Uddevallaverken läggs ned – igen

Lite tankar om nedläggningen av produktionen i Uddevalla, och ett seminarietips.

För några veckor sedan invigdes Göteborgs Internationella Konstbiennal, som denna gång fått namnet ”Pandemonium: Art in a time of creativity fever”. Titeln inrymmer en viss spänning: Å ena sidan betror vi konsten med en skapandekraft som kan rubba den givna ordningen. Å andra sidan lever vi i en tid då ekonomin alltmer drivs just av kreativa impulser – skapandet av nya produkter, nya levnadsvanor, nya konsumtionsbegär. Därav revolutionärens dilemma, enligt Zizek: Hur revolutionera ett system som bygger på konstant självrevolution? (Dessa teman tas som bekant upp i Prometheus eller Narcissus?)

Efter invigningshelgen recenserades biennalupplägget i P1s Kulturnytt. Mårten Arndtzén tyckte inte att biennalen lyckas hantera den samtida revolutionärens dilemma – nej, biennalen är en slags ”systemkritik i systemets tjänst”:

För vad är bättre än konsten på att tänka ”out of the box”, som det heter på näringslivska? En av curatorerna kallar biennalen för en tankemotor – ”en generator som alstrar idéer.” Och själve chefscuratorn, Sarat Maharaj, ägnar nästan hela sin katalogessä åt kreativitetens roll i bilindustrin.

Slagfärdigt, ja, men Arndtzén missar den poäng som Maharaj är ute efter. Det är inte så mycket ”bilindustrin” som är av intresse, utan de experiment med ”humaniserad produktion” som Volvo utförde under 70- och 80-talen. Jag skrev en del om dessa i min avhandling – det finns en hel del att säga om hur de hänger samman med Rehn-Meidner-modellen m.m. – men låt oss lämna detta för tillfället. Suffice to say att Volvo under den här tiden försökte finna en post-fordistiskt produktionssätt, där löpande bandet ersattes av lagarbete. Då var detta framtiden:

Filmen visar Kalmarverken, som öppnade 1974 och var ett första försök att komma bortom det löpande bandet. Målet var att varje arbetare, som del av ett lag, skulle bygga en hel bil, från början till slut. Detta mål uppnåddes först i Uddevallaverken, som öppnade 1989. Vid denna tid hade dock de produktionstekniska vindarna vänt, och världens blickar vändes mot japanska produktionsmetoder. Boken The Machine that Changed the World (1990) var viktig i denna omsvängning. 1993 lades Uddevallaverken ned, och året efter stängdes Kalmarverken.

Som en del av biennalen har jag varit med i att samtala med personer som arbetade på Uddevallaverken när det begav sig. (I sinom tid kommer dessa samtal att kunna ses på Bohusläns Museums hemsida.) Under dessa samtal har det varit intressant att höra mer om dessa experiment – vad var det som var speciellt med att arbeta på detta vis?

Det har också varit frestande att resonera i termer av kontrafaktisk historieskrivning: Vad hade hänt om produktionsingenjörerna var mer med på tåget? Vad hade hänt om Gyllenhammar hade varit kvar vid makten även efter 1992? Hade vi då sett dessa produktionssätt sprida sig?

Det finns alltså en mystik och känsla av att någonting stort hände – eller nästan hände? – där på fabrikerna. Liam Gillick har på olika sätt fångat denna mystik, och fiktionaliserat kring den i en serie verk. Det som intresserar honom, och även Maharaj, är hur Uddevalla-experimentet kan ses i förhållande till de villkor som gäller i dagens postfordistiska ”kunskapsekonomier”, men också i förhållande till själva tanken om utopier och alternativa sätt att arrangera ekonomin.

23 oktober kommer Gillick att göra en läsning på Bohusläns Museum i Uddevalla, vilket följs av ett seminarium. Nog värt att besöka!

4 tankar kring ”Uddevallaverken läggs ned – igen

  1. Kalle P Inläggsförfattare

    Nej, jag tror nog att JiT säkert varit bra. Och kanske hade man kunnat fortsätta med Kalmar/Uddevalla-experimenten inom ramen för mycket av tankarna kring JiT.

    Nu är ovanstående främst ett återgivande av tankarna bakom andras intresse för Uddevallaverken – jag är själv osäker. Kanske var ”humaniserad produktion” bara en återvändsgränd, ett projekt som inte främst handlade om att skapa en uthållig produktionsteknik?

    Samtidigt vet vi ju att det är naivt att tro att den ”bästa” och mest rationella teknologin alltid vinner. (VHS vs Betamax osv.) Samhällsprocesser tenderar ju att sortera ut teknologier utifrån olika kriterier som inte kan sägas vara rationella – och ofta är utfallen helt enkelt kontingenta; tillfällighetsstyrda.

    Så, ja, kanske var det någonting riktigt stort som nästan hände i Uddevalla; kanske var det en viktigt möjlighet som missades.

    (Samtidigt har jag hört att liknande produktionssätt fortfarande används på fabriker elsewhere.)

  2. Waldemar Ingdahl

    Det är därför som en eventuell utveckling av mejkarna kommer att bli så intressant.

    Kan mejkarna övervinna kedjan av fullt replicerbar kunskap i kombination med låg arbetskrafts- och transportkostnad samt prisfokusering som varit det tidiga 2000-talets framgångsfilosofi?

  3. Kalle P Inläggsförfattare

    Ja, och om utvecklingen går den vägen, så är det intressant att jämföra Volvos experiment (inom ramen för en ”antimarknad”) med det decentraliserade ”pro-am”-experimenterande som mejkarna står för.

Kommentarer inaktiverade.