När Muhammad Yunus talar måste farbröderna lyssna

Nobelpristagaren Yunus tal igår var det viktigaste talet nånsin om socialt företagande och socialt entreprenörskap.

 I sitt tacktal (finns att läsa här) beskrev Nobelpristagaren först bakgrunden till Grameen Bank, kom sedan in på hur han ser på marknadsekonomins framtid. Under några viktiga minuter lyckades han summera upp de resonemang som gör att jag och alla andra social enterprise-ivrare brinner så för en framtida pluralistisk marknadsekonomi. Det är frestande att citera alltför långrandigt… men jag kan inte hålla mig:

I am in favor of strengthening the freedom of the market. At the same time, I am very unhappy about the conceptual restrictions imposed on the players in the market. This originates from the assumption that entrepreneurs are one-dimensional human beings, who are dedicated to one mission in their business lives: to maximize profit. This interpretation of capitalism insulates the entrepreneurs from all political, emotional, social, spiritual, environmental dimensions of their lives.

Med andra ord har vi försökt pressa in marknadssamhället en viss form, som bygger på att separera objektiva, opolitiska processer från subjektiva, politiska processer. Entreprenörskap och business skall vara opolitiska, vinstmaximerande rationella verksamheter – och måste därför hållas rena från politik, aktivism och människors subjektiva försök att skapa samhälleliga förbättringar. Det senare skall bara kanaliseras genom att rösta vart fjärde år, och att engagera sig i föreningsvärlden. (Detta är min bastardisering av Bruno Latours resonemang i We Have Never Been Modern.)

Yunus fortsatte i sitt tal:

We have remained so impressed by the success of the free-market that we never dared to express any doubt about our basic assumption. To make it worse, we worked extra hard to transform ourselves, as closely as possible, into the one-dimensional human beings as conceptualized in the theory, to allow smooth functioning of free market mechanism.

Med andra ord: Projektet att bygga en ”modern” marknadsekonomi bygger på tanken om att skapa ett till synes ”opolitiskt” och ”rationellt” näringsliv. Detta har gått rätt bra – de marknadssamhällen som växte fram under den moderna eran har gjort oss rikare. Men i vår tro på att det är denna separation som gjort oss rika, så har vi byggt bort möjligheterna för en företagare eller entreprenör att ha sociala aspirationer. Som jag skrev i min ungdom (i Den Barmhärtiga Entreprenören): Vi har gjort det svårare för entreprenörer att vara barmhärtiga, och gjort det svårare för människor med bärmhärtiga ambitioner att fullfölja dem som entreprenörer.

Detta vill Yunus, och alla vi andra som gillar socialt entreprenörskap, rätta till:

By defining ”entrepreneur” in a broader way we can change the character of capitalism radically, and solve many of the unresolved social and economic problems within the scope of the free market.

Yunus ger sedan sin definition av socialt företagande:

Social business will be a new kind of business introduced in the market place with the objective of making a difference in the world. Investors in the social business could get back their investment, but will not take any dividend from the company. Profit would be ploughed back into the company to expand its outreach and improve the quality of its product or service. A social business will be a non-loss, non-dividend company.

Företagets syfte är alltså att förändra världen. Företagets vinster delas inte ut till aktieägare, utan återinvesteras i verksamheten. Företagets finansiering kommer därför främst i form av lånfinansiering, inte genom att emittera aktier. Samtidigt är denna organisationsform en form av företag:

Unlike the non-profit sector where one needs to collect donations to keep activities going, a social business will be self-sustaining and create surplus for expansion since it is a non-loss enterprise 

Med andra ord så får sociala företag inte sin finansiering från olika former av bidrag, utan från att handla, genom att sälja en vara eller tjänst.

Bara att Yunus fick sagt detta inför världens makthavare kan komma att få stor vikt. Det har nämligen visat sig svårt att få den äldre generationen – både från näringslivshögern och politikvänstern – att förstå detta. Sedan min bok om socialt företagande och socialt entreprenörskap släpptes 2003 har jag blivit påmind om detta gång efter annan.

