”USA innoverar, Kina imiterar, EU reglerar”: Så brukar det låta när Europas konkurrenskraft skall problematiseras och hånas. Visst, så är det nog – men jag är inte säker på att konkurrens (alternativt innovationskraft) och reglering skall ställas emot varandra på detta sätt.

Ibland hör man argument mot ovanstående kritik – man säger att tydlig reglering kan vara bra för konkurrensen, och kanske kan god statlig reglerning driva industrier åt håll där de blir internationellt konkurrenskraftiga. Sedan har vi ju tankarna från den svenska modellen – driv på moderniseringen av ekonomin genom att understöjda den process som gör att underpresterande företag slås ut.

Samtidigt – jag är ute efter något annat, som jag redan tangerat här. Själva dynamiken i marknader drivs på av just spelet kring vad som skall räknas som legitimt och illegitimt, vad som är önskvärt och oönskvärt – och denna är inte helt lätt att separera från reglering.

Jag tänker inte bara på statlig reglering, utan på de spel mellan andra parter – företag, civilsamhällesorganisationer, fackförbund osv. – som i allmänhet föregår reglering med något decennium eller två.

Som jag härleder från Callon:

markets are characterized by competition among existing goods and by collective contestation of the very meaning and social viability of any given good.

Callon blev kanske till och med allt tydligare denna punkt. I en relativt sen intervju menade han att market failures – de som ofta leder till reglering – är inte failures, utan utgör själva poängen med marknader.

Taking one matter of concern in hand leads to the implementation of new framings, which in turn are sources of more overflowing. No markets without failures. Markets work because they fail.

Jag har just knåpat en del med en artikel om Beckerts fictional expectations, och här finns såklart kontaktpunkter med Callons performativitet. Dock – mest intressant är hur de båda är intresserade av dynamik som uppstår ur contestation. I Beckerts fall handlar det inte om contestation av ”frames”, utan av förväntade framtider. Dock – Beckert är också tydlig med att han är intresserad av kapitalismens dynamik – och försöker därför skriva emot institutionalister som graviterar mot att beskriva ekonomin i termer av isomorfism.

I artikeln undersöks just regleringar i anslutning till Beckerts arbete, och där framstår också regleringar som någonting som inte riktigt kan särskiljas från konkurrensen på marknaden. Återkommer!