Bildrapport från öppningen av Berlin-biennalen.
På väg in över gården vid Kunst-Werke. Någon holländare eller flamländare bakom mig klagar på att stället är fullt av hipsters.
Närmar oss ingången. Ah, borde ha anat: Ockupationstema.
En intendent berättar för oss att KW har bjudit in ”Occupy”. De söker förändra världen, och vill därför inte bli störda.
Folk i ring. En talar, de andra repeterar – precis som vid Zuccotti Park. (KW kanske inte tillåter användandet av megafoner? Problematiskt.)
En man med bister uppsyn ber oss lämna arrangemanget. Vi har inte varit tysta nog. Lämnar lokalen.
Regel nummer 1: ”var inte dogmatisk, gör inga regler för andra”
Foucaults regler för ”anti-fascist life” i förordet till Anti-Oedipus?
Skämskudde.
QUIET PLEASE! Changing the world is a silent process…
Yes! If your really have to dance to the revolution, do so at home, using headphones, during working hours. You know we’re living in a society!!!
… but it is nice that they support the Zuccotti Park crowd, using the human mic gesture for purely symbolic reasons.
Now, that is what I call being political.
Braindance to the revolution.
Bättre i Berlin?
http://www.youtube.com/watch?v=4XHJdrtvR_I
Pingback: 99, our 68 » LovsÃ¥ng till… ekonomisk antropologi