Vilket kapital? Från hårdvara/frövita till mjukvara/fröembryo

Förra posten, om Tardes Psychologie Economique, avslutades med frågan om ”vilken förståelse av ’det politiska i ekonomin’ som uppstår ur detta perspektiv?”. Här följer ett svar.

I början av deras introduktion till Psychologie Economique inbjuder Latour och Lepinay läsaren till en tankelek: Tänk er att Marx Kapitalet hade gått arton- och nittionhundratalet förbi, oläst? Och tänk om de ”handlingens män” som kom att forma 1900-talets politik istället hade haft Tardes text från 1902 som bibel? Hur hade vi då sett på politik?

Well, gissningsvis hade tanken att ”det politiska” i ekonomin står att finna i hur kunskap produceras och delas varit allmängods. Sannolikt hade det funnits färre kritiker som insisterat på att diskussionen om intellektuella äganderätter ”i slutändan” handlar om ungdomar som inte vill betala för sig.

Tarde satte ju, som vi redan noterat här på bloggen, just produktionen och cirkulationen av kunskap i första rummet. Som Latour och Lepinay beskriver saken – Tarde skiljde på det kapital som fungerar som mjukvara, och det kapital som fungerar som hårdvara. Mjukvaran är det smittsamt immateriella som cirkulerar i samhället ser till att ekonomisk aktivitet tar sig en viss form; hårdvaran är intet mer än den ”råvara” som behövs för att exekvera denna kod.

Traditionell politisk ekonomi, menade Tarde, hade stirrat sig blind på hårdvaran, och helt missat att världens tillblivelser styrs av kod. Om du letar efter politiken – leta i hur koden blir till, samt hur den cirkulerar! Det är nämligen ny kod som öppnar nya världar.

På Tardes tid fanns inga datorer; det är Latour/Lepinay som förstår honom på detta sätt – i termer som lånats från, men ”abstraherats från”, datorkontexten. (Detta är ytterligare ett uttryck för det kulturella skifte som jag skriver om i abhack-boken – ytterligare ett uttryck för det vi kallar 99-tänk.) Tarde uttryckte istället samma abstrakta logik i biologiska termer:

Som jag ser det finns det, inom ramen för begreppet kapital, två varianter som måste särskiljas: för det första, nödvändigt kapital: med andra ord alla uppfinningar, de primära källorna till får nuvarande välfärd; för det andra, bistående, mer eller mindre användbart kapital: de produkter som, när de skapas från dessa uppfinningar, hjälper till med att skapa nya produkter.

De båda varianterna kan skiljas på samma sätt som ”the germ” [”grodden” eller ”embryot” på svenska] i en fröväxt skiljer sig från de små knippen av näringsämnen som omsluter grodden – det som vi kallar ”cotyledon” [en bladformig ”frövita”]. Cotyledons är inte oumbärliga; det finns växter som reproducerar sig utan dem. De är dock väldigt användbara. Det är inte svårt att se dem när fröet har öppnats, för de är relativt stora. Det lilla fröämnet göms av dem. Ekonomerna som såg kapital såsom endast bestående av sparande och ackumuleringen av tidigare produkter är som botanister som ser ett frö såsom endast bestående av cotyledons. (336)

OK – här kan det vara värt att konsultera NE eller wikipedia. Lite kort kan man säga att ett frö består av

  • en del – grodd/embryo – som innehåller den arvsmassa som replikerar sig genom fröväxten, samt
  • en del – frövita – som (precis som äggvitan i ett ägg) står för näringen till ”germination”-processen; utblomningen (”exekveringen av koden”). Uppenbarligen är cotyledon en viss typ av frövita, som senare kan bli de första bladen på växten.

Jag kommer framöver att behålla den engelska beteckningen för dessa former av kapital: ”Germ” har en oerhört lyckad dubbelmening, som inte finns hos ”grodd” eller ”embryo” – germs smittar ju; de är replikatorer som fortplantar sig genom kopiering. (Dessutom har ju groddkapital lite andra konnotationer.) Cotyledon-kapital låter fult, men frövitekapital låter ännu fulare.

Ekonomins politik skall inte främst förstås i termer av ackumulering av frövita/hårdvara, utan i ackumulering av nya former av embryon. Tarde igen:

Det som verkligen ackumuleras … är germ-kapitalet, legatet från de oförstörbara idéer som uppkommit ur mänsklighetens genialitet.

Detta betyder, i praktiken, den samlade kunskapsmassa – lagrad i böcker, som minnen, kunskaper etc. – som öppnat upp alla de möjligheter som vi idag nyttjar. Precis som Newton står vi alla på ”jättars axlar” – alla våra friheter, alla våra handlingsmöjligheter, konstitueras av alla de idéer som smittar genom världen och får vår vardag att fungera.

