Mer om tanken och metaforen

Apropå metaforer och tänkande – tittar lite i Metaphors we live by, av Lakoff och Johnson.

Boken publicerades 1980*, men i utgåvan framför mig – från 2003 – finns ett nytt efterord. I detta sammanfattar författarna fältets utveckling under 80- och 90-talen.

En hel del intressant som diskuteras – inte minst i relation till fredagens post om Orwell, 1984, och frågan om tankens språklighet. Kan Orwells bok läsas som en kritik av föreställningen om tanken som styrd av språket? Var den riktige Orwell mer intresserad av metaforiskt tänkande, och är i så fall metaforiken bildlig snarare än språklig? Såhär skriver Lakoff & Johnson:

There are four major historical harriers to understanding the nature of metaphorical thought and its profundity, and these amount to four false views of metaphor. In the Western tradition, they all go back at least as far as Aristotle. The first fallacy is that metaphor is a matter of words, not concepts. […] Further research subsequent to this book has established conclusively that all four views are false. First, the locus of metaphor is in concepts not words. (244)

De fortsätter:

The single biggest obstacle to understanding our findings has been the refusal to recognize the conceptual nature of metaphor. The idea that metaphors are nothing but linguistic expressions—a mere matter of words—is such a common fallacy that it has kept many readers from even entertaining the idea that we think metaphorically. The fallacy is that metaphor is only about the ways we talk and not about conceptualization and reasoning.

Countering this view is a huge body of empirical evidence gained from many different methods of inquiry that reveals the central role of metaphor in abstract thought. (245)

Här är jag dock lite oklar över huruvida de ifrågasätter idén om tanken-som-språk. Deras poäng verkar snarare vara att deras tes främst avfärdats för att metaforen traditionellt ansetts vara en fråga om hur vi talar, inte hur vi tänker.

Kanske mer intressant är det resonemang som följer:

Do we systematically use inference patterns from one conceptual domain to reason about another conceptual domain?
The empirically established answer is ”yes.” We call that phenomenon conceptual metaphor, and we call the systematic correspondences across such domains metaphorical mappings. This leads to a further empirical question:

Are those metaphorical mappings purely abstract and arbitrary?
The empirical answer is ”no.” They are shaped and constrained by our bodily experiences in the world, experiences in which the two conceptual domains are correlated and consequently establish mappings from one domain to another. (246-247, min fetning)

Alltså, ”metaphorical meanings are given by conceptual metaphorical mappings that ultimately arise from correlations in our embodied experience”. Detta framskrivande av den kroppsliga erfarenheten är intressant att ställa i relation till Peter Sloterdijks arbete om hur samhälleliga föreställningar hänger samman med former (främst sfärer).

Hos Sloterdijk finner vi ett specifikt intresse för byggda strukturer som möjliggör just en kroppslig erfarenhet av sådana former. Det är så vi skall förstå hans intresse för Crystal Palace – den arkitektoniska struktur som visade européerna hur de kan leva i en globaliserad värld. (Kort sagt – att leva i den rika världen är att leva i en inhägnad som suger in varor från hela världen i sitt innanmäte; en klimatiserad och immuniserad inhägnad som är skyddad från omvärlden genom via en tunn och osynlig hinna.)

I en användbar introduktion till det som de kallar är ”the second coming of Peter Sloterdijk”** skriver Stuart Elden och Eduardo Mendieta:

In Sloterdijk’s entire work, in fact, we find an urge to ground what Hans Blumenberg called metaphorology in philosophical anthropology (1998 [1960]). For Sloterdijk, in distinction to Blumenberg, this metaphorology is not just preconceptual, or postconceptual, it is also visual, iconic. In Sloterdijk’s work we find a continuous play among image, imagination, and imaginary that shuttles back and forth between what we experience and see, and what we can imagine or cannot imagine because we have not seen an image of what it could be like. It thus entirely logical that the three volumes of Sphären are filled with images and reproductions […] (6, min fetning)

Här är vi tillbaka till det jag skrev om Orwell häromsistens – om metaforen och tankebilden. Mitt eget intresse för detta härrör ursprungligen från Abstract Hacktivism, men sträcker sig fram till saker jag jobbar med nu. Mer om detta vid ett annat tillfälle.

– – –

*: I förordet står det att författarna först möttes i januari 1979. Redan nästa år kommer den samförfattade boken ut. Ganska snabbt marcherat. Var ledtiderna kortare på den tiden?

**: Artikeln är från 2009, i ett specialnummer av Environment & Planning D. Detta var innan Sloterdijk kommit att kopplas samman med/anammats av alt-högern. I artikeln beskrivs han som en del av en vänster – om än en ”Nietzschean Left”.

2 tankar kring ”Mer om tanken och metaforen

  1. Pingback: Ingenjören och tänkandet | 99, our 68

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *