Civilisation = ett samhälle med kapacitet att slösa bort energi på fantastiskt specialiserade, diversifierade, kulturuttryck.

För några månader sedan skrev jag om Ruben Östlund i tidkriften FLM; jag nämnde exempelvis hans förvissning om att ”den rörliga bilden är inne i sin mest intressanta fas någonsin”. Östlund nämner Google och Youtube som influenser till hans kommande film Play – och som utgångspunkt för hans öppenhet kring handlingen:

Se på internet: om man googlar efter ett klipp står handlingen ofta redan i rubriken: ”Man snubblar på gatan”. Ändå sitter man och tittar för att få veta när han ska ramla och hur det ska ske.

Just denna princip kommer märks i den maskintriumf till musikvideo som OK Go satt till låten ”This too shall pass”. (Tack för tipset Dennis!) Man fattar den enkla idén mer eller mindre omgående – en rad av dominobrickor, vars rörelse som sätter ett helt lager av maskiner i spinn; en kamera som följer assemblagets livsgnista, pryl för pryl, i en enda tagning – men förundras över hur det hela genomförs.

Två korta poänger:

Ett – är det inte fantastiskt med alla de oförlösta kapaciteter som vår maskinska omvärld besitter? För att parafrasera Spinoza – vi vet uppenbarligen inte vad paraplyet eller den elektriska skrivmaskinen kan göra. Låt oss experimentera med vår omvärld, förlösa nya kapaciteter!

Två – visst är det vackert att vi lever i en värld där folk faktiskt bränner månader på att konceptualisera, konstruera, koreografera och kalibrera denna absurda apparat? Vi lever på en jord där vi är dömda att slösa, och därför måste vi affirmera dessa de mest tokiga uttryck för diversifiering av intressen, passioner och aktiviteter. Alternativet är ju, som Bataille lärt oss, kriget.