Orkade mig inte ut på lördagskvällen. Fastnade hemma framför SVT24s sändning från Svensk-Amerikanska Handelskammarens 100-årsjubileum; en tillbakablick på krigsindustrilandet Sveriges ekonomiska utveckling.

Seminariet från NYC var ett samtal med en samling visa män som representerade IBM, Google, Ericsson och Saab. Dessutom satt en Nobelpristagare i någon naturvetenskap med i samtalet. Tråkigt nog missade jag inledningen, så jag missade namnen, men forstod att IBMs representant var Paul Horn (Senior Vice President, ansvarig för R&D) och det var självaste Vint Cerf (som var med och skapade TCP/IP-protokollen) som representerade Google.

Hur som helst, det var en samling rätt teknikoptimistiska män som satt och pratade om det svenska industiella och teknologiska undret. Som vanligt fick vi höra (inte minst från Ericsson och Saab) om hur bra de svenska företagen är på att satsa på R&D (Sverige lägger mest pengar på R&D per capita i världen). Vi fick även höra om hur detta har säkrat - och kommer att fortsätta säkra - välfärden i vårt land.

Mest upplysande, och mest uppriktigt, var Saab-mannens tal om hur Sveriges alliansfrihet var instrumentell i byggandet av den svenska välfärden. Alla de företag som vi förknippar med svensk välfärd - Ericsson, Saab, Volvo osv. - växte ju fram delvis på grund av att de

  1. producerade produkter som med garanterat höga marginaler (krigsmateriel), samt
  2. hade en säker och pengastinn kund som gärna betalade lite extra för att se till att dessa företag skulle överleva (den svenska staten).

Detta ledde till flöden av både pengar och kunnande som sedan lade grunden för de innovationer - både produkt- och processrelaterade - som vi sedan dess levt på. Detta alltför sällan i debatten. Som det formuleras i inledningen till den excellenta antologin Military Enterprise and Technological Change (red. Merritt Roe Smith, MIT Press, 1985):

Despite the fact that the military is one of the world’s oldest bureaucracies, business and economic historians generally are reluctant to assign it credit for managerial innovation. Instead they attribute the rise of modern management to the play of market forces. (Sid. 11)

A large body of literature exists about economic growth and industrial development […], but it reveals little about the military’s participation. Why? One reason is the persistence of a deeply rooted tradition that sanctions free enterprise and decries government interference in the economy. Yet, […] the military has been an important agent of technological and managerial innovation. By linking national defense with national welfare, it has sponsored all types of research and development and has served as an important disseminator of new technologies. (Sid. 36-37)

Varför spelar detta någon roll? Jo, förutom de rent etiska aspekterna i krigsinstriell produktion finns det viktiga lärdomar kring ekonomins sammansättning. Vi vill ju så gärna tro att vi lever i en marknadsekonomi där produktionen är konkurrensutsatt, där det är marknadens katalytiska självorganisering (och inte hierarkier och maktspel) som styr allokeringen av resurser, där innovationer uppstår genom ett samspel mellan geniala ingenjörer och visionära industriledare.

Att tala klarspråk om krigsindustrin är att belysa att så inte är fallet. Krigsindustrins existens underkänner hela berättelsen om den “moderna” marknadsekonomin - den ekonomi där den objektiva osynliga handen styr allokeringen av knappa resurser. Krigsindustrins existens leder oss till att slå fast att den “moderna marknadsekonomin” aldrig existerat i Sverige, ej heller i USA.

Med andra ord, det 1900-tal som panelisterna såg tillbaka på bör inte ses som ett århundrande av införandet av svenska eller amerikanska “marknadsekonomier”, snarare tvärtom. Byggandet av modern storindustri innebar en “stratifiering” av ekonomin - där en mångfald av små producenter omformades till, eller slogs ut av, allt större entitieter. Moderniseringen av ekonomin innebar därför en konstruktion av hierarkier som, i praktiken, sträckte sig hela vägen upp till statlig nivå. Det moderna storföretaget kunde inte uppstått och blivit så beständigt om det inte hade försetts med resurser från staten, vars utgifter legitimeras av olika hotbilder.

Detta är en gammal analys, men den tål att upprepas. Detta inte minst eftersom moderniseringen av ekonomin även innebar att vi började tala om ekonomin på nya vis. Vi började alltmer intala oss att vi faktiskt hade lyckats med att separera marknadens och teknologins naturlagar från de politiska och kulturella spel som pågår “därute i samhället”. Denna officiella separation möjliggör att vi kan blanda tekno-ekonomiska processer med politiska processer mer än någonsin - dock inofficiellt. (Det är roligare att förknippas med modernitet och marknad än premodernitet och planekonomi.)

Med andra ord: Efter tunga tänkare som Fernand Braudel, George Orwell, J.K. Galbraith, Manuel DeLanda har vi nu äntligen svenska Saab (”born from jets”) som förklarar de ekonomiska sambanden för oss, än en gång. Tack för en lärorik kväll!