Detta är inte första gången veka ägardirektiv för statliga bolag debatteras. Låt oss alltså erkänna att standardmodellen för aktiebolaget inte fungerar för Vattenfall – oavsett regering.
I gårdagens Studio Ett sade Anders Jonsson en hel del intressant om problematiken kring de svenska statliga bolagen. Han nämnde bland annat att problemet med svårigheten att styra statliga bolag så att de lever upp till allmänintresset är särskilt påtagligt i Sverige: I maktkampen mellan regeringskansliet och det statliga bolagets ledning vinner alltid den senare instansen, eftersom svenska tjänstemän gör karriär genom att börja i regeringskansliet och sedan klättra uppåt i bolagen. Kansliet har alltså inte pondus nog för att styra bolagen.
Vidare underströk han – mycket viktigt i sammanhanget – att detta är ett systemfel, inte något som kan skyllas på Alliansen:
Det som händer nu med Maud Olofsson är det som hänt med alla våra senaste näringsministrar: De pratar väldigt mycket, men det verkar som att de får väldigt lite gjort. Och det spelar ingen roll vilken kulör det är på dem; det verkar ligga i det ämbetets karaktär.
Med andra ord – låt oss konstruera en bolagsstruktur där allmänintresset säkras, utifrån den brittiska Public Interest Company-modellen. I Sverige har vi översatt detta till Allmänintressebolag – se min poppiga rapport till de Gröna, eller min träiga promemoria till Riksrevisionen.
För det är ju så – det finns ingen poäng i att behålla Vattenfall så länge det inte lever upp till allmänintresset. Vattenfalls existens som statligt ägt kan aldrig legitimeras av endast en fet vinst till statens koffertar – det är i så fall mer ansvarsfullt att sälja hela rasket på den öppna marknaden. (Den köpande parten kommer att betta på att privata ägare förräntar tillgångarna bättre en den svenska staten.)
En försäljning vore dock olycklig, givet de utmaningar som vi står inför klimatmässigt. Ett drivande Vattenfall kan ju även fungera som intressant partner till cleantech-industrin. Så, låt oss behålla ambitionen att Vattenfall skall leda de innovationer och de investeringar som krävs inom förnyelsebar energi – men låt oss ge denna ambition en rimlig chans att materialiseras, i form av ett allmänintressebolag. Ja, vi kan!
Ett utmärkt förslag, Kalle. En utmärkt fråga för miljöpartiet att driva inför nästa års val! Den inkräktar ju inte på varken vänsterns eller högerns ideologi, men har potential att förändra på sikt och dessutom lösa ett akut problem.
Roligt att du tycker så, Thomas! Har ju tjatat om detta innan, men fortsätter med försöken att trumma in budskapet nu när frågan är (var?) aktuell.
Marddrömmen är att en försäljning sker.
Frågan är hur man skall driva frågan framåt. Vi måste ändra opinionen så att liberalerna inte tappar ansiktet för att de driver en ”vänsterfråga”. Det måste förmedlas så att det förstås vilken förträfflig idè detta är. Det är dags att sticka ut hakan.
Jag föreslår att vi startar en arbetsgrupp för att driva medvetenhet om dessa frågor framåt i både teori och praktik.
Det krävs ett långsiktigt koordinerat och hängivet arbete för att lyfta tankarna om självorganisering och egennytta upp i förgrunden.
Det har förts en debatt om sälja ut eller inte sälja ut statlig egendom i lång tid, men vänstern har inte lyckats säja något annat än NEJ och högern har inte tappat tron på girigheten som styrmedel.
Trots att vi VET att känsla av sammanhang, delaktighet, och känsla av att man som individ kan påverka sitt samhälle är hälsobefrämjande och ekonomiskt stimulativa faktorer.
Därför måste frågan om självorganisering för att driva vår gemensamma ekonomiska och relationella välfärd framåt upp på agendan.
Första steget är att organisera oss!
Vad säger ni om det?
För min del så känns det ganska så udda att ha den stora koloss om Vattenfall är som statligt bolag (eller för det fluffiga allmänintresset) bara för att företaget ska leda innovationer och investeringar på klimatområdet. Jag tar mig nog friheten att ifrågasätta hur effektiv en sådan lösning är.
Jag förstår inte riktigt om du ifrågasätter det statliga bolaget eller det förslag på allmänintressebolag som Palmås har lagt fram? Eller båda två?
Att driva det som nu, statligt bolag med eget vinstintresse som ändåmål håller jag med om att det inte är effektivt, vinstintresset kommer naturligtvis stå över företagets altruistiska ambitioner.
Det var tag sedan jag läste Palmås förslag om allmänintressebolag men i stora drag tycker jag att vi behöver gå tillbaka till det kooperativa sättet att agera för att organisera kapital och människor i syfte att utföra ett arbete. Om detta inte kan ske med Vattenfall bör vi arbeta för att se till att vår egen energiförsörjning är ordnat på sådant vis.
En demokratiskt styrd organiseringsform där produceringen av mänskliga möten och tillit är lika rangordnat med själva arbetsuppgiften, att producera el på ett hållbart vis, är så vitt jag vet den enda kända organiseringsformen som kan uppnå ett sådant önskat resultat.
Först när vi själva har lyckats arrangera en sådan lösning kan vi tala om att visa andra länder hur de skall göra.
Ett sådant projekt är http://www.skogsvind.se men det finns åtskilliga andra exempel, dagis, vårdcentraler, sparkassor..
Går det inte att jobba DN Kommuniké nu när ämnet är hett?
Mathias: Jag vet inte om Karl avsåg att detta allmänintressebolag skulle ha något vidare syfte utöver att vara drivande i klimatfrågan. Som sagt så tycker jag spontant att det inte låter särskilt effektivt att ha kvar Vattenfall i offentlig ägo enbart för den skull, det känns som att det finns åtgärder för miljön som ger mer. Med de ekonomiska styrmedel som förmodligen måste till så blir rimligtvis efterfrågan på innovationer större över lag, inte bara för Vattenfall och inte enbart i Sverige.
Och att jämföra Vattenfall med dagis och vårdcentraler låter lite udda, rent storleksmässigt.
Det är ju inte fråga om ett bolag Vattenfall. Under Vattenfall finns ca 250 ytterligare bolag som sysslar med allt annat än vad vi i allmänhet tror.
I flera fall i direkt konkurrens med det privata näringslivet med stöd av skattepengar.
Ett Vattenfall som vi trodde fanns och som vi vill ha är dock helt ok.
Pingback: Framtiden är gemensam « strötankar och sentenser