Visst, Erik Gustaf Geijer har varit med i åratal, men jag vågar säga att han trendar just nu.
I somras hade jag nöjet att diskutera Geijer under ett symposium på Christinehofs slott. (Se tweet nedan.) Samma konstellation arbetar nu med en nypublicering av Geijers grejer. Roligast vore att se om EGG kunde nå en engelsktalande publik. Återkommer om detta.
In the meantime – lyssna gärna på Filosofiska Rummet om ”en européisk intellektuell”. Har själv inte hunnit ännu.
Discussing the #Geijer science mapping pic.twitter.com/GhLOvprsTa
— Karl Palmås (@karlpalmas) July 9, 2015
Den där bilden sammanfattar ju precis det Latour kallar ”den moderna konstitutionen”: Natur/Samhälle – Religion/Förnuft. Geijer måste ha stått rak i den europeiska moderniseringsfronten.
Ja, så bör det nog vara – han agerade ju länk till det allmänna européiska samtalet om allt möjligt. Minns inte i vilken text detta schema finns… har länge försökt finna en lämplig utgåva av Geijers samlade verk, men inte riktigt kommit loss ännu. Skall kolla.
Intressant att mitt i allt finns religionen, och som jag tolkar det så gjorde han inte detta på ett kritiskt-distanserat sätt. Han var troende till the bitter end. Det var kanske detta som gjorde att han var lite premodern i sitt historietänkande – skrev historia för att gräva fram de stora skeendena (typ de som var övermänskliga), och undvek att låta bevis/fakta stå i vägen för dessa berättelser.
Ja, det är intressant hur religionen (hjärtat) har två kunskapsformer, kunskapslära(förnuft) och uppenbarelse(gudalära). Här skulle man ju kunna tolka in lite religiös Kantianism, typ att kunskap/förnuft, dvs. den analytiska förmågan, förenar naturläran och sedesläran (kanske i en naturens etik) medan den syntetiska uppenbarelsen/gudaläran låter oss läsa samman natur- och samhällshistorien som en syntetisk-empirisk kunskapsform.
Har ingen koll på Kant, men som du är inne på – det är intressant att natur- och samhällshistoria (jag antar att han menar historia som vetenskap) kopplar mot uppenbarelsen på ett sätt som natur-/sedesläran inte gör. (Lite samma spår som ovan – att hans sätt att skriva historia ämnade blottlägga större samband.)
Är detta alltså i linje med hur vissa Kantianer tänkt? Eller är hans sätt att framhäva historia-uppenbarelse-kopplingen unik för honom?
Jag vet inte. Jag kan inte idéhistoria 😀 Men som Tarde säger är det nänstan inga kopplingar som är helt unika i ett universum av imitativa strålar.