Om det pre-individuella och germs.
OK, ingen läser bloggar längre, men jag vidhåller att åtminstone jag blivit beroende av en extern hårddisk att dumpa av tankar på. Har bara blivit lite dålig på att kolla vad som finns där.
Spenderade just ett par veckor att tänka kring staden som laboratorium – se om Deleuze-kapitel-in-the-making i förra posten – och hamnade då i ett Simondon-resonemang. Kort sagt, vi ser en tendens i samtida ekonomin, i vilken vi alltmer uppfinner sätt att pilla i ett slags ”pre-individuellt fält”, där nya prylar/organisationer/livsstilar/begär sätts samman. Kom sedan på att jag skrivit om samma tendens i anslutning till bokmässan, utifrån Tarde.
Både Simondon och Tarde är riktigt roliga att använda för att tänka kring vad som händer i den där fasen där koncept ännu inte stelnat till artefakter eller kommodifierade produkter. Hos Simondon blir det ett resonemang om individuering, om transduktion osv.; hos Tarde handlar det om relationen mellan ”germ capital” och ”cotyledon capital” (det som jag i Prometheus… kallar bacillkapital och frövitekapital).
Hos båda tänkarna finns det ”mer” potential i det som inte stelnat – vare sig man talar om ”supersaturated solutions” (Simondon) eller ”la germe” (Tarde). Den stelnade ”produkten” är mer begränsad.
En lite rolig grej som jag glömt i kring Tarde var det faktum att även frövitekapitalet är en slags oändlig källa till potential – men när den tillsammans med bacillen format ”the germinal-cotyledon” har denna råa energis utlopp stängts ned. Samtidigt är det just när dessa potentialer stängts ned och uteslutits som dessa storheter registreras av den traditionella ekonomiska vetenskapen. Just därför blir dessa tankar också produktiva när man försöker tänka kring en ”uppfinningens politik” som samexisterar med de frågor som fångas av traditionell politisk ekonomi.
Jag tror att folk i viss ändå läser bloggar. Problemet är att de allt mera sällan skriver och framförallt att de lägger sina kommentarer på twitter/facebook istället för på bloggarna.
Det är synd. Vi får hoppas att sociala medier går över. De är ju ”stelnade produkter” som Tarde skulle säga, begränsade i format/kontroll och lever på en smal uppmärksamhetsekonomi.
Ja, och sedan kan man ju fortsätta för sitt eget höga nöjes skull – eller rättare sagt (i mitt fall), sin egna nytta.
I detta fall – att jag glömde Tarde-läsningen av det preindividella – kan man ju iofs fråga sig om nedskrivandet gjorde att tanken försvann. (Hela den där grejen om att man inte skall skriva ned allt för att minnas det, utan istället försöka hålla det i huvudet.)