Deleuze och DeLanda – en ny ontologi, en ny politisk ekonomi?

På fredag är det äntligen min tur att få prata på världens bästa forskarseminarium om post-humanism – TAP (Tes-Antites-Protes).

Pratet går av stapeln på fredagen den 9e mars, på Humanististen vid Göteborgs Universitet, sal C430. Beskrivningen av innehållet (som även står på den finfina affischen) är som följer:

”Manuel DeLanda har sedan det tidiga 1990-talet arbetat med att omkonstruera Deleuzes samhällsontologi. Denna ’ny-realistiska’ position sätter inte sin tillit till platoniska essenser för att förklara olika entiteters identitet, utan använder istället begrepp som morphogenesis, icke-linjäritet, ’attractors’ och ’bifurcations’ (från komplexitetsteori) för att beskriva hur immanenta processer kan generera medvetande-oberoende identiteter.

I A Thousand Years of Nonlinear History (1997) och A New Philosophy of Society (2006) använder Manuel DeLanda denna samhällsontologi – framförallt konceptet assemblage (agencement) – i kontexten av ekonomiska processer. Fram växer nya sätt att teckna emergensen av ekonomiska hierarkier och maktförhållanden, samt nya sätt att förstå samhällsförändring.

Under seminariet kommer Karl Palmås, via komplexitetsteori, beskriva denna samhällsontologi närmare, och jämföra DeLandas idéer om ekonomin med traditionella former av politisk ekonomi.”

10 tankar kring ”Deleuze och DeLanda – en ny ontologi, en ny politisk ekonomi?

  1. jimmy

    Intressant föreläsning! Jag känner att jag behöver läsa på lite om komplexitetsteori, Deleuze och inte minst DeLanda.

  2. Thomas Svensson

    Jag måste säga att jag inte begriper det minsta om vad föreläsningen kommer att handla om. Detta uppradande av termer tycks för mig vara en olycklig blindhet inför det egna ämnesområdets begränsningar, en omedveten vilja att briljera med föregiven vetenskaplighet eller ett inåtvänt fokus på akademisk framgång.

    Kan ni inte använda mer vardagliga ord för att beskriva vad ni sysslar med?

    Det kanske kunde vara intressant!

  3. Kalle P Inläggsförfattare

    Hej

    Jimpan: Kul att du kom, hoppas att jag lyckades nå igenom någorlunda till åhörarna. Aningen synd att jag inte hann säga så mycket under politisk ekonomi-delen av pratet.. vi får snacka mer om detta senare.

    Thomas: Absolut, terminologin blir mycket krånglig. Franska filosofer är ofta krångliga i sina ordbruk, och matematiker/fysiker har också en tendens till att hitta på oförståeliga ord. Hur som helst, den som vill läsa Deleuze eller DeLanda kommer att springa på dessa ord – min föreläsning var ett försök att beskriva vad dessa innebär.

  4. Thomas Svensson

    Javisst, matematiker/fysiker är verkligen inte några föredömen och det är just genom min något mer djupa kunskap inom matematiken som jag upptäckt hur ihåliga nya tilltrasslade termer ofta är.

    Jag blir ändå lite ledsen över att känna mig så utanför när jag ser din annons. Jag anar nämligen att ämnet skulle kunna intressera även en samhällstillvänd matematiker.

  5. Kalle P Inläggsförfattare

    Jovars, det borde absolut gå att poppa till dessa teorier. En av de filosofer jag pratade om i fredags, Manuel DeLanda, har gjort en hel del för att göra Gilles Deleuze mer tillgänglig, utan att (som jag tycker/vad jag förstår) förvanska tankestoffet.

    Samtidigt tror jag att det ofta är svårt att tala på samma sätt till alla åhörare – det viktiga är att kunna skräddarsy sin framställning till sin tänkta publik. I detta fallet talade jag till forskare inom humaniora som redan är väl insatta i Deleuze och liknande filosofer.

    Det måste man ibland acceptera. Jag förväntar mig exempelvis inte att delegaterna på en läkarkonferens om endokrina körtel-åkommor skall tala ett språk som jag förstår. Jag förväntar mig dock att min läkare skall kunna förklara området för mig om jag vill veta mer. (Jag hoppas även att kunskapsbyggandet kring dessa sjukdomar kan vara tillräckligt öppet så att även intresserade icke-experter kan engagera sig i dessa kunskapsprocesser.)

