Vad innebär det att säga att urbanteori är performativ?

Lyssnade lite på Spanarna i P1 imorse; noterade att Sissela Kyle populäriserade begreppet ”prekariatet”. Sådant där är ju alltid intressant – sociologiska begrepp som får spridning, och börjar påverka den där verkligheten de säger sig beskriva.

”Prekariat” torde dock vara långt efter begreppet ”gentrifiering”, som man ju hör om lite titt som tätt i radion. (Vet inte ens om detta är ett nytt fenomen; tycker att G-ordet cirkulerat i kulturdebatten så länge som jag kan minnas. I ett forskningsprojekt som jag är del av har vi satt samman ett blygsamt litet provokationspapper för en sessionIFHP 2012. I detta figurerar just denna tanke – vad händer om man överför Michel Callons så kallade ”performativitetsprogram” till att studera urbana ekonomier? Detta är ju en idé som cirkulerat i bloggosfären ett tag, om än inte i dessa termer.

Konferenssessionen kommer att handla om mycket mer än performativitet; jag har en känsla av att diskussionen kommer att präglas av det faktum att en hel del intressant data kommer att presenteras. Icke desto mindre skall det bli intressant att ställa urbanteorin i relation till det Callonska perspektivet. Detta perspektiv leder oss ju inte till att slå fast att gentrifiering inte existerar – men förändrar ju hur vi ser på den roll som teori (inklusive så kallad kritik) spelar. Nåväl, vi får se vad som händer.