Att äntligen låta objektet objekta

Apropå posten om prefab social theory: Ser att det nu börjar poppa upp försök att faktiskt lära sig någonting av kravallerna.

Förra gången skrev jag att

ingen har (mig veterligen) försökt att maximera detta fenomens motsträvighet, ingen har försökt att få denna tilldragelse att säga oss någonting vi inte redan vet. Ser alltså fram emot de första rapporterna som inte präglas av detta ointresse för fenomenet och de som deltagit i det.

Noterar nu två intressanta händelser.

1. Nytt samarbete mellan LSE och The Guardian, med fet kvali-kvantitativ data. Kan bli hur fint som helst.
2. Helena Holgersson följer brittiska sociologernas debatt på bloggen för Ord & Bild.

Lyckat!

5 tankar kring ”Att äntligen låta objektet objekta

  1. chrisk

    Off topic: Ord & Bild är för övrigt det bästa namnet som finns. Objektorienterat och fullständigt icke-metaforiskt. Gick igår till biblioteks och drog handen över hyllmetrarna av hundraårig utgivning. Den rena bokvarons framträdande, dess doft av bokdamm, gjorde mig helt mållös.

    Der Spiegel, die Zeit, Arbetet, The Daily, etc. är alla namn som innebär falsk varudeklaration. Varken spegelstadiet, tiden, arbetet eller dagligheten står att finna i pappret! Varaförfall!

  2. Kalle P Inläggsförfattare

    Ja – heja Ord & Bild!

    Dessutom – heja ordet ”objekta”! Har fått det från dig, tror jag bestämt.

  3. chrisk

    Ja, object – to object är ju finurligt på engelska. Men frågan är om det för med sig för mycket relationism, eller om det går att tänka in i OOO. Det är ju Latours 1999-begrepp trots allt.

  4. Kalle P Inläggsförfattare

    Jag gillar även ”oversight”. Oversight förutsätter oversight, ingen oversight utan oversight, ju mer oversight desto mer oversight.

Kommentarer är stängda.