Har just skickat in ett utkast till ny antologi om svensk politik. Är fortfarande lite oklar beträffande texten som helhet, men lägger ut inledningen, eftersom ämnet ”frilansare i Holland utmanar deras motsvarighet till Svenska Modellen” är relativt aktuellt.
—
”Frilansare i alla länder, förena er!” En lätt klyschig slogan välkomnar besökarna till den webbsida som tillhör nederländska Alternatief voor Vakbond (AVV; ”alternativ till fackförbundet”). Vad vilja frilansarna? Jo, detta alternativa fackförbund vill ”demokratisera processen kring kollektivavtalen, så att varje arbetare – inte bara medlemmarna i de etablerade fackförbunden – får rösta kring kollektivavtal och pensionsuppgörelser.” Vidare vill AVV ”förändra lagar och institutioner så att de oberoende arbetarna får stärkta rättigheter, en bättre förhandlingsposition, och tillgång till samma skatteförmåner som de som har en anställning”.
Drivkrafterna bakom denna organisering är många. Framförallt har det hävdats att arbetsmarknaden i det nederländska välfärdssamhället är konstruerat för nio-till-fem-arbete inom storföretag. På så vis stängs unga ute från arbetsmarknaden; de kommer sannolikt aldrig kommer att få njuta av föräldragenerationens arbetstrygghet. AVV har, sedan organisationen bildades i anslutning till valet 2006, satt ett rejält avtryck i nederländska politiken. Situationen för frilansare, även kallade ZZP-are (zelfstandigen zonder personeel), debatteras nu flitigt – inte minst av det socialdemokratiska partiet, som har en särskild talesperson i frågan. I mars 2010 stod det klart att ZZP-arna dessutom kommer att bli representerade i Sociala och Ekonomiska Rådet – en inflytelserik politiskt rådgivande organisation, sammansatt av arbetsmarknadens parter. Här kan vi verkligen tala om genombrott: Frilansarna ges nu plats i den struktur som anses vara fundamentet för den holländska ”Polder-modellen”.
I vår Polder-motsvarighet, ”Den Svenska Modellen”, finns det ännu inte samma plats för frilansarna. I Sverige finns det inte ens någon nämnvärd debatt kring de egenanställda, frilansare, och projektarbetare som faller mellan stolarna i den från 1900-talet ärvda arbetsmarknadspolitiken. För fyra år sedan, i upptakten inför valet 2006, försökte SVTs samhällsprogram ”Faktum” lyfta frågan genom att slå fast att f-skattare är den nya underklassen. Dessvärre orkade sig diskussionen inte längre än till ett par ledarartiklar och krönikor. Partierna hade ju annat att tänka på, och arbetsmarknadens parter är av förståeliga skäl ointresserade av frågan. I slutändan är ju ZZP-arna företagare (alltså inte fackens huvudbry), men samtidigt en typ av aktörer vars politiska krav underminerar de storföretag som samlas av Svenskt Näringsliv.
…