Det som är tankeväckande med just frö-tanken är att varje nytt embryo – varje ny innovation – öppnar en ny möjlighet (skapar en ny växt; en ny utblomning); en ny värld som vi aldrig skulle kunna drömma om innan innovationens tillkomst. Därför är den politisk – närmare bestämt ontopolitisk, eftersom den förändrar världens konstitution. Tänk er bittorrent-teknologins germ – när den väl kommit till världen har den förändrat verkligheten kring datorkommunikation på ett högst påtagligt sätt. Eller tänk uppkomsten av ramverket för det moderna företaget (begränsat ägaransvar, separation av ägande och ledning etc.) – helt plötsligt kan nya ekonomiska verksamheter blomma ut.

När en germ tillfogats kunskapsmassan – när den börjat cirkulera runt bland andra germs – kan den exekveras i all evighet, så länge det finns hårdvara att exekvera på. Med andra ord; det är genom att studera germs som vi kan förstå förändring, difference – medan cotyledon-kapitalet (med andra ord, det kapital som traditionell politisk ekonomi skriver om) endast kan skapa upprepning av samma, repetition.

Vad leder då detta fram till? Några punkter:

1. I studiet av maktstrukturer bör studera uppkomsten av de nya germs som styr världens tillblivelser. Sådana germs kan ha mer eller mindre spridda inverkansområden. Den panoptiska logik som Foucault skrev om har ju, sedan den började smitta runt i västerländska samhällen, blivit en modell för flera typer av moderna institutioner. Andra germs – som ramverket för det moderna företaget, och än mer bittorrent-teknologin – kan ha nog så stor inverkan, om än i mer begränsade kontexter. Endast på detta sätt kan vi förstå uppkomsten av dagens anti-marknadsekonomi. ”Katedraliseringen”, hierarkiseringen, homogeniseringen av ekonomin är ju ett utfall för panoptiska diagrammet som helhet, stött av en strid ström av mindre germs.

En sådan förskjutning – till att studera hur dessa ”skript” kommer till – leder oss mot att studera ekonomin såsom konfigurerad av staters krigslekar, snarare än storkapitalets girighet. (Mer om detta nedan.) De kanske mest inflytelserika germsen härrör ju från stater – från den forskning som uppkommer i ”rikets säkerhets” namn. Vill du förstå kapitalismen – studera krig och statecraft, inte borgarnas förehavanden.

2. Som en fortsättning av ovanstående: Låt oss inte studera ekonomin utifrån några apriori fördefinierade sociala grupper – låt oss istället studera tillblivelsen av dessa grupper. Kom ihåg – detta betyder inte att kategorier som klass inte existerar. Visst finns det giriga kapitalister – men då skall vi fokusera på de germs som är centrala för att dessa aktörer uppkommer. Som Michel Callon framhåller, när han intervjuas av Andrew Barry och Don Slater*:

It does not mean that there is no structuring process, but that the structuring process as such is at stake. (Callon, Barry & Slater, 2005: 112)

3. Detta kokar ned till att ackumulationen av nytt germ-kapital är den främsta skådeplatsen för politik – det är verkligen där det händer. Titeln på Maurizio Lazzaratos bok om Psychologie Economique summerar upp hållningen väl: ”Uppfinningens krafter”. Det är av detta skäl som tanken om att ”inta en hacker-attityd till alla former av kunskap” är central. Vi vet ännu inte vad kroppen/samhället/nästa fröväxt kan göra, så låt oss experimentera!

Det är av detta skäl som driften mot ytterligare inlåsning av kunskap är så problematisk – den innebär ju en systematisk nedstängning av politiska möjligheter. Den innebär anti-politik. Denna drift är, i en högst verklig mening, en drift mot sorg – mot ”sad affects” – den typen av sorg som förslavar. Att behärska koden är att behärska världen. (Detta är såklart ytterligare en sak som vi lärde oss 1999.)

— — —

*: Callon, M., A. Barry & D. Slater (2005) ”˜Technology, politics and the market: an interview with Michel Callon”™, in A. Barry & D. Slater (eds.) The Technological Economy. London: Routledge.

1 tanke kring ”Vilket kapital? Från hårdvara/frövita till mjukvara/fröembryo

  1. mrtnj

    Dessa botaniska metaforer… kotyledoner, rhizom. Xylem och floem kanske kunde få stå för olika sorters kanaliserade flöden 🙂

Kommentarer inaktiverade.