Satt häromdagen och lunchade kring nya filmprojektet om framsyn och jubileumsarkitektur. Frågan om användning av intervjumaterial kom upp. Jag slängde fram tanken om att omvandla intervjumaterialet till en röst. Detta skulle vara i linje med Too Late-filmen, om än baserat på empiri istället för teori.
Från pipelinen: Ett kapitel om David Starks dissonans, musik och innovation.
Roligt nog har Glänta producerat en serie filmer, i vilka textförfattarna introducerar sina bidrag till specialnumret om teoretiska verktyg. Här är min lilla film:
Min essä i senaste Glänta finns nu publicerad på engelska – se Eurozine.
Om Attalis Noise: The Political Economy of Music.
Glädjande nog – skriver text om att befinna sig i svävande tillstånd.
Som sagt – vad är det att leva i en tid som inte graviterar mot en grundton? Hann inte svara på frågan häromdagen.
Hur leva i en tid som inte graviterar mot en grundton?