Jönköpings icke-linjära historia: Platå 2. Tabergsådalen

Betraktelse nummer två från helgens nonlinear history tour i Jönköping, arrangerad av macdeleuzian.

Redan när man närmar sig Jönköping på riksväg 40 (”dödens väg”) från Göteborg får man en försmak av vad som händer i platå 2. Staden ligger i än sänka, som någon gång för länge sedan visade sig exceptionellt levbar för människor. När man passerat det krön som sedan viker in mot Jönköping kan man notera det särskilda mikroklimat som bildas av de nordliga vindarna som väller in mellan sänkans bergsväggar. I denna platå är det två andra geografiska egenskaper vi skall uppehålla oss vid – vattenfallen, men framförallt järnet i marken.

I platå 1 lärde vi oss att ”stasis is death”, att moderniteten alltså är logistisk, och att staden kan ses som ”habitable circulation”. Nuförtiden upprätthålls detta flöde av förbrännandet av fossilt bränsle, men tidigare i Jönköpings historia var det vattenkraften som kom att bidra till upprättandet av levbara flöden. Här ser vi alltså att liv uppstår genom skillnader i intensitet. I senaste Glänta skriver jag om just intensitetsbegreppet – inte minst utifrån följande citat från Deleuzes Difference and Repetition:

Allt som sker och allt som uppenbarar sig är korrelerat ordningar av skillnader: skillnader i nivå, temperatur, tryck, spänning, potential, skillnader i intensitet. (s 222 eng, s 286 fr)

I fallet Jönköping är det påtagligt att de tidiga näringarna – på ett väldigt påtagligt vis – drevs av skillnader i nivå, vilka kom att driva vissa morfogenetiska processer. (Jämför med de processer som diskuterades i platå 1, Turing och Prigogine.) När man står och ser ut från järnhaltiga Tabergs topp inser man dock att vi måste använda det som DeLanda kallar ”den utökade meningen” av det intensiva för förstå Jönköpings uppkomst. Kort sagt: Vi måste tänka i affekter.

Låt mig vara lite lat och citera nämnda ”Bodies without Bodhis”:

Nya sammansättningar mellan kroppar – mänskliga såväl som icke-mänskliga – förlöser alltså nya kapaciteter. DeLanda pratar om detta fenomen som den ”utökade meningen” av det intensiva: ”en process är intensiv om den relaterar skillnad till skillnad”. En kropp präglas inte bara av den spatio-temporala dynamik som beskrivs av termodynamiken. Den präglas även av skiftande kapaciteter att affektera och affekteras, vilka alltid lockas fram av sammansättningar; assemblage. Dessa är alltid relationella – möjligheten att surfa på gatan sitter varken i brädan eller hjulen, utan i sammansättningen som sådan.

DeLandas framställning i Intensive Science and Virtual Philosophy kopplar samman begreppet ”kapacitet” (som för Deleuze härrör från Spinoza) till det som James Gibson kallar ”affordances”:

Gibson distinguishes between the intrinsic properties of things and their affordances. A piece of ground does have its own intrinsic properties determining, for example, how horizontal or slanted, how flat, concave or convex, and how rigid it is. But to be capable of affording support to a walking animal is not just  another intrinsic property, it is a capacity which may not be exercised if there are no animals around. (72-73)

Återigen, affordances/capacities är relationella, uppstår i sammansättningen som sådan. DeLanda fortsätter:

the interactions which organisms have with the organic and inorganic components of an ecosystem are typically of the intensive kind (in the enlarged sense), an ecosystem itself being a complex assemblage of of a large number of heterogeneous components: diverse reproductive communities of animals, plants and micro-organisms, a geographical site characterised by diverse topological and geological features, and the ever diverse and changing weather patterns.

Med andra ord, någon gång för länge sedan råkar ett antal olika komponenter – järnhaltig jord, människor, klimat, tankesmittor om att omvandla jord till verktyg, osv. – samman. Delarna i detta assemblage må ha modesta ”intrinsic properties”, men sammansättningen skapar en högst kapabel maskin. Inte minst när – under den svenska stormaktstiden . detta assemblage pluggas in i ett assemblage av kungar och krigande arméer. Metallurgerna ”fångas” av statsmaskinen, och blir alltså en del i territorialiseringen av den landmassa (och lite till) som vi idag kallar Sverige.

Även den utveckling som föregår denna statens fångande av smederna – lilla istiden, agrarkrisen, digerdöden, som dels vittnar om icke-linjäriteten i dessa assemblage, men även om vilken roll olika virusartade replikatorer spelar i sammanhanget. Digerdöden visar ju på hur Virilios tanke om staden/staten som ”administration av hastigheter” inte bara handlar om att öka cirkulationen – minst lika viktigt är att motverka cirkulationen av vissa entiteter.

