På onsdag presenterar jag detta papper på statsvetarnas seminarium om politisk teori, 13-15, sal B226. Inte världens tajtaste text, säkert fullt av stavfel.. laddar kanske upp ny version snart. (Uppdaterad lördag.)
Det blev lite ont om tid att få loss texten, men förhoppningsvis kan vi ha en trevlig diskussion på onsdag. Framför allt hoppas jag på att statsvetarna kan komma med bra förslag på hur jag skall utveckla kritiken mot traditionella (strukturalistiska och metodindividualistiska) beskrivningar av auktoritära regimer och revolution. Jag hoppas ju kunna utveckla en beskrivning av dessa skeenden genom den poppiga triaden av posthumanism, vitalism och komplexitetsteori. Som i bilden från Leipzig nedan – det är flödesmönstren, inte de individuella aktörerna (eller strukturella förutsättningar) som skall vara i centrum för analysen:
Som lite inspiration inför onsdagen – se denna film om hur den Deleuzianska krigsmaskinen tog sig till uttryck i Berlin. ”TOR AUF! TOR AUF! TOR AUF!”
Det är bokat!
Kul! Som sagt, det är inte jättetajt text, men vi skall nog kunna få igång lite diskussion ändå.
CK, observera, jag tog fel tid – det är redan 13 till 15, sal B226.
Nu är också ny version uppe, med 1.5 radavstånd.. lite mer lättläst..
Men du, Kalle – detta var sprängstoff! Stavfel och småskit aside, jag tycker att detta är en av de finaste beskrivningarna och bästa politiska applikationerna av Deleuze som jag har sprungit på. Del I är faktiskt snorbra för att övrtyga andra teoretiker, inom samhälls-, naturvet eller humaniora alike.
Jag gillar den verkligen som du förstår, och önskar mig bara en lite mer extensiv och detaljerad case-studie. Det känns som att du har en lite väl stor distans till DDR och 89-händelserna, lite tredjehand så där… Någon gång borde någon ta en liknande händelse hela vägen som ett forskarprojekt. Då kunde det här rasera murar!
Guldstjärna från Jönköpingssektionen av svenska deleuzianer!
Kul! var lite rädd för just dina kommentarer: första hälften är skåpmat för dig.. Hann inte riktigt utveckla caset – får bli en senare version!
Rädd? Usch då, vad är det för myt jag har byggt upp kring mig själv egentligen… 🙂
Ang första delen så tycker jag att du prickar rätt nivå, rätt tonläge i förhållande till den tänkta ”publiken” och ämnet politisk teori. Som en introduktion till något slags ”varför Deleuze” är den riktigt bra, bättre än dina iofs väl genomarbetade och lättillgängliga förklaringar av assemblageteori – man måste redan vara intresserad för att fångas upp av dem.
Det finns dessutom en subtil retorik i texten som får mig som läsare att känna ”shit, vad gammal och trött den offentliga politiska idédebatten är”… Det är fräckt!
Roligt att du tycker så! Om jag fixar och donar lite med den kan man kanske skicka in den någonstans. MEN:
1. Som sagt i uppdateringen – jag hoppas att statsvetarna kan ge mig lite bra leads till vilka teorier som normalt används till att förklara de fenomen jag pratar om. (Nu nämner jag bara Marxism som ett exempel på revolutionsteori – ganska sloppy.)
2. Jag glömde vissa poänger i texten – t.ex. poängen att krigsmaskinen 1989 slätade ut rummet endast temporärt; det öppnade upp för en re-stratifiering (byggandet av en ny stat, om än ej lika överkodad/totalitär.. in my view).
PS. Kolla filmen på YouTube – jag blir alltid lika tårögd när jag ser den. DS.
Bra! Visst kan det byggas ut, men jag tycker att upplägget är alldeles utmärkt! Liksom filmen – det är jäkligt mäktigt… Jag var precis så gammal när det hände (14) att jag ändå var politiskt medveten om händelsens historiska betydelse. Världen förändrades över natten, helt utan någon hjälte som myten samlades omkring (ingen Washington, Lincoln, Napoleon, Jeltsin…). Det var på något sätt inte som andra historiska avgöranden man hört berättas om.
