Spekulerande om TPB-bacillen

Kungliga Biblioteket håller på med att sätta samman en antologi, under arbetsnamnet ”Efter The Pirate Bay”. Tanken är att boken skall lyfta frågor om en kulturpolitik för det digitala (texten kommer ut inför valet), men det finns även texter som mer generellt diskuterar hur fenomenet The Pirate Bay påverkat samhälle och kultur. Min text lutar åt det senare, med tunga Tarde-influenser; utkast finns att läsa här.

7 tankar kring ”Spekulerande om TPB-bacillen

  1. Christopher Kullenberg

    Mycket intressant text. Dock skulle jag vilja gå ett steg längre i fröviteanalysen – bittorrent, liksom många darknets, vilar på en extremt distribuerad användning av TCP/IP-protokollet. Denna är i sin tur besläktad med sextiotalets militärteknologiska innovationer för distribuerade nätverk.

    Om Prometheus återvände 2001 och satte ytterligare eld på fiberkablarna, så skulle nog hans första besök ha varit hos teamet på RAND-corporation, tidigt 60-tal.

    När bittorrent kombineras med DHT, distribuerade hash-tables, nyttjas kärnvapenpotentialen mycket långt.

    Så, typ, Tpb är kopplat till kriget på samma sätt som ex. Saab är det. Tarde+Virilio=WIN.

  2. Kalle P Inläggsförfattare

    ChrisK: Absolut. Kriget är allerstädes närvarande.

    Även detta förstås av Tarde, från hans analys av vad ”lyx” är. Lyx definieras inte utifrån kostnaden på en vara, utan utifrån den psykologiska motivationen till en akt. En lyxvara är det som konsumeras med syftet att förändra en individs ”utsträckning”, att få denna att individualitet att ”svälla av fåfänga”.

    Rosalind Williams pekar på hur Tarde kopplar detta till militära utgifter: Dessa kan, menar han, i allmänhet inte förstås som rationellt motiverade, utan som just lyx – de är gjorda för att sträcka ut nationen i all sin härlighet. (Den som kan franska kan kolla Psychologie Économique, vol. 2, sid 106.)

    Tarde vill dock inte moralisera över lyx, för att det är just denna fåfänga – individuell, eller statlig/krigisk – som ofta är upphov till uppfinningen. Exceptionella begär – ämnade att utsträcka personligheten – blir ofta cykliska/nödvändiga: ”Det finns inte något nödvändigt objekt – kläder, skor, en hatt – som inte började som en lyxvara.”

  3. Rasmus

    Ja, väldigt Bataille där. Fast för honom finns det inga krav på att lyxen måste få individer att ”svälla av fåfänga”. Även att riktningslöst klicka bort en sen kvällstimme bland torrents eller trixa med trilskande subtitles ryms för honom inom begreppet lyx (även om han sedan kan skilja mellan olika slag av lyx, mer eller mindre fåfänga eller ärorika).

  4. Kalle P Inläggsförfattare

    … Funderar för övrigt på att vara mer explicit i diskussionen om kvasiradikalism. Jag menar, om vi nu alla lever i den hemska postpolitiska eran – är det inte just då som kvasiradikalismen blir så intressant?
    >> Är det så att det postpolitiska tillståndet dödade kulturradikalismen – det är idag svårt att mobilisera människor till alternativa framtider medelst ”kultur”, eftersom ”Naturen” inte medger en annan ordning – men istället gjorde att den prometheuska elden idag muterat till att bli kvasiradikal?
    >> Alltså: Repetition (alla har svart basker och jobbar poesi), opposition (”there is no alternative”), anpassning (”det är inte jag som agerar, det är fildelningsprotokollet!”).
    >> I en värld där status quo är givet av naturen, så är det just naturen vi måste modda.

  5. Pingback: Den nya humanismen i DN |

Kommentarer inaktiverade.