På samma sätt kan vi tänka oss att agrarkrisen hade fått ett annat utfall om nya tankesmittor – nytt germ capital – om odling hade förlöst nya kapaciteter i jorden. Kom ihåg – under 1900-talet har just nytt germ capital (såväl inom kemi som meterologi) fått oss att trefaldiga skördarna, utan att tillsätta mer resurser (cotyledon capital/hårdvara/frövita). Ekonomin är en maskin för att sprida smittor av kunskap, och när denna nya kunskap flyter genom alla associerade aktörer förlöses nya kapaciteter.

Tabergs järnfyndigheter spelade dessutom även en viktig roll under andra världskriget – under tre år exporterades lika mycket järnmalm till Tyskland som berget tidigare producerat, under 250 år. Men det är en annan historia.

Fortsättning följer.

13 tankar kring ”Jönköpings icke-linjära historia: Platå 2. Tabergsådalen

  1. Martin L.

    Påminner om det jag började tänka på under sommaren när jag var i Alicante på spanska sydostkusten. Hur staden dels är sprungen ur ett strategiskt användbart berg och en bra naturlig hamn, dels ur sitt speciella mikroklimat och det märkliga ljus som gett staden sitt namn (först grekiska Akra Leukra — vita punkten/berget — sen romerska Lucentum; Alicante/Alacant är morernas namn på ”ljusets/ljusens stad”).

  2. Sara

    Jätteintressant, både dina kommentarer om platå 1 och det här! Som att i efterhand följa med på er utflykt!

  3. Marcus

    En sak slår mig efter att ha läst detta och Chris’ fina inlägg – och det är hur lite vi hann prata om samhällsbildningen under perioden fram till, ja typ nationalstatsbildandet under 1500-talet. Jag klämmer i med lite utdrag från D&G’s Krigsmaskin-platå för att bygga in detta – även om vi uppenbarligen fick med oss tillräckligt mycket intressant från andra platån ändå 😀 – och jag vill samtidigt påminna om metallurgernas kringresande status, innan de fångas in av statsapparaten och tvingas till Smedjegatan inne i Jönköping för att där, i en mer lättövervakad miljö, producera vapen.

    De bofasta böndernas systemsegment utbytte ju också flöden med varandra, inte minst genom dessa kringresande hantverkare och handelsmän. Detta flödesutbyte möjliggjorde tillväxt och ett slags samhällsbildning, men det är först när en Statsapparat räfflar dessa flöden (med våld och selektiv privilegieutdelning) som vi verkligen ser tillblivelsen av ”stad”. Det finns liksom en kvalitativ skillnad mellan ”primitiv” samhällsbildning och Statsbildning…

    Nå, till utdragen (i Wallersteins översättning):

    ”Ofta har man definierat de primitiva, segmentära samhällena som samhällen utan Stat, det vill säga utan distinkta maktorgan. Men av detta drog man slutsatsen att dessa samhällen inte uppnått den nivå av ekonomisk utveckling eller politisk differentiering som skulle göra formeringen av en Statsapparat både möjlig och nödvändig: de primitiva ”skulle inte först唝 en så komplex apparat. […] Att avvärja formerandet av en Statsapparat, göra den omöjlig, detta skulle vara syftet med en hel serie mekanismer i de primitiva samhällena, även om de ligger bortom ett klart medvetande. Förvisso har de primitiva samhällena hövdingar. [Men d]et krävs […] speciella institutioner för att en hövding ska kunna bli Statsman, och lika många diffusa kollektiva mekanismer för att hindra honom att bli det. De avvärjande eller preventiva mekanismerna är del av hövdingaskapet och hindrar det från att kristalliseras i en apparat skild från det socialas korpus.”

    Hövdingaskapet utgår från prestige, övertalningsförmåga, och en ”föraning om gruppens önskningar” – som endast kan uppfattas om man är en integrerad del av gruppen, snarare än dess maktorgan.

