Mitchell om koldemokrati

Har haft en hel del att göra under våren, så har knappt haft tid att skriva något här. Den lilla tid som inte gått till undervisning och uppstart av nya forskningsprojekt har jag bland annat lagt på att titta lite i Tim Mitchells Carbon Democracy.

Det är såklart en finfin bok. (Ni kan höra Mitchell prata om den på Thinking Allowed, och läsa recension här.) Den inrymmer flera poänger, och precis som i Rule of Experts söker Mitchell blanda in en samling icke-människor i berättelsen. Berättelsen är, i sin tur, präglad av den antropologiska ansatsen att inte låta storteorier tränga ut ett nära studium av detaljer, material, och diverse kontingenta händelser.

En viktig övergripande poäng är att Michell vill studera relationen mellan demokrati och fossilbränsle – och göra detta utan att falla in i den förenklande tropen om resursförbannelsen. Indeed, uppkomsten av ”kolberoende” bidrog till demokratiseringen av exempelvis brittiska samhället – flödet av kol var lätt att stänga av medelst diverse strejker. (Som vi vet från tidigare – levande samhällen behöver stjäla från andra samhällen, ett stopp av flödet är ett existensiellt hot.*) Själva materialet och de tekniska system som möjliggjorde deras utvinning hade en viss hårdkodning i sig – en hårdkodning som gjorde att eventuella rikedomar som uppstod ur utvinningen tvunget måste delas relativt lika.

Så icke med oljan – som material är den är mycket mer flytande och dispersiv, vilket gör ett folkligt stoppande av flödet mer osannolikt. (Detta var väl till och med en strategi – exempelvis var Churchills intresse av att byta kol mot olja ett sätt att försäkra sig om att flödet av energi inte skulle kunna obstrueras.) Oavsett vilket – det går inte att skriva demokratins historia som en berättelse där endast människor och våra ideer figurerar.

Mitchell är även inne på relationen mellan economics och the economy. Precis som i Rule of Experts finns alltså en del ekonom-antropologiskt tankegods med; det är viktigt att skilja på huruvida ord som ”ekonomi” och ”kapitalism” används som emic eller etic. En intressant sak: Uppenbarligen talet om ekonomin som en ”sak” eller objekt en relativt samtida företeelse. Många lutar sig mot Karl P, som hävdar att detta skedde under 1800-talet. Donna Haraway pratar ju om att Adam Smith hade ett finger med i detta spel, och Foucault är ju också inne och rotar i samma fråga. Mitchell, däremot, visar att ordet ”economy” först under 1900-talet fick vår tids mening (som ett objekt). Innan dess har political economy-tänkare som Smith endast använt det med betydelsen ”hushållande”. För honom är det Keynes som är den stora nydanaren – det är först i General Theory som vi får en omfattande beskrivning av ekonomin som sak. (Denna sak är, i sin tur, en motor – i alla fall om vi skall tro AbHack-boken.) Keynes beskrivning av ekonomin, menar Mitchell, är i sin tur en beskrivning som lutar sig mot föreställningen om mer eller mindre gratis tillgång på olja. (Mer om det en annan gång.)

Som en del av samma tankegång finns även ett intressant kapitel om den så kallade oljekrisen 1973. Jag skriver ”så kallade”, eftersom Mitchell menar att detta ord anspelar på att detta var en utbud-efterfråge-kris. 1973 har ju ibland lyfts fram som ett exempel på att nationalekonomisk/mikroekonomisk teori faktiskt fångar verkligheten. Mitchell pekar snarare på att föreställningen om denna vetenskaps förträfflighet möjliggjorde att diverse aktörer kunde driva upp priserna på olja. Återigen – nationalekonomin är minst lika mycket performativ som deskriptiv.

Mitchells arbete pekar alltså mot en ”kristeori” som inte söker ersätta felaktig/borgerlig ekonomisk teori med mer korrekta teorier om vinster, utbud och efterfrågan. Snarare handlar det om att undersöka aktörers konkreta maktspel utifrån hänvisningar till just sådana teorier. Samhällsvetaren (Mitchell är lite svår att kategorisera) får då en annan roll. Det handlar inte (bara) om att ge en mer myndig och sann etic-beskrivning av ekonomin, utan även om att undersöka aktörernas användning av teorin – och deras användning av all den myndighet som ekonomer (både till höger och vänster) lånar ut till dessa aktörer.

– – – – –

*: I ”De levande samhällenas röveri” framkommer Justus von Liebig som intressant. Han finns även med i Mitchells bok; beskriver civilisation som ett hushållande med kol.

2 tankar kring ”Mitchell om koldemokrati

  1. Pingback: 99, our 68 » Lowry pÃ¥ Tate Britain

  2. Pingback: Alternativa demokratier |

Kommentarer inaktiverade.