Det hela började på mitt boksläpp, där jag presenterade ovanstående resonemang (inför en publik på sådär sju personer). Efteråt ställde sig Bo Ekman upp och talade om för mig och alla andra att så naiv kring näringsliv och företagande kan man inte vara. Han, som ju har jobbat med några av de största företagen inom svenskt näringsliv, visste ju annorlunda: ”Man måste förstå att företag finns till för att maximera vinsten.” För honom var detta närmast en naturlag, och han verkade därför inte så intresserad av att diskutera hur man kan främja framväxten av andra former av företagande.

Samma kommentar har jag sedan fått höra från flera håll, exempelvis under en presentation av min bok som jag hade inför Riksbankens Jubileumsfond. Då framförde Bengt Göransson (som jag har mycket sympati för) ungefär samma synpunkter(dock inte nedlåtande):

  • ”Jag har erfarenhet från näringslivet”
  • ”Man måste förstå att företag finns till för att maximera vinsten.”

Detsamma gäller de flesta ledarsidorna inom svensk press, exempelvis Dagens Industri. DIs position under de senaste åren har varit att nya former av sociala företag – sådana som inte drivs av det man kallar ”normala drivkrafter” – är oförenliga med en marknadsekonomi. Dessutom kan de ju knappast fungera: ”Vem skall investera i bolag med vinstförbud?”, frågade man sig på ledarplats. (Se mitt svar på denna utomordentligt dumma fråga här.)

Det roliga är att det senaste halvåret har detta motstånd släppt. Nu kan man läsa om socialt entreprenörskap i våra dagstidningar. Nu mailar studenter som vill skriva uppsatser om socialt företagande. Nu startas det tankesmedjor kring dessa frågor. Nu är det bara en tidsfråga innan näringsministern lägger fram en radikal agenda för att skapa en ny välfärdekonomi baserad på denna typ av alternativt företagande.

Dessutom verkar de tidigare så skeptiska farbröderna vara med på tåget. Häromdagen kunde man på DIs ledarsida läsa idel lovord om Yunus. På onsdag kommer Yunus att tala för Bo Ekmans Tällberg Foundation. Sannolikt kommer nästa Tällberg Forum prata en hel del om socialt entreprenörskap. (Jag är villig att sätta en peng på att konferens-programmet kommer att inledas med Ekmanska visdomsord om just social enterprise.)

Med andra ord, Yunus – och hans Nobelpris – kan bli avgörande för att få även skeptiker från den äldre generationen att förstå resonemangen kring socialt entreprenörskap. Låt oss därför avsluta med de delar av Yunus tal som riktar blicken framåt, mot de saker som måste göras för att främja socialt företagande.

För det första talar Yunus om legala strukturer:

Once social business is recognized in law, many existing companies will come forward to create social businesses in addition to their foundation activities. Many activists from the non-profit sector will also find this an attractive option.

För det andra talar han om finansieringsmekanismer:

To connect investors with social businesses, we need to create social stock market where only the shares of social businesses will be traded.

För det tredje talar han om att vi – både praktiker och teoretiker – måste bygga ut vår kunskapsapparat kring socialt entreprenörskap. Vi behöver både management-verktyg för styrning och mätning, såväl som utbildning för sociala entreprenörer:

To enable a social stock-exchange to perform properly, we will need to create rating agencies, standardization of terminology, definitions, impact measurement tools, reporting formats […] Business schools will offer courses and business management degrees on social businesses to train young managers how to manage social business enterprises in the most efficient manner, and, most of all, to inspire them to become social business entrepreneurs themselves.

Yunus talade även om vikten av samhälleligt erkännande av denna nya sektor, inte minst inom affärsmedia. Med andra ord behöver vi se framväxten av

new financial publications, such as, The Social Wall Street Journal.

Dessa punkterna finns även diskuterade i Den Barmhärtiga Entreprenören. En viktig poäng i Yunus framställning var, slutligen, att socialt företagande kan ha stor inverkan i utvecklingsekonomier – inte minst för att de kan se till att investeringar blir kvar i landet ifråga. För att uppnå detta måste vi se till att rätt ramverk föreligger för att denna typ av sociala företagsamhet skall kunna utvecklas. Vi kan inte fortsätta ha ekonomiska strukturer som främst gynnar de stora militärinspirerade företagsstrukturer som växte fram under 1900-talet.

Rule of ”strongest takes it all” must be replaced by rules that ensure that the poorest have a place and piece of the action, without being elbowed out by the strong.