Protocol illustrated

Något om minimala specifikationer för självorganisering, i kontexten av mänskliga internet, designprocesser, och teateruppsättningar.

Borde egentligen skriva på en ansökan om forskningsmedel nu, men kör en kortis ändå. Satt tidigare ikväll med Chris K och Rikard på Java, bollade tankar om hur protokollet för lördagens mänskliga internet-försök skall se ut. Skall bli kul att se hur det kommer att funka. Chris har hur som helst reggat humaninternet.info, och börjat lägga upp lite information där. Förhoppningsvis kommer vi se någon form av evolution där – efter flera försök (i både GBG och MMX) borde vi kunna ha en samling protokoll redo för nedladdning.

Protokoll, alltså. En specifikation – ofta sparsamt skriven – för interaktion och kommunikation mellan jämbördiga parter. Har fördelen att de kan samordna heterogena svärmar av interagerande aktörer. I sin post om ”Protocol” i 2006 års Theory, Culture & Society-encyklopedi av coola teoretiska koncept skriver Alexander Galloway:

Protocols are systems of material organization; they structure relationships of bits and atoms, and how they flow through the distributed networks in which they are embedded. (Theory, Culture & Society, nummer 2-3, 2006, sid. 319)

Galloway har tidigare skrivit boken Protocol: How Control Exists after Decentralization, och undertiteln säger något om det onda i protokollens makt. I en ”decentraliserad” värld av distribuerade system utövas kontroll genom makt över protokollen. Men samtidigt är det just genom protokoll som vi kan experimentera med olika former av självorganisering. Jag och Otto har skrivit om detta, bland annat i kontexten av statsutveckling, och mer generellt i relation till design. Går det att komma ifrån auteur-tanken inom designvärlden, genom att skapa protokoll för självorganiserande designprocesser? 

Designakademikerna verkar dock inte så sugna på denna tanke.. de är nog inte riktigt redo att döda auteuren. Just nu verkar de bara glada över att Den Store Designern, och så kallat ”design thinking”, tros kunna blåsa liv i tröga storföretagsstrukturer. Detta är lite synd – det känns spontant som om design-disciplinen borde vara mest lämpad att tänka spännande kring självorganseringsprocesser. Tråkigt.

Just därför är det kul att det händer saker elsewhere. Helgen 16e-18e augusti kunde stockholmare besöka Candyland för att sugas in i Henrik Bäckbros experiment med att sätta upp en teateruppsättning genom distribuerade samarbetsformer. Helgen var, som vi säger, ”oerhört lyckad” – barn och vuxna lade verkligen ned sina själar i att bygga de karaktärer som senare i höst kommer att figurera i uppsättningen. (Very relational aesthetics, very double agent.)

 

Under helgen blev alltså Candylandlokalen alltså en liten ficka där ett heterogent flöde av stockholmare virvlade runt. Detta flödes organisering – beståndsdelarnas inbördes samordning och deras relation till verktygen – var specat i ett protokoll upptejpat på väggen i lokalen:

Några av resultaten av detta distribuerade karaktärsbygge ser ni här:

Nu väntar vi på att dessa individer, som redan försetts med karaktärsbeskrivningar, skall få börja agera mot varandra. Förhoppningsvis genom någon form av välspecat protokoll för självorganiserat manusskrivande.

Comments are closed.