktörer tog med sig sina samhällsambitioner in i sitt arbete innanför företagets väggar. På utsidan fann jag personer som alternerade mellan två positioner – att dels agera NGO/aktivist, och att dels agera konsult. Inom Latours schema utgör dessa aktörer hybrider – orenheter som komplicerar bilden av det moderna företaget. Det är, något tillspetsat, dessa orenheter som måste sopas under mattan för att systemet skall funka.

Nu har jag fått chansen att återigen studera den senare av dessa kategorier: En konsulterande NGO. Fokus denna gång kommer att ligga på hur denna organisations arbete kring ”overflow invention” kopplar till tidsligheter. Tidigare har jag främst tänkt kring denna process i rumsliga termer – inom vilket ”rum” (omgärdat av lagar) tillåts företagen verka fritt? Nu ligger fokus även på bedömningar av risker för framtida förändringar av detta rum.

I själva verket fanns denna typ av aktiviteter representerade i mitt fältarbete, jag valde bara att inte skriva fram dem så tydligt. Vill minnas att föreställningar om risk spelade stor roll – något om detta kom kanske med.

Så – här finns alltså lite empiriskt och begreppsligt arbete som väntar. Dels skall det intervjuas en del, men sedan väntar arbetet med att skaka liv i Latour-/Callon-ramverket från avhandlingen, och sedan gifta det med begrepp från anticipation studies och Beckerts framtidsgrejer.

På längre sikt finns även tanken om att skriva ett större resonemang om detta: Vilken roll spelar denna aspekt av marknadsekonomin för dess förmåga att skapa nya produkter, och lösa nya problem? Är NGO-konsulterna (och även de ovan nämnda professionella) viktiga för hur ekonomin skall fungera? Kan det vara så att inte bara näringsfrihet, men även förenings- och mötesfrihet spelar roll för ekonomin? Här kan jag äntligen få återvända till John Kays berättelse om Heinz och Friedrich i The Truth About Markets. Mer om detta senare.