Tate Modern för kultur- och samhällsvetare

Med avstamp från en replikväxling med Christopher: Här följer lite pics från Tate Modern, som just nu ställer ut lite roliga verk för akademiker som vill gå på museum.

Alla som gillar teorier om postkolonialism kan med fördel kolla upp det nya verket i turbinrummet: Doris Salcedo har, i sitt verk ”Shibboleth”,  tagit sig an ”the long legacy of racism and colonialism that underlies the modern world”.

Verket yttrar sig genom en spricka som löper genom hela turbinrummets golv. Något platt kan man väl konstatera att konstnären vill peka på ”den spricka som öppnar sig om vi undersöker modernismens fundament på nära håll”. Typ.

Det finns vidare en utställning för er som föredrar den amerikanska pragmatism/”symbolisk interaktionism”-traditionen – framförallt Erving Goffman. ”The world as a stage” består av verk från unga konstnärer; alla tar upp temat ”världen som skådespel”. Alltså finns det fullt av lekar med teater-situationen – rekvisitans roll, den tysta överenskommelsen mellan skådespelare och åskådare, on/off stage osv. Exempelvis leker Ulla von Brandenburg med ridån som avgränsare för när man spelar roll eller inte, och för om man är åskådare/skådespelare.

Roligast var Jeppe Heins ”Rotating labyrinth”, en lätt desorienterande spegel-labyrint som leder fram till ett scen-liknande centrum.

 

När man står i mitten presenteras man både för sig själv och för omvärlden – Goffman skulle haft en hel del att säga om saken.

 

Slutligen finns det en Louise Bourgeois-utställning att titta på, men den kan ni lika gärna skippa…

4 tankar kring ”Tate Modern för kultur- och samhällsvetare

  1. J Njurmännen

    Ha ha, jag kan inte hålla mig – igen!

    En av de klassiska medieanalyserna är Joshua Meyrowitz ”No Sense of Place: The Impact of Electronic Media on Social Behavior” (jävligt bra titel) från mitten av 80-talet. Vad han företar sig är att förena McLuhans teknologiska (so-called) determinism med Goffmans sociala interaktionsim. Om Goffman intresserar sig mindre för den omgivande diskursen, så är McLuhan möjligen blind för hur människor kan åstadkomma en förändring i diskursen. Meyrowitz gör ett ambitiöst och tämligen lyckat försök att gifta ihop dessa två.

    Det var länge sedan jag läste boken, och idag skulle jag kanske reagera mer inför Goffmans aktantcentrerade infallsvinkel (i Luhmanns sociologi finns t.ex. inga enskilda aktörer) – men jag minns att jag nickade, och hummade uppskattande flera gånger.

    Häpp/j

  2. Kalle P Inläggsförfattare

    J,

    en fråga som du kanske kan hjälpa mig med: Salcedo för postkolonialister, och ”The world as a stage” för symboliska interaktionister. Vilka kultur- eller samhällsvetare kan tänkas vara mest betjänta av att kolla in Louise Bourgeois retrospektiv-utställning? De som är intresserade kroppen?

  3. J Njurmännen

    Har inte nå riktig koll på Bourgeois. Men man borde kunna hitta något intressant i hennes koncept med ”kroppar” och ”relationer”. Kanske ur något Luhmanskt perspektiv om ”system” som kopplar till en ”omvärld” (och kan man göra något Luhmanskt så brukar man kunna göra något D&G-igt”¦). Men nu skjuter jag från höften.

  4. Kalle P Inläggsförfattare

    OK, har inte heller någon riktig koll på henne.

    PS – lovar att klämma ihop något om Doug Aitkens ”Sleepwalkers” – känns som att de flesta som skriver om honom inte ser honom som en person som jobbar med teman som posthumanism, vitalism etc.

Kommentarer inaktiverade.