Backlash mot DIY-kulturen

Det var ju bara en tidsfråga. Nu kommer reaktionen mot de senaste årens tal om Pro-Ams, DIY-etik osv. En Andrew Keen har skrivit en bok med den välavvägda titeln The Cult of the Amateur: How Today”™s Internet is Killing Our Culture and Assaulting Our Economy.

I gårdagens Newsnight visades en debatt om huruvida samtida kultur förstörs av att vem som helst kan göra vad som helst – skriva texter, producera musik, publicera filmsnuttar osv. Har inte hunnit kolla upp boken ännu, men bävar inför de diskussioner som kommer att följa… kulturkonservativernas julafton. Eller vad sägs om följande:

Instead of developing technology, I believe that our real moral responsibility is to protect mainstream media against the cult of the amateur. We need to reform rather than revolutionize an information and entertainment economy that, over the last two hundred years, has reinforced American values and made our culture the envy of the world. Once dismantled, I fear that this professional media””with its rich ecosystem of writers, editors, agents, talent scouts, journalists, publishers, musicians, reporters, and actors””can never again be put back together. We destroy it at our peril.

So let”™s not go down in history as that infamous generation who, intoxicated by the ideal of democratization, killed professional mainstream media. Let”™s not be remembered for replacing movies, music, and books with YOU! Instead, let”™s use technology in a way that encourages innovation, open communication, and progress, while simultaneously preserving professional standards of truth, decency, and creativity. That”™s our moral obligation. It”™s our debt to both the past and the future.

10 tankar kring ”Backlash mot DIY-kulturen

  1. Thomas

    tihi! låter ju ungefär som delar av den svenska kultureliten – eller för den delen de stora filmproducenterna och skivbolagen. som att det nödvändigtvis måste till en massa stålar för att få kultur av hög kvalitet. men alltihop är ju bara dödsryckningar från en förhoppningsvis utdöende kulturindustri.

  2. Kalle P Inläggsförfattare

    Ja, det är kul att se hur många som trots allt känner sig hotade av DIY-trenden…

  3. Charlotte

    Det är ju sant att kultur blomstrar väl i ett nätverk av professionella kulturarbetare. Men lika sant att en fin undervegetation av amatörer är fint. Och korsbefruktning, typ.

  4. Kalle P Inläggsförfattare

    Ja. Vi behöver både basarer av pro-ams och katedraler av ”riktiga professionella”, vi behöver både rhizom och strata. Men – på ett väldigt generellt plan – tycker jag att det är katedralerna, inte basarerna, som är problemet.

  5. Kalle P Inläggsförfattare

    Sorry för jargongen… var just på väg till min kompis Jakobs doktorsdisputation när jag skrev kommentaren. Jakob skriver etnologi (om Göteborgs indie-musik-scen) utifrån ett Deleuze/Guattari perspektiv – och jag tränade lite på att använda vokabulären.

  6. Charlotte

    Ja, det är ett projekt jag finner sympatiskt. Du har helt rätt i att man måste titta upp från textmassorna och ut över materialiteten. Fast jag tycker inte det borde vara så problematiskt att knyta diskussionen om ”identitetspolitik” till den — och vissa gör ju faktiskt det också. Det finns inget som säger att en diskussion om kulturella diskurser inte kan relatera till en materiell verklighet (nej, jag förstår att det nog inte är vad du menar heller).

  7. Kalle P Inläggsförfattare

    Nej, det går absolut att koppla ihop projektet, och hela D&G-grejen, till identitetspolitik. (Som jag sagt tidigare – jag är en fan av identitetspolitik, men känner att den diskussionen börjar bli så bred att vi kan kosta på oss att gå vidare.)
    Och, som du säger, poängen med detta perspektiv är att framhålla att det inte går att separera kulturella diskurser och materialitet. D&G menar ju inte att texter och kultur inte spelar roll – de menar att de främst spelar roll tillsammans med materiella processer. ”Strata” (hierarkier) hänger samman då både ”materiella” och ”expressiva” komponenter samverkar.

    Exempelvis är Foucaults disciplinära strukturer i Discipline & Punish bestående av panopticon-liknande övervaknings-arrangemang (materiellt) och diskurser om kriminalitet/sjukdom/avvikande beteende (expressivt).

    Poängen är att vi, i den politiska debatten, har valt att diskutera bara det diskursiva. Delvis för att det är kul att analysera text/kulturuttryck, delvis för att det är krångligt att diskutera materialitet (där begreppen lånas från naturvetenskap). Men nu börjar vi – delvis tack vare vad vi sett i kontexten av Internet/Linux – bättre förstå hur materiella system kan hänga samman på olika vis. Vi ser hur hierarkiska strukturer kan bytas ut mot självorganiserande dito. Det är detta som jag vill applicera på traditionell politik.

    MEN – som du säger – kulturella föreställningar spelar absolut roll, även från detta perspektiv. Vi ser ju, i kontexten av fildelningsdebatten, hur synen på Konstnären eller Musikern – som skapar något från inget – bidrar till att hålla samman kulturproduktionsstrata.

Kommentarer inaktiverade.