Affekt-vändningen, igen

Sitter med text om Deleuze och staden, och utgår från Nigel Thrifts artikel om ”intensities of feeling”. Insåg just att jag missat en hel massa diskussion om affektvändningen.

Jag skrev ju lite om frågan kring 2008, efter lite konferensande. Ser nu att Ruth Leys publicerade en kritik av denna påstådda ”vändning” för ett par år sedan. Hennes invändningar berör bland annat hur teoretiker som Brian Massumi och William Connolly förhåller sig till neurovetenskapliga rön – inte minst Tomkins och Ekmans arbete. Läs ytterligare kommentarer i debatten i Critical Inquiry.

3 tankar kring ”Affekt-vändningen, igen

  1. ozonist

    Ah, gillar Leys-artikeln, trots visst överaffirmerande i beskrivningen av den position hon kritiserar. Ser dock en hel del släktskap med ett mer objektorienterat perspektiv. Detta vore spännande att utforska mer, om en bara hade haft tid… Allt gott! Saknar den gamla slemmiga tiden i kommentarfältet här.

  2. Kalle P Inläggsförfattare

    Ja, viktig text, även om jag inte kommer att borra så mycket i detta för just denna text jag sitter med nu. (Drar åt ett annat håll, närmare hela grejen om ”reinventing invention” och evenemang som laboratorium.)

    Absolut – kul med kommenterandet för några år sedan – ser att det finns en hel del i de poster om Deleuze, affekt, probe heads osv som jag nu läser om. Menmen, samma här, har helt enkelt inte tid att diskutera så mycket bloggledes längre…

  3. Pingback: Laboratory urbanism |

Kommentarer är stängda.