Vaknade imorse av att höra en rejäl boksågning på P1s Kulturnytt. Recensenten pekade på ironin i att å ena sidan skriva om hur interaktivitet etc. förändrar allt, om hur långt vi kommit efter bokpressmonopolen - och att å andra sidan producera och distribuera texten på ett rätt ordinärt vis.

Hur som helst - här är ett första utkast till En liten bok om slem. Ni som läste bloggen förra året kommer att känna igen allt; ni kanske till och med känner igen era egna tankar. Kom gärna med lite input, om ni nu orkar ta er igenom denna spretiga text. (Den kommer dock att redigeras ytterligare av min kompis Jimmy, och sedan bli POD via en konstellation som kallas Federa.)

Saxat ur introt:

— — —

Ett betryggande avstånd till de biologiska vetenskaperna är inte längre en säker markör för vad som får kallas samhällsteori eller kulturanalys. Idéer som tidigare slagit rot i biologers huvuden – i deras studier av exempelvis slembildningar, smittospridning och svärmbeteenden – har alltmer kommit att aktualiseras i tankar om kultur och samhälle.

Denna essä bör ses i kontexten av denna utveckling. Begrepp som slem, smittor och svärmar appliceras här för att säga någonting om mänskliga grupper – mer specifikt om de logiker som styr tillblivelsen av dessa strukturer. Kan man tänka sig att dessa tillblivelselogiker lever ett eget liv? Agerar de genom oss?

…

Texten är alltså en årskrönika, och ett referat från en pågående diskussion mellan ett gäng av flitigt skrivande och kommenterande vänner; de/vi som utgör min distribuerade hjärna. Texten kan även ses som ett experiment kring huruvida någonting intressant kan tänkas komma ur bloggkloakens teckenflöden. Resultatet må vara lite spretigt, men förhoppningsvis dock kommer den röda – eller gröna? – tråden av slem vara någorlunda urskiljbar.