STS at the movies

Något om torsdagens panelprat på STS-möte i Linköping.

Filmer har uppenbarligen en tendens att engagera folk – att enrollera dem, att få dem att bli smittobärare:

Someone _loves_ Fight Club

Har skrivit om detta i en liten anteckning för torsdagens diskussion om STS och populärkultur. Eller rättare sagt – jag skriver om fyra olika sätt att ”göra något” med filmer som exempelvis Fight Club:

1. Pedagogik: Filmen som engagerande ingång i diskussion om tekno-politiska spörsmål.
2. Symbolik: Filmen som uttryck för mer eller mindre hegemoniska diskurser eller ideologier.
3. Systemik: Filmen som resultat av mer konkreta materiella/tekniska/ekonomiska praktiker. Fråga inte ”vad representerar x?”, utan ”exakt hur gick det till när x blev som den blev?”.
4. Teknomedierad affekt: Filmen som det som får dig att ”experimenta” (i Stengers mening) vår teknomedierade tillvaro.

Den sista punkten är ännu inte riktigt helt formulerad. Kanske blir lite flummigt att luta sig mot affekt-vändningen. Vi får se vad som sägs i diskussionen.

7 tankar kring ”STS at the movies

  1. Eddy

    Vet inte om detta tillför dina funderingar något Kalle, och jag är heller inte säker på att det är ett perspektiv som saknas ovan, men är det inte också relevant att se/säga något om vilka faktorer som möjliggör, i detta fall Fight Club? Eller det täcks kanske in av 3an?

    Eller en annan fråga som jag går igång på är: Var är/finns/verkar Fight Club? Filmen som Multplicitet, med det är kanske vad du menar med 4an.

    Släpper detta. Ville nog egentligen bara säga: Go Kalle go!

  2. Kalle P Inläggsförfattare

    Ja, jag är ju obviously – i vanlig ordning – inne och fuskar i ett område som jag inte vet något om. (Kan ingenting om filmvetenskap.) Anteckningen är skriven som ett försök att se tillbaka på det jag själv skrivit om film (Fight Club, Point Break, Matrix, Ruben Östlunds grejer, Hanekes Caché, Be Kind Rewind) på olika ställen.

    I denna kategorisering av hur jag själv skrivit om film märker man ju hur man inte alls applicerat allt det som vi normalt sett pratar om på film. Ofta fastnar man i ettan eller tvåan – när det rent forskningsmässigt/begreppsligt är roligare att jobba trean eller fyran. Trean kräver dock, som jag ser det, rejält etnograferande. Fyran, ja, den är ju mer ”auto-ethnographic” – hur reagerade jag på detta? vad gjorde jag nu? – men det gör den ju inte lättare…

  3. Eddy

    Jag har ju varit inne och fuskat också på det området, och det finns en del (idag ser jag hur taffligt det är, men ändå) uppslag i Kung Alkohol. Men utifrån vad jag läste då så tycker jag absoult att du både kan och bör lyfta 3an och 4an, med stöd i den typen av filmforksning. Och det går att göra väligt mycket utifrån, till exempel DeLanda, är jag övertygad om. Även Rasmus/Coypiriot har väl gjort en hel del som du kan bygga vidare på.

    Som sagt: Kör hårt, med det som är roligt. Du behövs på området!

  4. fredrik

    kul att lyssna på konferensen idag, även om hela diskussionen fick en lite väl luddig riktning. Man kände att man satt i ett rum av forskare, och det kändes inte direkt som att det var ngn sorts aktionsforskning som gällde, utan snarare mest nya sätt att -förstå- världen. Så jag skrev en snabb-lång kommentar om kopplingar mellan din spännande text och politisk handling istället:

    En intressant sak där är ”motsättningen” mellan symbolic och systemic apporach: för människor med en eller två fötter i nån sorts vänsterism så blir det nästan en ryggradsreflex att känna ”va? det är ju jätteviktigt att kunna tolka in kapitalismen i varje enskild företeelse!”, såsom zizek gör med star wars i ditt exempel. Varför det är så viktigt kan man ju spekulera i, men troligtvis just för att man när en tanke om att kunna ”avslöja” kapitalismen och väcka massorna (som du skriver om counterculture).

    Istället kan man ju fundera lite kring hur ffa den systemiska analysen kan vara politisk. Jag vill ju dra iväg och lämna det specifikt populärkulturella och tänka dels mer allmänt, men framför allt kopplat till politisk organisering och hur man skapar kunskap för att agera

    Jag tycker det intressanta med din uppställning och den systemiska inställningen till filmanalys dels blir att man undviker att ”övertolka” – allt måste inte passa in i en storslagen ideologi eller berättelse om samhället – dels att man istället faktiskt försöker intressera sig för det unika i ett enskilt fall, som kanske är nästan helt identiskt med ett annat fall, men där något vägval, teknisk eller ekonomisk faktor osv kraftigt ändrade kursen. Här finns ju chansen att se vilka till synes små detaljer som eventuellt får en snöbollseffekt och påverkar skedet.

    Nu kan vi då som vanligt höra gammelvänstern ropa ”postmodernister! de vägrar tro på sanningar!”, med innebörden att handling blir omöjlig utan en idé om hur världen ser ut och vad vi vill göra. Vad svarar man på det? Jag skulle föreslå dels (1) att gammelvänstern förstod/förstår världen bristfälligt och därför misslyckas med att agera optimalt (precis som kulturanalyser som fokuserar enbart på symbolism nästan alltid missar lejonparten av kulturens betydelse) och (2) att det faktiskt finns en viss typ av generaliserbarhet i såna här undersökningar som gör det lättare att agera.

    Generaliserbarhet hur? Njae, på sätt och vis handlar det kanske om motsatsen till generalisering. Jag tänker en koppling till det Claire Colebrook skriver om minnet av madeleinekakan i slutet på sin deleuzebok: istället för ”vaneminnet”, den teoretiska reduktionen av alla små skillnader mellan alla unika kakor till en enda kaka (”jaha, en sån där madeleinekaka”, precis som vänstern säger ”jaja, samma gamla kapitalism”) ställs en typ av singulär, direkt upplevelse av en madeleinekaka i en särskild situation som är nästan identisk med en annan madeleinekaka i en liknande situation. Här skulle den systemiska undersökningen inte syfta så mycket till att skapa nya kategorier som man kan checka av (för att se om en allmänning var på väg att inhägnas av kapitalismen eller inte t.ex.) utan snarare syfta till att skapa nya singulära berättelser (upplevelser) om delar av världen, fragment av vilka man kanske kan återkalla i bakhuvudet som en typ av kompass i en ny situation – ”aha, den här situationen känner jag igen!”

    Nå, så slutfrågan blir då helt enkelt: hur undersöka allmänningar med en systemisk metod, snarare än att bara leta symbolerna bakom att människor väljer att organisera sig fritt? 🙂

  5. Joakim F

    Hej KP!
    Har du nån koll på om det finns papers från denna konferens att tillgå nånstans? Det var flera sessioner jag skulle vilja ha lite koll på.
    Cheers!
    /Joakim

  6. Kalle P Inläggsförfattare

    Hej Jocke,
    hmm – jag vet faktiskt inte – kanner bara till lite papper fran min session – den om popkultur. Nagot sarskilt du var ute efter?

Kommentarer inaktiverade.