    Sedan finns också ”kriget som den mest effektiva av de mekanismer i de primitiva samhällena som är riktade mot formeringen av en Stat: detta beror på att kriget upprätthåller gruppernas spridning och segmentaritet, och på att krigaren själv är infångad i den process i vilken hans vinster ackumuleras, vilket leder honom in i ensamhet och ger honom en prestigefylld död, men berövar honom makten. […] Av detta ska man inte dra slutsatsen att kriget är ett naturtillstånd, utan tvärtom att det är en form av socialt tillstånd som avvärjer och blockerar Staten. Det primitiva kriget producerar inte Staten, lika lite som det härrör från den. Och lika lite som kriget kan förklaras av Staten kan det förklaras av utbytet: det härrör inte alls från utbytet, inte ens för att sanktionera dess misslyckande, utan är det som begränsar utbytet, håller det kvar inom ramen för ”allianser”, hindrar det från att bli en faktor i Staten och få grupperna att smälta samman.”

  4. Kalle P Inläggsförfattare

    Mac: Ja, visst är det konstigt? Det är nästan som om hela den aspekten av Jönköping redan var ”intecknad”, förgivettagen, innan vi ens påbörjade touren. (Vilket gör att det enda jag skriver ovan är en mening: ”Metallurgerna ’fångas’ av statsmaskinen, och blir alltså en del i territorialiseringen av den landmassa (och lite till) som vi idag kallar Sverige.”)

  5. Johan

    Jkpg pre-1500: Som jag har förstått det var en minst lika viktig förklaring till stadens uppkomst där och då att den blev en naturlig knytpunkt för i synnerhet kreaturshandel. Vättern fungerade som transportled; Östgöta-, Västgöta- och Smålandsbönderna kunde mötas på halva vägen för att handla djur med varandra. Kreatursmarknader nämns i stadsprivilegierna från 1284, för givetvis reglerades rätten att hålla marknader av kronan:
    http://www.jkpglm.se/samlingar/manadensforemal/2009/maj.html

  6. Marcus

    Kalle: Tål att fundera över…

    Det är hursomhelst rätt produktivt att ställa upp denna typ av rhizomatisk organisation intill Torsviks distribuerade, men ändå genom maktorgan oerhört kontrollerade organisationer.

    Johan: Javisst, bra påpekande! Det är naturligtvis långt ifrån bara metallurger som fångas in av Staten för vapenproduktion, och skulle fokus ha legat på själva Jönköpings tillblivelse hade nog bland annat infångandet av böndernas spontana handel fått mer utrymme. Principerna för Statens behov att kontrollera allt ”nomadiskt”, Krigsmaskinen, flöden av energimateriaflöde etc är dock desamma. Räfflingen av kreatursmarknaden ingår naturligtvis även deN i ett system som ska garantera Statens militära makt, via frälsets utväxling av beskattningsprivilegier mot (utrustade) soldater, och borgarnas inbetalning av skatter, tullar etc.

  7. Kalle P Inläggsförfattare

    En sak slog mig just – vi får heller inte glömma det som skåningen ofta påpekade i helgen; vikten av uppkomsten av en centralt administrerad valuta. När händer detta – vilken platå skall det in i? Trean – Röttle By? Eller är det en del av fångandet av smederna? Generellt är det dags att skriva något mer om Jönköping och Kapitalismus, vad det nu är…

  8. octor

    Industri- och bygdemuseet satte samman det Natur-Kultur på ett lyckat sätt som det borde ses mer av i historieböckerna. Kreaturshandel är den perfekta beskattningsbara handelsvaran, i auto-mobila separata och tämjabara enheter.
    En intressant vinkel på Metallurgin skulle vara att också undersöka de ädla metallernas bearbetning och utväxling (och myntens ”bildning” med bilden av korset på ena sidan och kungen/riket på andra). En detalj i detta skeende är också pengars skapande av subjekt utan sociala band, där transaktioner sker utan skulder annat än i valuta (kapar sociala band). Pengar är ett beskattningsbart protokoll vi använder på statens nåder.

  9. Marcus

    Doc Ock: Ja, verkligen! Det är också lite som att metallens katalytiska egenskaper, förmågan att koppla ihop heterogena komponenter och växla en form av flöde i ett annat, övergår i pengarna… Först genom att ge pengar deras värde och sedan sedan i alltmer abstrakt bemärkelse (myntets metallvikt->myntfoten->Riksbankens värderingssystem).

  10. Johan

    Jag satt och klurade på om Jkpg+kreaturshandel kan bero på att medan kreaturen som Octor påpekar är automobila var de förmodligen krångligare/dyrare att transportera per medeltidens små koggar, vilket gör att kreaturshjordarna måste föras runt det naturliga hinder som Vättern utgör; I så fall är det ju i detta exempel inte vattnet som flödar kring statiska hinder utan mer mobila enheter som flödar kring det relativt statiska vattnet — vilket man säkert kan göra en kul poäng av; ni kanske kan klä den observationen i deleuzianska termer.

Kommentarer inaktiverade.