Såg på filmen om Facebook och bestämde mig för att kolla upp kopplingarna till den amerikanska underrättelsetjänsten.
För det första är det intressant att CIA har etablerat en venture capital-fond (In-Q-Tel) för att kunna kontrollera framväxande teknologier. Det är också intressant att fonden är så uttalat politisk i sina mål – den håller på med non-profit venture capital – är alltså bara intresserad av makt, inte avkastning.
En pikant detalj: När jag studerade på Chalmers fanns det ett företag som startats av chalmerister, vilka ansågs vara entreprenörsförebilder för oss andra. Detta företag, Spotfire, är nu en förlängning av CIA, via nämnda fond. Spotfire arbetar just med att visualisera och analysera stora datamänger, för att se oväntade (suspekta?) mönster.
Att CIA startade sin övervakning-av-medborgare-fond är i och för sig inget oväntat. Som Manuel DeLanda skrev 1991, i War in the age of intelligent machines:
Historically, secret services have served only to control dissent inside a country, not to gather useful military intelligence abroad. For example, the Czarist secret police in the nineteenth century, the Ochrana, was as inefficient an instrument of intelligence collection as it was a ruthless keeper of internal order. […]
The CIA and the NSA are now beginning to travel in the same path. Although legally forbidden to from engaging in domestic surveillance, they have nevertheless turned their eyes and ears inward on several occasions, and these activities seem to be becoming more the rule than the exception. (188-189)
För CIAs nutida verksamhet är det av högsta vikt att hålla sig före i den tekniska utvecklingen – därav investeringarna i ”data mining” (exempelvis genom BBN, som nämns i filmen) och liknande teknologier.
Vad jag förstår har dock In-Q-Tel inte investerat i Facebook. Det enda som visas är att det finns potentiella sociala kopplingar mellan Facebooks venturekapitalist (på firman Accel) och personer som verkar inom In-Q-Tel, samt personer med förflutet inom Department of Defense och DARPA (såväl som omdebatterade Information Awareness Office).
Detta betyder däremot inte att dessa potentiella sociala nätverk är aktiva – vi vet inte om dessa människor verkligen har suttit i stängda konferensrum och konspirerat med varandra. (Det är skillnad på ”tracing” och ”tracking” i mapping av sociala nätverk.) På samma sätt går det exempelvis inte att utröna om jag verkligen är en del av det svenska militärindustriella komplexet – även om jag är kopplad till initiativet Global Utmaning, precis som Jan Nygren (vice VD för Saab). (For the record: Jag lovar att 99, our 68 inte konspirerar med svenska militärintressen.)
Men: Självklart kommer våra uppgifter på Facebook hamna hos amerikanska underrättelsetjänster ändå. Alltmer information om oss loggas, på Facebook och i andra kontexter, och underrättelsetjänsterna ges allt större (lagliga och tekniska) möjligheter att samla och sammanställa denna information. Visst, i Facebook är mycket av denna informationen snyggt lagrad i en och samma databas – men underrättelsetjänsterna kan lätt få ordning på denna information ändå, via just data mining.
Med andra ord: CIA kan lätt skapa sina profiler på oss oavsett vilket – konspiration eller ej. CIA behöver inte ha instigerat, eller investerat i, utvecklingen av sajten för att kunna nå vår data. Vi har redan sett alltför många exempel på makt alltid övertrumfar rätt i anslutning till frågor om integritet och övervakning.
Så, efter en kort paus, återvänder jag till Facebook. Jag tror tyvärr inte att det finns ett liv för mig under CIA-radarn.
Det kändes ju lite som en kapitulation redan när jag signade upp på facebook. Så tror jag många känner. Att det redan är för sent, man finns redan därute.
Sedan tar ju facebook det hela till en ny nivå, till exempel genom att man använder sitt riktiga namn (vilket självklart också är en av de största fördelarna) och att man ”tagar” varandra på foton, så att informationen tydligt går att koppla ihop (jag tagar inte).
Jag får lite panik när jag tänker på det. Men vad göra?
Ja, fast jag inbillar mig att CIA ändå kan få tag på sådan information – vilka vi hänger med, vilka vi sympatiserar med osv. – om de vill, Facebook eller inte.
