”Our music foretells our future. Let us lend it an ear.”

Om Attalis Noise: The Political Economy of Music.

OK – så den där texten om det svävande tillståndet håller på att sättas. Typiskt nog kommer man alltid över nya idéer som borde bakats in i texten ifråga. Exempelvis tankar från Attalis text. Denna borde jag kollat på för länge sedan – den har funnits i min bokhylla i nästan femton är (ett impulsköp på Konstig), och jag läste om den i Rasmus Fs avhandling Musikens politiska ekonomi.

Hur som helst – kommer nog att kunna använda följande som epigraf för annan text – till en av de som skall presenteras på 4S:

[It is] necessary to imagine radically new theoretical forms, in order to speak to new realities. Music, the organization of noise, is one such form. It reflects the manufacture of society; it constitutes the audible waveband of the vibrations and signs that make up society. An instrument of understanding, it prompts us to decipher a sound form of knowledge. (Attali, 1985: 4)

Detta känns rimligt, eftersom vi kommer att använda oss av David Starks begreppsapparat kring dissonans.

För övrigt: I första kapitlet märker man att texten är från 1985 – att det obligatoriska ”signs” finns med i citatet ovan är talande. Noterar dock att boken inte kan klassas som Classic Rock-teori – den missar med två år.

Oavsett vilket – gillar verkligen tanken som Attali lägger fram – att musik bör förstås som profetisk – som något som prefigurerar övriga tendenser i samhället.

2 tankar kring ””Our music foretells our future. Let us lend it an ear.”

  1. Kalle P Inläggsförfattare

    Ja, nu känns det som att det börjar bli mer tid över för bloggandet. Hoppas att det håller i sig!

    Skall kolla texten när jag är tillbaka i institutionell access. Har under våren fixat med ett par texter som lutar sig mot musikteori, och kom ganska nyss på att jag borde läsa Attalis bok.

    Hur ser du nu på tanken om musikkulturen som profetisk? (Har inte hunnit kolla enhörningsboken, men den är beställd.) Läste just att Adorno arbetade utifrån denna premiss åtminstone fram till hans dissonans-bok, men att han senare valde att inte ge musiken denna särställning.

    (Sedan kan jag tycka att musikteori är ett produktivt verktyg oavsett om man ser musikuttryck som profetiska eller inte.)

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *