Skatt är tråkigt att diskutera. Identitetspolitik är fortfarande mycket roligare (apropå nya numret av Arena). Men vi har inget val: Nu väntar en global debatt om skatteflykt, och denna kommer sannolikt att splittra vänstern.

På debattsidan i gårdagens DI menar “näringslivets skattesakkunnige” (who?) att vi inte kommer att ha någon bolagsskatt i framtiden. Debattartikelns titel är talande - “Hur länge har länderna råd med bolagsskatt?”.

Ländernas skatteanspråk ökar, vilket ofta leder till att företagen beskattas två gånger på samma vinst. Regelverket blir alltmer komplicerat. Antalet skattekonsulter växer. Frågan reses nu allt oftare om bolagsskatten kommer att finnas kvar om 10-15 år.

Visst, det är ju närmast vetenskapligt bevisat att DI är en tidning som talar storföretagens språk, och att tidningen uppenbarligen har en läsekrets som innefattar en hel del oreflekterande, reaktionära högerfolk. (Om man skriver någonting “progressivt” på DIs debattsida får man nämligen en massa rasistiska och reaktionära epost-svar.) Hur som helst - gårdagens skatte-inlägg var mer korkat än vanligt.

På senare tid har det blivit alltmer uppenbart att välfärdsekonomierna i EU tar ut allt mindre skatt på kapital (exempelvis bolagsskatt), och därför tvingas ta ut mer skatt på arbete. Detta är olyckligt, eftersom det leder till att arbetsgivare blir mindre sugna på att anställa folk, och att det blir krångligare att driva egna verksamheter. Det blir helt enkelt svårare att arbeta.

Att detta är ett problem är både höger och vänster alltmer eniga om. Skatt bör helst tas ut på kapital; inte arbete. Detta aktualiserades senast i diskussionen om slopandet av fastighetsskatten, som både höger och vänster (såväl som OECD) inser är korkat. Då var det populism och särintressen som skapade en process som ledde till det korkade utfallet. Vad avser bolagsskatten måste vi alltså akta oss för att inte låta de lobbande storföretagens särintressen leda till ett korkat utfall. Både höger och vänster inser att problemet är skatten på arbete.

Höger och vänster kommer dock vara oense om hur vi skall säkerställa att bolagsskatten kan hållas på en rättvis nivå. I Storbritannien har The Tax Justice Network börjat få alltmer genomslag. Detta nätverk hävdar att det bästa sättet att säkra välfärden är att, genom globala överenskommelser, minska skatteflykt. De största bolagen, och de rikaste människorna, i välfärdsekonomerna lyckas nämligen med att inte betala skatt. (Återigen, det är denna skatteflykt som tvingar oss att höja skatt på arbete.)

Att minska skatteflykten skulle även, menar man, hjälpa utvecklingsländer att bli rikare. Problemet i stora delar av utvecklingsvärlden är nämligen att starka institutioner och välfärdstjänster inte kan byggas, eftersom ekonomiska resurser systematiskt dräneras från dessa länder, till skatteparadis. Biståndspengar är viktiga, men de utgör endast en liten del av de resurser som skulle kunnat hållas kvar i landet, för lokala investeringar, om det inte varit för skatteflykten. Med andra ord, biståndsagendan är viktig, men än viktigare är att detta institutionella problem löses.

Alltså borde goda krafter i både den rika och fattiga världen kunna enas om att skatteflyktsfrågan kräver nya lösningar. Men det är här som det blir krångligt. Stora delar av vänstern kommer inte att köpa denna agenda - de NGOer som normalt anses vara på de godas sida är beroende av samma skatteramverk som de skatteflyende företagen och individerna. Watch this space.