…jag vet inte vad du pratar om… 😉
Aha, du var för ung… 🙂
Men du, beskriv ’99 i dessa termer – vad var det egentligen som hände?
Äh, jag trodde att du skojade lite – att du med ”andra historiska avgöranden man hört berättas om” menade -68, som ju blivit så omdebatterat nu på senare tid. 🙂
Jag minns murens fall, men var faktiskt lite för ung för att fatta.
Hmm, -99-termer.. jag antar att en sådan analys skulle fokusera just på hur den ”bakomliggande koden” för regimerna hackades/skrevs om… Men jag vet inte om man tänkte så då. Jag gissar att alla var rätt vilsna och omtöcknade – visste inte vad som skulle hända.
Jo, 68 var ju fullt av i efterhand självutnämnda små hjältar som ”förändrade” världen… Den blinkningen funkar! 😉
Kul papper, kul tema. Har ett helt gäng kommentarer, men jag sparar dem till seminariet…
I stickspåret självutnämnda hjältar som förändrade världen 1989 (inte 1968, men jag börjar bli sifferblind) kommer vi dock spontant att tänka på Thomas Brussigs Helden wie wir.
Eller bara en grej förresten: Apropå den under- och över-individuella nivån, så handlar det ju inte bara om Leipzigs stadsplan, utan också om den större topografin. I Dresden 4/10 försökte 5.000 personer storma tåg på väg mot Prag (och den västtyska ambassaden där). Dresden ligger i det som inte för inte kallades Tal der Ahnungslosen (eftersom ARD:s marksändningar inte nådde dit), medan utsmugglade filmer från Leipzig-demosarna visades i västtyska kvällsnyheter (som Leipzigborna kunde se) nästan i realtid och därmed lockade ut ännu fler demonstranter på gatan. I Dresden svarade myndigheterna med våld — men oroligheterna nämndes inte med ett ord i DDR-nyheterna, vilket paradoxalt och tursamt nog invaggade folket i Leipzig i den möjligen falska tron att myndigheterna inte skulle ta till en kinesisk lösning.
Eller hm, ägnar jag mig åt individualistiska incitamentsförklaringar nu? Naja, ibland är en bra historia bara en bra historia och DDR89 är så fullt av dem. Sparar resten till på onsdag.
Och tänk om man hade haft Google Maps 1989. Här Nikolaikirche:
http://maps.google.com/maps?f=q&hl=en&geocode=&q=nikolaikirche,+leipzig,+germany&ie=UTF8&ll=51.340512,12.378621&spn=0.00059,0.001255&t=h&z=20&iwloc=A&om=0
Bra kommentarer! Precis sånt jag är ute efter, för att driva poängen på ett bättre sätt.. ser fram emot seminariet!
Yo, läste just igenom Albert ”Exit, Voice, Loyalty” Hirschmans ”Exit, Voice, and the Fate of the German Democratic Republic: An Essay in Conceptual History” (World Politics 45:2, 1993).
En mycket läsvärd artikel och en del intressant ur ditt perspektiv. Hirschman driver bl a tesen att DDR, till skillnad från de övriga staterna i Östblocket, erbjöd tillräckligt mycket exit, även under murperioden efter 61, för att voice inte skulle spela någon större roll (jfr t ex Tjeckoslovakien efter 68, Ungern efter 56 eller Polen efter Solidaritet). I sht som dissidenter antingen kickades ut (Wolf Biermann), tilläts resa ut eller fängslades och såldes för hårdvaluta. Det var först när exit blivit så ohanterligt att DDR-staten försökte stoppa utresorna (som i Dresden 4/10) som voice tog fart. Jag tänker att man säkert kan göra en delandisk tolkning av stora delar av Hirschmans story. Och apropå mem, kolla det han skriver om hur slagordet ”Wir bleiben hier!” snurrade runt i DDR under hösten 1989 och antog nya former i olika demonstrationer.
Cool – skall absolut kolla upp! Tror definitivt att vi är något på spåren.. skall återkomma till pappret någon framöver, mot slutet av månaden. Borde kanske kolla upp någon lämplig politisk teori-konferens under det kommande året, för att presentera någon form av papper?
Pingback: 99, our 68 » Latour för säkerhetspolitiska analytiker - del 1