Kan myggan tala? Något om Timothy Mitchell

På ny konferens. Funderar lite på utfallet från den föregående.

Dags att presentera Lanka-papper igen; fjärde konferensen denna sommar. Befinner mig alltså i Stockholm, för NFF. Hörde i förmiddags Christina Garsten prata något om färskt material från hennes etnografi av amerikanska tankesmedjor. Får se hur resten utvecklas.

Själv skall jag presentera något om hur aktörer gör spridningsskeenden, utifrån egna teorier om hur idéer sprider sig. Kommer att dra en linje från tidig agronomi (agricultural extension), via Bernay’s tankar om propaganda och ”diffusion of innovations”-litteraturen inom geografi… till de ”territorialiserings-praktiker” som idag utförs storföretag, NGOer och biståndsorganisationer på Sri Lanka. Mer om det en annan gång.

För en dryg månad sedan (just efter Deleuze Studies) tittade jag även in på konferensen EGOS, som i år hölls i Göteborg. Största begivenheten var Bruno Latour, som pratade i Smyrnakyrkan om Tarde, data och monadologi. (En presentation som liknade den LSE-föreläsning jag skrev om för tre och ett halvt år sedan; slemprojektet kom ju att influeras av densamma.)

Inte så mycket i övrigt att rapportera. Mitt eget spår hette ”Markets Inside the Ecological Revolution”. Jag presenterade något om kampen mellan olika ekonomisk-agronomiska experiment: Vilka experiment blir replikerbara, vilka utvecklas _inte_ till imitativa strålar?

Slogs av att detta kan ses som ett tecken på ”kapitalistiska” utfall – i utsorterandet av ekonomisk-kreativa uttryck premiseras de som verkar producera en säker avkastning åt någon, i detta fallet fattiga bönder. (Kapitalismen som det som kan sägas verka då alternativ stängs ned, som ”den politik som dödar det politiska”; något vi varit inne på tidigare.)

Mitt i dessa tankar påmindes jag, av konferensdeltagare, om Timothy Mitchells arbete. Denne Egypten-specialist är mästerlig i sina beskrivningar av samhällelig utveckling som inte reducerar denna utveckling till ”Modernitet” eller ”Kapitalism” – tänkta som överordnade processer med en singulär, enhetlig logik. Antropologer måste motstå frestelsen att – i fältstudie efter fältstudie, på plats efter plats – slå fast att ”inget nytt att se här, det är samma gamla logik som överallt annars”. Det är dags att vi försöker att inte reproducera samma berättelse om världen – inte beskriva varje plats eller samhälle som – eller som avsaknaden av – Modernitet eller Kapitalism. Som Mitchell skriver i inledningen av Rule of Experts, från 2002:

We have entered the twenty-first century still divided by a way of thinking inherited from the nineteenth […] Whichever aspect of modern, secular rationality one emphasized, everything could be understood as the development of this universal principle of reason, or a reaction against it, or its failure, delay or absence. (1)

Kapitlet ”Can the mosquito speak?” är en finfin framställning av hur egyptisk jordbruksmodernisering, spridningen av malariaparasiten, och andra världskriget var oseparerbara från varandra under fyrtiotalets Egypten. En ruralsociolog/geograf skulle reducera utvecklingen till den första processen, en epidemiolog/biolog till den andra, och en statsvetare/historiker till den tredje – men utmaningen ligger i att tänka samman alla tre. På så vis kan vi även se att processer som kapitalism faktiskt existerar, om än inte enligt någon enhetlig eller överordnad logik.

Capitalism […] has no singular logic, no essence. It survives parasitically, like the Plasmodium falciparum, taking up residence in human bodies and minds, or in sugarcane or private property, drawing its energies from the chemistry of others, its force from other fields, its momentum from others’ desires. (303)

Intressant slutsats: Kanske har vi för höga och för låga tankar om kapitalismen? Å ena sidan är den mindre allsmäktig än många vill påstå – den finns inte ”överallt” i samhället. Detta är en föreställning, en fiktion, en fabrikation, påhittad av 1800-talets stora tänkare. Å andra sidan
enrollerar denna process fler aktörer/aktanter – andra samhällen, samhällen av atomer och ribosomer – än de som ekonomiska vetenskaper intresserar sig för. Biologiska/kemiska/fysiska fenomen (som enligt politiska ekonomer skulle kalla epifenomenala?) är centrala för hålla den kapitalistiska fiktionen vid liv.

