Några hafsiga* tankar om axiomatik, Marx, och TPB1/TPB2.

Under senaste Cap&Schizo-tillfället diskuterade vi axiomatik. Kapitalismen, enligt D&G, är axiomatisk: Marx bidrag är att beskriva den “logik” som uppstår under en “kapitalistisk produktionsordning”. Givet vissa förutsättningar (all produktion utgår från realkapital och arbete, ägaren till realkapitalet får produktionens mervärde osv.) sätts en viss process i rörelse.

En axiomatik verkar alltså immanent: Den kan uppstå i vissa materiella och diskursiva konstellationer, och förlöser en viss potential i materia-energi. Detta kan särskiljas från “molära överkodningar”, som verkar genom transcendens: Den tanke om “svenskhet” som överkodar det territorium som inringas av våra nationsgränser kan inte sägas ligga immanent. Den kan bara uppnås genom att någon försöker nedkallar någon utomvärldslig Sanning om “det svenska” – med hjälp av en allvetande Gud eller allvetande vetenskap (tänk rasbiologi eller motsvarande).

Så, här kan vi kort återknyta till mina tidigare poster om hur marx-influerade teorier överkodar ekonomin: Enligt min mening har Marx ursprungliga idé om att studera denna axiomatik kommit på villovägar. Hans efterföjare har i allmänhet antagit att denna immanenta logik effektueras överallt – att axiomatiken inte bara kickar in i specifika konstellationer. Värdeläran antas finnas med i alla ekonomiska skeenden, och – än mer problematiskt – alla samhälliga skeenden. Inga fenomen – varken ekonomiska (säg fildelning eller alternativa ekonomiska lösningar) eller samhälliga – kan undgå Kapitalismens järnlagar. Man har alltså utgått från en alltför totalististisk syn på var och när kapitalismen “finns”. Som Latour skriver i We have never been modern:

The capitalism of Karl Marx or Fernand Braudel is not the total capitalism of the Marxists. (Latour, 1993: 121)

Till följd av detta totaliserande har Marx idéer övergått till att fungera som en transcendent sanning. De marxister som jag kritiserar pratar alltså inte om att något eventuellt kapitalistiskt uppstår genom “relations of exteriority”**, som ett emergent resultat av olika komponenter som satts samman. Nej, istället talar man om det Kapitalistiska Systemet – som något som hänger samman genom “relations of interiority” – som något som har en essens.

Skillnaden mellan dessa perpektiv är viktig: Det förra hävdar att ekonomin kan påverkas då vi experimenterar med att plugga in nya komponenter i assemblaget (eller rycka ur existerande komponenter). Vi kan därmed förändra den icke-linjärt uppkomna, emergenta helheten. I det senare perspektivet är ekonomin låst till att följa en transcendent essens. Enligt ett sådant perspektiv är det ekonomiska Systemet ju inte av denna värld – det antas bestå av, som Latour skriver,

supralunar objects made of a different matter from our poor local sublunar relations

Det är just tilltron till denna transcendenta essens som nu verkar överkodande på ekonomin: Det är denna som konserverar – i enlighet med Gibson-Graham – “kapitalismen som vi känner den”.

Hur som helst, i platån om “apparatus of capture” menar D&G att politik kan vara att skapa egna axiom. Vi måste försöka finna egna immanenta logiker, ofta genom att experimentera med nya konstellationer. (I sista fotnoten pratar man om att detta kan ske i kontexten av facklig kamp och industriell demokrati, men även i kontexten av piratradio etc.) Om vi tror att världen hänger samman med relations of exteriority kan vi skapa assemblage med nya emergenta fenomen, som bygger på varandra. “Den tar den”, så att säga.

Hur skulle ett “den tar den”-axiom kunna fungera? Låt oss ta debatten om författare och fildelning. Här är det ju så att de flesta av oss författare tjänare ju så gott som ingenting på att sälja böcker. Vi vill ju bara smitta folk med våra tankar. Eventuellt kan vi, i bakvattnet av en eventuell epidemi, tjäna lite pengar på att prata, hålla kurser etc. Här är ju fildelningen ett alldeles finfint verktyg för att göra epidemin möjlig. Vi författare måste lära oss att plugga in oss på BitTorrent-assemblaget.

En av de gobbar som klagat på fildelningen – som menar att politikerna inte får vika m.a.p. IPRED – är Torbjörn Flygt. Jag såg honom på teve häromdagen; han ondgjorde sig över att ljudbokstrenden är oroande. Inlästa böcker, mp3-filer, fildelas ju så lätt. Nu är det ju så att han är en av de få av oss författare som har en bokförlagskatedral i ryggen; en av de få som anses lönsamma nog för att någon skådis skall läsa in materialet. Annat är det med oss, tänkte jag. Sedan kom jag att tänka på den fantastiska institution som vi kallar TPB.

Talboks- och punktskriftsbiblioteket är en statlig myndighet som ser till att skapa ett aningen mer rättvist samhälle genom att ge de av oss som ser sämre en möjlighet att tillgodogöra oss böckers innehåll. Uppenbarligen är jobbar myndigheten i något speciellt lagrum i upphovsrättslagen, som möjliggör att skyddat material kan spridas till behövande. Oerhört lyckat! (I slutändan är vi alla sossar!)

Min ungdomssynd Den Barmhärtiga Entreprenören från 2003 lästes således in 2005, antagligen i anslutning till att den blev kursbok för några stackars studenter. Den finns att nu låna på TPB, som CD med en massa mp3-filer på. Biblioteket jobbar visst på att göra materialet nedladdningsbart, men denna lösning har inte implementerats ännu.

Jag har dock fått tag på en kopia av my very own ljudbok. Har lyssnat, har rodnat, och har blivit glad: Tänk att någon bryr sig! Tänk att någon kan ha smittats av det som jag tidigare smittats av! Gabriel Tarde skrev för hundra år sedan att varje innovation har en inneboende önskan att kopieras miljonfalt. Min bok – som precis som alla texter skriker “kopimi” – är nu lite närmre att sin önskad uppfylld.

Här ser vi alltså en öppning för en ny axiomatik. Tals- och Punktskriftsbiblioteket är ju ett exempel på ett av de “add-on”-axiom som vi kallar socialdemokratiska välfärdsstaten. (D&G ser socialdemokratin som en samling axiom som lagts till den kapitalistiska axiomatiken.) Om vi kopplar detta TPB med det andra TPB (BitTorrent-trackern) – kan vi då förlösa en ny immanent logik? Kan de flyktlinjer som skapas i TPB1 tas vidare av de flyktlinjer som skapas i TPB2? Den tar den!

Så: När jag väl kommer hem från konferensen på morgondagens konferens på militärakademin i Breda (NL) är det bara att börja fröa. Jag rekommenderar alla andra small-time-författare att göra likadant.

—

*: Hafsigt, det hela är nedknapprat och uppladdat via sketchy uppkoppling från världens bästa krog l’Archiduc, i Bryssel. Very Art Deco.
**: DeLanda skriver i A New Philosophy of Society att relations of exteriority

imply, first of all, that a component part of an assemblage may be detached from it an plugged into a different assemblage in which its interactions are different. […] Relations of exteriority also imply that the properties of the component parts can never explain the relations which constitute a whole. (DeLanda, 2006: 10-11)