Min dator frös till när jag bad den att visa mig Johan Lundbergs bloggsvar på Sven-Olov Wallensteins recension av antologin Under omprövning.
Såhär såg den ut; ett spöke av Axess-bloggen dröjde sig kvar över skrivbordsbilden:
Jag var tvungen att boota om. Under tiden kom jag att tänka på Latours referens till Alan Turing i texten ”Why has critique run out of steam?”. Jag har ju tidigare skrivit om samma text i relation till Axess – ni vet den där gången då tidskriften helt missade poängen med Latours arbete?
Hur som helst, i ”Computer machinery and intelligence” skriver Turing om den intelligens som man brukar stöta på mänskliga sinnen:
The majority of them seem to be ”sub-critical,” […] An idea presented to such a mind will on average give rise to less than one idea in reply. A smallish proportion are supercritical. An idea presented to such a mind may give rise to a whole ”theory” consisting of secondary, tertiary and more remote ideas. Animals”™ minds seem to be very deï¬nitely sub-critical. Adhering to this analogy we ask, ”Can a machine be made to be super-critical?”
Turing utgår här ifrån en analogi med ”subkritisk” (underkritisk) och ”superkritisk” (överkritisk) massa av klyvbart material.* Om man skjuter in en neutron i en subkritisk massa får man i allmänhet ut mindre än man skjuter in; neutronen skapar en liten störning, men ingenting ”mer” händer. Så icke fallet med en superkritisk massa; neutronen frigör en massa ”mer” än det som skjuts in.
Latour fortsätter:
We all know subcritical minds, that”™s for sure! What would critique do if it could be associated with more, not with less, with multiplication, not subtraction. Critical theory died away long ago; can we become critical again, in the sense here offered by Turing?
Nu undrar jag, har mitt ubuntusystem samlat på sig så mycket erfarenhet att det börjar ge ”mer” tillbaka? Ett anrop till en viss serverplats betyder inte längre att en viss sida hel enkelt visas; en viss ”kvalitetskontroll” har även uppstått.
I detta fall är det ju en helt korrekt bedömning som min vän datorn gjorde. En påläst, intelligent och värdig kulturkonservativ röst behövs i den allmänna debatten. Synd att Axess inte lyckas vara denna röst.
—
*: Johan Lundberg råkar också skriva om kritisk massa i anslutning till antologin.
Kanske lite off-topic: Men det ser ut som du har en rätt antik version av ubuntu. Dock gillar jag det konservativa i det 😀
Jag tänker att gamla versioner av ubuntu är tried and tested. Att experimentera med det nya är alltid en risk. Det är lite som med äktenskapets institution etc. Varför ändra på något som finslipats evolutionärt i århundraden?
De två kritikerna har sina motsvarigheter i syntesens fyla:
Den superkritiska syntesen: Frekvensmodulerad syntes. Fungerar så att en signal moduleras genom att man adderar en till signal, och en till…osv.
Den subkritiska syntesen: Subtraktiv Syntes. En rik signal moduleras genom att man tar bort övertoner. Negativitet.
Den subtraktiva syntesen är samtida med Marcuse, och FM-syntesen med A Thousand Plateaus.
Den tredje, och ”postmoderna” tekniken kommer på 80-talet: samplingen. Lyotard sammanfaller med world music.