Zuccotti Park: Två betraktelser och fyra möten

Spenderade lördagen nere bland de som ockuperar ett litet torg i närheten av Wall Street.

Två betraktelser:

1. På Manhattan kan minsta lilla öppna yta med lite grönt på kallas park.

Crowd

2. The revolution will probably be någorlunda televised. Eller åtminstone youtubad. Kameror överallt:

Occupy Legoland!

Fyra möten:

1. Pratar med en av arrangörerna. Frågar om den där grejen som Naomi Klein brukar prata om; att Roosevelt uppenbarligen sagt åt fackföreningar att ”go out there and make me do it”, efter ett möte med dem. Roosevelt höll med facken angående vad som bör göras, men det behövdes offentliga protester för att kunna legitimera beslut kring en ”ny giv”. Är det så vi skall förstå även Occupy Wall Street? Som ett sätt att tvinga Obama att leva upp till vänsterns förhoppningar?

Arrangörskillen håller inte riktigt med om den tolkningen.

Vi diskuterar sedan kändisar som varit på besök; Klein, Zizek, Moore. Uppenbarligen har Marine Le Pen just varit och hälsat på:

(Ursäkta munspelandet, alla spelar munspel därnere, det är en del av performancet.)

2. Pratar med en person som säljer tidning. Har inga pengar på mig, så kan inte köpa den. Får dock bläddra lite i den.

News to me

Workers Vanguard, förklarar försäljaren, ges ut av amerikanska parti-delen av the International Communist League. ”Ah”, säger jag, ”vad roligt – jag har just varit på en utställning på NYU, där fick jag ett gratis nummer av Revolution, också utgiven av nånting-amerikanska kommunist-någonting”.

Revolution

Nejnej, svarar han, den tidningen ges ut av the Revolutionary Communist Party, USA, och de vill han inte ha något att göra med. De var ju på rasisternas sida fram till sjuttiotalet, och dessutom är namnet på tidskriften missvisande (de står inte för riktig revolution).

3. Lyssnar på ett tal om att skolan inte skall förstås i termer av lärande; den fungerar som en slags dressyr-institution. (Inte ”learning”, utan ”training”.) Säger ”yeah, man, the education is the problem” lite för mig själv. Någon passerar förbi, verkar ha hört både mig och talet om skolan. Han börjar sjunga Pink Floyd – ”we don’t need no education” – på ett liksom menande vis. Vi skrattar till. Trevligt!

4. Pratar lite med gänget i Wikileaks-bussen. Samtalet glider in på Assange och kritiken mot svensk rättssäkerhet. Någon frågar ”är det inte Sverige som håller på att vilja arrestera Odd Nerdrum?”

Tvingas rätta: ”Det är ett annat land som jagar Nerdrum… men förstår allför väl vad du far efter.”

5 tankar kring ”Zuccotti Park: Två betraktelser och fyra möten

  1. Malte

    Fin rapport. Fast visar inte den på att just någon revolutionen inte pågår där alla kamerorna befinner sig? Det händer ju ingenting.

    Next stop: Oakland. Och Oceanien, där båtar lastat med varor står still.

  2. Kalle P Inläggsförfattare

    Jo, så är det ju. Den lite tramsiga tonen i rapporten springer ur min känsla av att ha idkat protest-turism.

    Dessutom, som en bekant som bor där sade till mig – hängandet i Zuccotti Pk upplevs kanske som mer radikalt i USA, där offentliga utrymmen är lite mer ägda än i exempelvis Sverige.

  3. Kalle P Inläggsförfattare

    … men det är klart – #ows är ständigt närvarande, även i mainstreamdiskussionen. Jag var på en visning av utställning om New York-arkitektur på MoMA, och även där fanns ockuperandet med som konstant fotnot i framställningen.

    Samtidigt – spenderade en vecka i landet, hörde ganska lite om Oakland osv. på nyheterna. (Vare sig i TV eller finpress.)

  4. Pingback: 99, our 68 » Tio minuter vid Auguststrasse

  5. Pingback: 99, our 68 » Feodalism, mutor, trolldom

Kommentarer inaktiverade.