6 Comments

  • Oskar
    2011/08/29 - 11:52 | Permalink

    Tja!

    Mycket intressant ang Mitchells arbete!

    Är något av en nybörjare på Deleuze/Nietzche/Latuor-gänget och ”onto-politik” (så hav överseende) men en spontan fråga som väcktes var om de fundamentalt materiella processer Mitchell tycks fokusera på helt utesluter en specifik logik för kapitalismen?

    Sitter för närvarande och fördjupar mig i Spinoza (Bl a med Spindlers bok) och hans tankar (om människor som ”Kraft” och övergången från ”Naturtillstånd” till organisation/samhälle) tycks delvis resonera väl med Mitchells. Min något flummiga tanke var om inte Kapitalism skall ses som en specifik organisatorisk kanalisering av dessa materiella processer, alltså följandes just en specifik logik? Alltså, med ett Delanda-perspektiv (1000 years of non-linear history), borde flödet av materiell ”energi” i grunden av samhälle inte kidnappas och tillskrivas Kapitalism (vilket ger Mitchell rätt) samtidigt som denna kanaliserar energi enligt en specifik logik? (En särskiljning på ”parasiten” och de ”begär” som göder den). För är det inte just denna logik av ackumulation/expansion som gör den så allomfattande och genomsyrande, där alternativ ”kanalisering” har så svårt att få fäste (om ändock inte ”överallt”)?

    /Oskar
    /Oskar

  • 2011/08/29 - 14:15 | Permalink

    Hej Oskar!

    Om jag förstår dig rätt så är du nog i linje med Mitchell.

    Det är intressant att han i början av Rule of experts först går ut rätt hårt med att försöka skriva Egyptens historia som ytterligare en beskrivning av ett ställe enligt samma gamla berättelse om kapitalism och modernitet. Samtidigt avslutas boken med ett resonemang att det trots allt finns en process, i vilken kapital förmeras. Denna process är dock inflikad i en massa andra energetiska processer.

    (DeLanda pratar också om flöden av materia-energi, men är ju inte lika intresserad av ackumulationsprocesser – han menar ju att allt tal om dessa skymmer den hierarkiserings-/antimarknadifierings-process som präglat de senaste århundradena.)

    Just nu tänker jag att det är rätt fint att köra på Mitchells (och din) linje. Framförallt om man ser hur detta ”kapital” är så försvinnande litet i relation till alla de energetiska processer som pågår på jorden. (Var ute och vindsurfade igår. Kom på att man borde räkna på rörelseenergin i den kulingvindsluft som vällde emot mig. Tanken gav mig svindel, så jag släppte den…) Detta leder ju fram till en tanken om att ja, det finns en kapitalprocess, men denna tanke skall sättas på sin rättmätiga plats. (På samma sätt som vi måste sätta mänskligt språk på sin rättmätiga plats: Världen är mer än så.) Typ.

  • Oskar
    2011/08/30 - 14:17 | Permalink

    Hmm, intressant! Så kapital-ismen stärks genom föreställningen att flödet av kapital är immanent, med förmågan att låta alla flöden flöda i form av kapital. Istället är den verkliga energin i kapitalflöden arbete, och kapital blott ett mått på dess värde. Tex när kapitalflöden åkte snålskjuts på de förändrade tryckskillnaderna i atmosfären (apropå vind och rörelseenergi), tvärs över Atlanten och tillhandahöll rikliga resurser för europeisk tillväxt. Till skillnad mot övriga energiflöden är kapitalflöden dessutom inte självorganiserande och rent av förutsätter andra processer för att existera.

    Och dessutom bör man kanske inte sammanblanda flöden av kapital med kapitalism? Kapitalismen kanske istället kännetecknas av just en deceleration av flöden av energi på en mellanmänsklig nivå, genom att hämma dessa relationer genom privatägda produktionsmedel och lönearbete?

    hmm, inte mycket till poäng, mest lösa reflektioner 🙂

  • 2011/09/04 - 20:06 | Permalink

    Gillar verkligen Mitchells perspektiv. Släng Bataille överbord! 😉

  • Pingback: 99, our 68 » Klein, Axess, och föreställningen om Väst-som-alltid-vinner

  • Pingback: 99, our 68 » Mitchell om koldemokrati

  • Comments are closed.