I januari-numret av Prospect skriver Will Hutton en del visa saker om marknadsekonomins beroende av demokrati.

Under en brevväxling med Meghnad Desai (marxist, Labour peer och väldigt aktiv i allmänna diskussionen på LSE) försöker Hutton (chef for the Work Foundation, f.d. chefredaktör för The Observer) tona ned alarmismen kring Kinas utveckling. Landets nuvarande utvecklingsväg - hög ekonomisk tillväxt blandat med auktoritärt styre - kommer inte hålla mycket längre till. Om Kina vill forsätta växa måste landets ekonomiska modell bli mindre exploativ, och mer demokratisk. Kort sagt,

if an economy is to produce self-sustaining productivity growth, its companies must do more than exploit cheap labour. They must develop the “soft” processes that spur productivity and innovation. China’s have not.

Hutton, en god vänsterliberal, driver alltså samma tes som jag varit inne på tidigare: Vi har en tendens till att se västekonomiernas framgångar som främst beroende av existensen av vinstmaximerande företag och “fri” resursallokering genom prismekanismen, och ser därför inte att det är västländernas liberala ramverk (yttrandefrihet, föreningsfrihet) som skapat underlag för innovation.

För att parafrasera Bruno Latour: Den moderna marknadsekonomins framgång bottnar i existensen av både decentraliserad resursallokering (det som normalt sett förknippas med marknader), och decentraliserad diskussion om produktionens externaliteter (via kritik från civilsamhällesorganisationer etc.) - men vi ger bara den förstnämnda egenskapen credit för marknadsekonomins framgång.

Denna tendens märks inte minst hos nyliberaler och konservativa - de som i Sverige kallar sig själva liberaler. De gillar tanken om att resursallokeringen skall flyta fritt - men inte det offentliga samtalet kring produktionens eller företagandets negativa bieffekter. Ett strålande exempel på detta är det svar jag fick på en artikel jag skrev för svenska Liberal Debatt. I denna artikel lyfte jag fram varför diskussionen kring företags samhällsansvar leder till bättre fungerande marknader. Svaret, som så klart kom från en Timbroförfattare, var att för mycket diskussion om företags samhällspåverkan är inte bra. Något tillspetsat; val vart fjärde år räcker.

Hutton skriver att

capitalism is much more than the profit motive and the freedom to set prices […] The effective use of resources also depends upon a network of independent processes of scrutiny and accountability, undertaken by people in multiple centres of power […] A democratic election system is but the coping stone of this structure.

China had markets, property and technology in the 18th century; it fell behind because it did not have […] the “trinity” of pluralism (multiple centres of political and economic power), capabilities (rights, education, private ownership) and justification (accountability, scrutiny, free expression).

För att Kina skall kunna fortsätta växa måste man ge utrymme för demokrati i sin ekonomiska modell. Desai kritiserar Hutton för att han vill tvinga in Kina i en väst-mall, men Hutton menar att det finns flera sätt att inkorporera

pluralism, capabilities, justification [processes] into its internal workings. They will look very Chinese, but their function will be the same.

Hutton kommer att utveckla sina tankar mer utförligt i sin nya bok om Kina - The Writing on the Wall: China and the West in the 21st Century (London: Little, Brown). Den lär bli intressant. God Jul!