Upprymdheten inför det Realas inbrott

Något om askan och Tardes Underground Man.

Borde egentligen spendera morgonen på att packa för resan till Sri Lanka – skall göra fältstudier för Tracing Innovations-projektet – men det verkar ju inte som att jag kommer härifrån imorgon bitti.

Det är något speciellt som händer nu: En stor upplevelse, delad av oss alla, som inte kan härledas tillbaka till mänsklig ondska. Detta är inte helt vanligt post-9/11 – sedan dess har ju storyn i allmänhet varit att dessa stora störningar i vardagen orsakas av någon ond fundamentalist. Detta är inte heller en naturkatastrof, i vanlig mening: När det gäller sådana är det ju ofta tusentals människor som förolyckats. Det geniala i ask-grejen är ju att den verkar så direkt på att slå ut en viss teknologi. Och när denna teknologi – detta handlingsutrymme – är ute ur leken, så rullar den mänskliga aktiviteten ut i nya riktningar.

Helt plötsligt, inför det Realas inbrytande i vår vardag, uppstår någon form av samhörighet: Härom kvällen intervjuade SVT Västnytt  kinesiska Geely-representanter på Landvetter. De var på väg hemåt igen, och verkade närmast upprymda när de får höra om att utbrottet kan pågå i månader: ”We’ll become Swedish residents!!”. Jag kan själv känna denna upprymdhet. Förstår inte riktigt varför, men just det faktum att vi inget kan göra åt saken – och att ingen mänsklig handling ligger bakom; varken terror eller miljöpolitik – får oss att affirmera denna störning i vardagen. Kanske är vi helt enkelt väldigt uttråkade? Vi behövde kanske ett clinamen-moment i de invanda, sedan månader förutbestämda, flödena av transporter och upplevelser? För på något sätt verkar det som att många av oss har ett begär för denna delade begränsning av vår värld.

Rosalind Williams skriver i Dream Worlds om Tardes Underground Man. Visst är Tarde naiv i sin beskrivning av uppkomsten av en ny civilisation, ett nytt estetiskt liv där alla blir skapande, där produktion är en fråga om passion och konsumtion en fråga om smak. Kan vi verkligen tro att det är de höga värdena som spirar i Tardes underjord? Samtidigt lyfter hon fram att det som Tarde faktiskt gör i boken är att skapa en ny samhällsteleologi – han skriver ut en ny riktning för samhället. För trots i allt svärmeri om underjordens kreativitet, så är Tardes underjord en civilisation där materiell konsumtion sannolikt minskat – han gör bara inte en så stor affär av detta faktum.

Williams skriver i början av åttiotalet – i en gryende miljödebatt, och i kontexten av kritiken av Den narcissistiska kulturen. Redan i detta skede hade miljödiskussionen, delvis influerad av narcissism-kritikern Lasch, hamnat i en defaitistisk och moraliserande ton:

Far from suggesting any positive motivation for austerity, the message is that people have to give up pleasures in retribution for past sins of selfish overindulgence. (395)

Williams köper inte denna ”Viktorianska” moralism, och den sorg som den ger upphov till:

Surely we can do better than this … What will enable us to adapt to the loss of the old is, as Tarde reminds us, invention of the new. We need a positive morale. … To supersede the dream worlds of the consumer will require not the stifling of imagination but its expansion and redirection. (395-6)

Här ser vi alltså kopplingar till post-miljörörelsens invändningar mot hur vi diskuterar omställningen av samhälle och ekonomi. Williams menar alltså att sensmoralen i Underground Man är följande:

a creative, active, shared austerity – not the destructive, passive, individualistic type – can augment both our sense of personal worth and our sense of community. (397)

Är det inte just detta som askan pekar mot? För ett par dagar sedan hade tanken på att helt stänga ned flygtrafiken i norra Europa luktat apokalyps. Men här är vi nu, och livet går vidare.

Visst – man kan hävda att ekonomin påverkas negativt av detta. Men den Tardeanska motfrågan är: Hur många affärsplaner kläcks inte nu, bland folk som ryckts ur sina kalendrar? Hur många barn blir till? Hur många nya låtar? Vi skall alltid komma ihåg att det är uppfinningen, skillnaden, inte repetitionen (arbetet eller kapitalet) som är den sanna källan till välfärd.

7 tankar kring ”Upprymdheten inför det Realas inbrott

  1. Sarha

    Intressanta tankar! Själv har jag aldrig känns mej så nära 1800-talet och det sublima som nu. Tänk bara på alla tavlor målade på 1800-talet på Vesuvius utbrott, om man bara kunde ta sig till Island på något sätt… kanske var också allt mycket lättare på 1800-talet.

  2. Malte Max

    Vacker text! Och vackert undantagstillstånd. Jag har över helgen besök av en främling från Paris som inte kunna komma hem i morse. Nu stannar min gäst kvar på obestämd tid. I dag uppslukades gästen av en av mina böcker. Senare åt vi middag och såg en Ingmar Bergman-film. Jag repeterar gärna skillnaden.

  3. Kalle P Inläggsförfattare

    Sarha: Ja, indeed, visst känns det som att detta är stort och inspirerande på något vis. Tänk på alla nya roman- och novell-teman som föds i dagarna?

    Malte Max: Låter trevligt. Fantiserar lite om att vara fast i Paris; att inte kunna (rent fysisk-materiellt) komma tillbaka till jobbet i GBG. Jag skulle bara äta ost och bara dricka rödvin som man inte får ont i huvudet av, och äntligen låta min franska bli sådär bra som jag drömmer om att den kan bli. Vad säger Paris-bon om det hela?

  4. Kalle P Inläggsförfattare

    MM: … bara för att tillägga – vederbörande får gärna kommentera här på bloggen, och gärna på franska!!

  5. klara

    Jag måste bara säga att det här inlägget var helt genialt ur så många aspekter att jag kastat det över folk lite hit och dit.

    Så sur över att hon inte höll på med sitt utbrott ännu längre. Två år hade jag hoppats på ;/

    Men just det du säger om att skapa andra värden än konsumtion är verkligen så klockrent. För de finns ju redan. Själv äger jag min tid som sjukpensionär, jag lever förhållandevis fattigt men att ha sin tid är mer värt än precis allt annat i världen!

  6. Pingback: Planka.nu | Trafikmaktordningen del nio: Far och flyg åt pipsvängen!

  7. Pingback: 99, our 68 » Ledare pÃ¥ Cogitos hemsida…

Kommentarer inaktiverade.