”Life is robbery”

Lite flummigheter om Whitehead, det barocka, och en bild från jobbet idag.

För Whitehead är individen kreativitet, bildandet av något Nytt. [”¦] Om vi kallar det som har delar och utgör en del för element, men också det som har inre egenskaper, kan vi säga att individen är en ”sammanväxning” av element. Detta är något annat än en förbindelse eller konjunktion, det är en prehension: ett element är det givna, ”datum” för ett annat element som prehenderar det. Prehensionen är den individuella enheten. Varje ting prehenderar sina antecedenter och sina beledsagare, och steg för steg en hel värld. Ögat är en prehension av ljuset. De levande väsena prehenderar vatten, jord, kol och salt. [”¦] Prehensionsvektorn går från världen till subjektet, från det prehenderade datumet till det prehenderande [”¦ ] Men datumet, det prehenderade, är självt en för- och samexisterande prehension, på så sätt att varje prehension är en prehension av en prehension [”¦] (Deleuze, Vecket, 134-135)

Varje prehension är en prehension av en prehension… Whiteheads spekulativa metafysik passar väl in i det som Chunglin Kwa kallar den barocka synen på komplexitet. (Genom att ”titta ner” på enskilda beståndsdelar, genom att fokusera på det infinitesimalt lilla, kan vi få en känsla för helheten. Samtidigt är denna bild alltid partiell: Den enskilda monaden är en spegel av hela världen, men alltid från just sin position. En enhetlig överblicksbild står inte att finna.) Om alla faktiska entiteter är prehensioner av andra faktiska entiteter, så betyder detta att varje entitet måste bli till via en oändlig kedja av andra entiteter. Zooma in på en enskild entitet, och en hel värld öppnar sig. I detta avseende är Whiteheads tänkande en slags neo-barock monadologi, och det är detta som Deleuze skriver fram i Vecket: Leibniz och barocken. Vi finner Whitehead i kapitlet ”Vad är en händelse?”; en tät ihopskrivning av en föreläsning som Deleuze höll våren 1987.

En händelse, det är inte bara ”någon har blivit överkörd”: den stora pyramiden är också en händelse, och dess fortvaro under 1 timme, 30 minuter, 5 minuter… en övergång i Naturen, en Guds övergång, en blick från Gud. Vilka är betingelserna för en händelse, för att allt skall vara händelse? Händelsen äger rum i ett kaos, i en kaotisk mångfald, förutsatt att ett visst såll införs.

Kaos existerar inte, det är en abstraktion, eftersom det inte kan skiljas från ett såll som får något att träda fram ur det. [”¦] Hur blir Many till One? Ett stort såll måste komma till, likt ett elastiskt formlöst membran, likt ett elektromagnetiskt fält, likt behållaren i Timaios, för att något ska träda fram ur kaos, även om detta något skiljer sig ytterst litet från det. (132)

En enhet – en individ – är någonting som uppstår ur en utsållning av de ”feelings” som strålar ut från världens entiteter. ”Une sort de crible” skriver Deleuze i den franska orginalutgåvan av Le Pli. I svenska Vecket är detta uttryck översatt till ”ett visst såll”, och i engelska översättningen The Fold används ”a sort of screen”. Såll eller skärm? Kanske både såll och skärm? Utsållningar av feelings, prehensioner manifesterar nämligen sig ofta i form av en skärm. Exempelvis den du har framför dig just nu.

Screens

Bilden ovan är från jobbet idag. Jag föreläste, visade ett youtube-klipp, som visade en föreläsning där någon visade ett filmklipp. Utsållningar på utsållningar, på utsållningar. Ett flöde av feelings, medierade och översatta i olika steg.

Whitehead var mindre intresserad av frågan ”vad är det?” än frågan ”hur känner vi det?”. Upplevelsen finns överallt, hos alla entiteter. Att uppleva omvärldens faktiska entiteter är att leva upp dem. Är det detta som är meningen av att uppleva något? Att leva upp, spendera, det flöde av feelings som strålar mot oss från omgivande entiteter. Faktiska entiteter blir till genom leva upp feelings som kommer från andra entiteter, vilka i sin tur uppstått genom att leva upp andra entiteter, ad infinitum. Som Whitehead skriver i Process and Reality: ”Liv är stöld”.

4 tankar kring ””Life is robbery”

  1. Eddy

    Lysande Kalle!

    Man tappar andan, av förundran inför tillvarons komplexitet. Detta är vad de oinvigda, ogina och maktfullkomliga kallar flum. Förlåt dem, ty de har ingen aning om vad de talar om, vill man skrika. Men det är ju dem som har makten över seendet! De som hävdar att det finns en sanning världen, för oss människor att upptäcka. Frustrerande!

    Försökte reda ut frågan i en bloggpost för ett tag sedan, och reflekterade då över likheterna som finns till det du skriver här och till Kvantmekaniken,(http://flyktlinjer.blogspot.com/2011/02/den-som-sager-sig-forsta-forstar-inte.html), vilken utan att kallas flum åtnjuer allmän respekt.

    Vi måste stå upp för det abstrakt motsägelsefulla och inte väja för det komplexa. Snyggt jobbat!

  2. Kalle P Inläggsförfattare

    Ja! Flummandet och spekulerandet är både roligt och viktigt! Och här på bloggen kostar det ingenting att spekulera loss… bloggen är ju överflöd. (Folk måste inte läsa just detta flum. Lite som Massumi skriver i introt till 1000 plattor – läs flummerierna som du lyssnar på musik, om man inte tycker om just denna låt, så finns det massa andra genrer därute.)

    Whitehead-köret, det panpsykiska, är vackert. I like.

  3. Eddy

    Som ljuv musik, Kalle. Håller med! Och man kan och får ta det som fungerar, och lämna det andra därhän.

    Har planer på att titta på Husserl framöver på just det sättet. Och får nog kolla igen på Whitehead, vars böcker står som ett dåligt samvete bakom ryggen på mig!

    Yes we can!

  4. Kalle P Inläggsförfattare

    Husserl – hade nog varit nyttigt för mig – hela fenomenologi-grejen är ett vitt fält på min karta, eller vad man nu säger…

    Om ditt dåliga samvete: Latour har nog rätt när han skriver att ”Whitehead is not an author known for keeping the reader wide awake”. Men det kan nog vara värt att kolla upp lite. Sekundärlitteratur behöver dock inte vara en dålig idé, om du nu inte absolut _vill_ somna.

Kommentarer inaktiverade.