    Hur som helst – här kommer en kort ordlista över de ord som nämns ovan:
    – realism: tron på en verklighet ’där ute’, som existerar oberoende av det mänskliga medvetandet
    – platoniska essenser: Platon menade att saker och ting alltid har en essens, som gör att de alltid fungerar på ett visst sätt, har en fix identitet. (Pratet handlade om hur man kan komma ifrån detta tänkande, genom Deleuze/komplexitetsteori.)
    – morphogenesis: term från biologin om hur form/ordning uppstår, exempelvis hur innehållet i ett befruktat ägg omformas till organ
    – icke-linjäritet: från matematiken, samband mellan entiteter som inte är linjära. Den logistiska ekvationen, som beskriver exempelvis populationstillväxt är icke-linjär.
    – attractors och bifurcations: termer från komplexitetsteori, om hur komplexa system kan röra sig kring vissa ”attraktorpunkter”, och hur dessa tillstånd kan brytas/störas av ”bifurcations”.

    Jag gissar dock att detta inte heller tar dig mycket längre i din förståelse av pratet. Det är få teoribildningar som kan kokas ned till ett svar till ett blogginlägg, redo att läsas av alla. Jag får se till att göra en pop-version av poängerna i lämpligt forum!

  6. jimmy

    Jag är alltid rätt skeptisk när samhällsvetenskaper eller filosofer (du varnade själv för New Age-tänk) försöker vara naturvetenskap, men bättre då att ta intryck av komplexitetsteori än att vara som neoklassisk nationalekonomi brukar vara.

    Och det jag tycker är mest intressant är själva sättet att tänka – inte så mycket de matematiska grunderna (även om det verkar bra att fatta dem för att komma in i tänket).

  7. Kalle P Inläggsförfattare

    Jay,

    jag vet att detta är crazy – hade inte skrivit detta för ett par år sedan – men jag börjar faktist alltmer tro att vi skall sluta separera vetenskapen om samhälle/kultur och vetenskapen om naturen. Det är rätt najs att tänka att de är mer lika än olika.

    Förhoppningsvis kan vi se en mycket intressant försoning nu efter the Science Wars. Vi kultur-/samhällsvetare kan tillsammans med matematiker och fysiker lära oss förstå något mer om hur rigida maktstrukturer uppstår, och om hur vackra självorganiserande demokratiska system kan upprätthållas.

    Samtidigt, som jag nämnde under seminariet, jag tror att kulturvetare/humanister främst bör låta sig inspireras av de filosofiska slutsatserna – framförallt att man kan tro på att strukturer kan uppstå utan för den skull tro på platonska essenser.

    Detta är en viktig insikt för alla oss som vill fortsätta vara kritiska mot essensialism (exempelvis beträffande genusstrukturer eller ekonomin), men samtidigt inte fastna i den postiga hållning som varit populär i ett fyrtiotal år nu – att världen består bara av textspel.

    Vi hade en intressant diskussion om detta på eftersnacket, på Klara, i fredags. Det är tragiskt att så många inom akademin fortfarande håller kvar i strategier för att förändra världen som lanserades för fyrtio år sedan.
    – Kulturkritiker tror fortfarande att de kan förändra världen genom att göra ”subversiva läsningar” av diverse texter; pjäser, TV-program osv.
    – Självupptagna akademiker tror att det är de, och bara de, som skapar verkligheten genom deras teorier.
    – Det finns fortfarande en massa intellektuella och konstnärer som tror att världen blir bättre om de kan ”subvertera” världen genom att ”befria” sin sexualitet.

    Såg för övrigt Paul McCarthy-utställningen på Aros i Århus förra helgen, blev så trött.. Snoppmålningar var kanske viktiga för -68-generationen, men de har absolut ingenting att säga vår generation, just nu.

    Vår generation måste komma förbi denna återvändsgränd, och inse att världen inte förändras av att prata om den på nya sätt. Vi måste återigen ge oss in i det materiella. Vi måste bli bättre på hacka världen – så att den blir mindre hierarkisk, och så att maktstrukturer inte blir fullt så statiska. Snoppmålningar only takes us so far..

  8. jimmy

    Jo, jag håller förstås med – framför allt vad gäller vikten av att låta sig inspireras av de filosofiska slutsatserna, men också att överbrygga klyftan mellan ”de två kulturerna”.

    Jag tror definitivt att det finns nåt i den ansats som Deleuze, De Landa, m fl, står för och att det kan ge en hel del att sätta sig in i tänket. Och jag tror också att det kan vara produktivt att sätta det i relation till vad Foucault, queerteoretiker/praktiker och olika postkoloniala tänkare tänkt och gjort.

    Subversiva läsningar, med betoning på läsningar, ger förstås inte så mycket. Men subversiva iscensättningar kan nog ge en hel del. Och hacking är mer kreativt än cracking.

    Synd att jag missade eftersnacket, men jag var tvungen att rusa. Hade varit kul att vara med på. Kanske kan det bli nån annan gång?

  9. Kalle P Inläggsförfattare

    Nejdå, det var väl inte så farligt floskigt?

    Absolut – det kommer bli mer prat om detta framöver…

Kommentarer inaktiverade.