Kort från node.stockholm

Förra årets node.london var riktigt bra. Minns flera spännande tillställningar – dorkfest (läs min lilla rapport), Takeaway Festival osv. Blev mäkta imponerad av allt som händer i detta fält; de nya tankar om politik, samhälle och konst som växer fram i och kring datorer.

Var därför glad att se att huvudstaden har hakat på och kör ett node.stockholm – tittade förbi på Moderna Museet i lördags, för att se på den filosofistafett som arrangerades där.

 

Temat var följande:

Hur påverkar digitala gränssnitt estetik och tänkande? Frågan ställs i form av en teoristafett med konstnärer, filosofer, arkitekter och ingenjörer från Södertörns högskola, Kungl. Konsthögskolan och Kungl. Tekniska Högskolan.

Dessvärre blev det inte så mycket om de digitala gränssnitten. Det jag såg av stafetten berörde förvisso estetik, men i rätt generella termer. Detta gjorde inte så mycket – det var kul att höra Sven-Olov Wallenstein spinna loss om den estetik-relaterade etomylogin kring begreppet ”dela”.

Samtidigt – den intensitet som fanns på node.london förra året var inte lika närvarande. Inte heller kopplingarna till samtida politik och samhälle. Nåväl – skall försöka hinna se några andra tillställningar innan jag blir för gnällig.

4 tankar kring ”Kort från node.stockholm

  1. Rasmus

    På tal om gränssnitt:
    Man kan nog lugnt konstatera att det ”fält” som du nämner i Sverige är ganska isolerat inom en snävt definierad konstvärld. Här på kontinenten är läget väldigt annorlunda – gränssnitten till politisk praktik är t.ex. breda – vilket senast demonstrerades på Transmediale som gick av stapeln förra veckan i Berlin…

  2. Kalle P Inläggsförfattare

    Ja,

    jag har också fått den känslan! Den där handfasta, DIY-iga grejen är inte lika påtaglig, inte heller alla tankar om decentraliserade strukturer.

    Det är precis som att olika uppslag – som node-eventen – slår rot i konstvärlden, som antagligen är mest mottaglig för dessa tankar. (Kan inte se politik-strukturerna i Sverige, typ Arenagruppen eller motsvarande ta emot dem.) Detta gör dock att man lätt hamnar i frågor om estetik, som tolkas på ett rätt konventionellt och svalt sätt.

    Även saker som Ottos projekt, som på många sätt passar in i den mer politiska debatten om ägande över kunskap/DYI, reduceras till att ”handla om” relationell estetik. Samma sak gäller för övrigt det projekt som jag var med på i anslutning till WMAOYW – en möjlighet att lyfta frågor om arbete/ägande osv., som också blev någon form av relationell estetik-grej i slutändan..

    Förresten – finns det någonstans man kan se din session med Stalder?

Kommentarer inaktiverade.