Det finns en hel del att få panik för.. jag tycker att tanken på att myndigheter kan läsa alla emails man skrivit genom åren, saker man SMSat till folk osv. är lite jobbig. (Och saker att bli arg för – exempelvis att Bodström kuppade igenom dessa regler direkt efter Londonbombningarna.)
Vaddå – finns det lagrat? SMS? e-mails? Geeee!
Japp, courtesy of Thomas Bodström.
Hans främsta politiska bedrift var att driva igenom det så kallade Datalagringsdirektivet, som nu skall implementeras runt om i EU.
Lärdomen: Låtom oss aldrig igen stödja stiliga politiker med svajig civil liberties-kompass.
Interpol und Deutsche Bank…
Eftersom facebook-övervakningen inte är panoptisk utan dataminerande så är det inte till den skådande makten vi anpassar oss utan istället försöker vi att inte vissa upp de effekter som man letar efter. Kanske undviker vi kontakter från mellanöstern, hoppar över den muslimska gruppdiskussionen och laddar våra playlists endast med eurotechno (hemska tanke). Låt oss leva i den konforma mittfåran så går allt vägen.
Ja, du har nog rätt – man blir lite extra försiktig, så att man inte triggar ingång någon mönsterskönjande maskin. Men sen vet man ju aldrig med dessa apparater – man har ju sett att så gott som alla beteenden kan tolkas som misstänkta. (Är killen som irrar kring i tunnelbanan och inte lyckas komma på ett tåg 1. en rekande terrorist eller 2. en vilsen turist?)
Frågan: Skulle man kunna beskriva ett effektivt motstånd mot hela prylen genom att vi vanliga svennebananer tvärtom aktivt söker kontakter från mellanöstern, kastar oss in i den muslimska gruppdiskussionen och laddar våra playlists med fredagsböner. En slags kortslutning av systemet: Vi gör deras godtyckliga kriterier värdelösa.
Kanske (stoppa mig om jag går för långt) kan man få alla kattbloggare att avsluta sina inlägg med ”Det finns ingen gud utom Allah, och Muhammed är hans profet!”. Hacktivism, någon?
Byt ”beskriva” mot ”bedriva”, avsluta första meningen med ett ”?” och lägg till ”för terroristmisstankar” efter ”kriterier”, så kan man nästan förstå det faktum att jag betalas feta pengar för att agera kommunikationsexpert…
Marcus: Låter som en bra idé. Jag hade en widget till mac os som spelade upp alla fem böner varje dag vid rätt tidpunkter.
Men som du säger måste det vara mer autentiskt. Om man gör detta motstånd som privatperson så bidrar man nu nödvändigtvis även till integration, och kanske blir det då överflödigt att övervaka in the first place.
Via Global utmaning är du även kopplad till Sofia Nerbrand, som är en sån där läskig nyliberal. Din vänsterliberalism kanske också bara är en fasad. 😉
Värt att inflika i en diskussion om CIA (och underrättelsetjänster i övrigt) är ju att oavsett hur duktiga dem är på att samla in data, så måste dem ju tolka den också för att det ska hända saker. Stasi bedrev ju en av dom mest omfattande buggnings och informationsinhämtnings operationerna i historien, och borde ju rent teoretiskt ha haft ganska bra koll på det Östtyska folket. Men dom blev ju lika överrumplade som alla andra när muren föll.
Motargumented blir väl att man nu kan låta datorer stå och cruncha sig igenom alla databaser. Men jag är rätt övertygad om att vi fortfarande är ganska långt ifrån en mjukvara som är sofistikerad nog att omvandla dessa oändliga hav av information till nåt praktiskt användbart för en underrättelsetjänst. Och vad det gäller sagda organisationers kompetens att klara sådana uppgifter själva… ptja, jag har mina dubier, för att uttrycka det milt.
Jaa.. det är nog en bit kvar innan data mining-programmen blir tillräckligt smarta. Men ändå, det verkar ju som att Google och andra har kommit en bit på vägen.
Läste för övrigt en intressant artikel i Financial Times om att just Algoritmen håller på att utvecklas till vår tids Frankenstein-monster. Med andra ord kommer vi nog snart att få se filmthrillers om ”algoritmen som blev galen”, och vilka konsekvenser det får i samhället..