Ett väldigt snävt inlägg: Senaste Economy & Society är ett specialnummer om (ytterligare) en frasse som fångat allt som är trendigt bland dagens samhällsteoretiker.

Har spenderat dagen med att leka forskare; har botaniserat bland mina favoritjournaler. Riktigt spännande - det händer en hel del inom “social theory”, och dessa förändringar har ännu inte nått mittfåran av kulturkritik. I en intressant artikel från förra året räknar Nigel Thrift upp de tre trender som är hyfsat starka just nu:

One current consists of a reconsideration and reworking of vitalism. Another is a growing interest in the intermingling of human and material […] Still another is a revival of systems thinking but flattened and made communicative. (Economy & Society, 2006, nr 2, sid 301)

GabbeVitalism, posthumanism och systemteori är alla framträdande i Gabriel Tarde, som nu plötsligt blivit populär. Detta är en närmast sensationell comeback, eftersom Tarde var samtida med Emile Durkheim (skrev alltså sina främsta verk kring 1900). Tarde och Durkheim var rejält i luven på varandra, och fram tills nu är det den senare som vunnit mest berömmelse. (Tarde kan knappast sägas tillhöra 1900-talets mest citerade sociologer.) På senare år har dock Tarde fått sin upprättelse; exempelvis har gänget kring Bruno Latour gjort en hel del för att skriva om/upp Tarde. Denna om-/upp-skrivning började dock med Deleuze, som nämner GT i såväl Mille Plateaux som Foucault.

När man läser det senaste specialnumret om Tarde slås man av hur mycket av hans tänk som slagit igenom i Deleuze. Indeed, koncept som “platå”, “stratifiering”, såväl som assemblage- och clinamen-liknande tankegångar märks i de nu hundraåriga texterna. Dessutom finns det mycket av tanken kring att samma ordningsskapande logiker kan skådas i flera olika typer av system - sociala, biologiska, geologiska osv.

Dessutom kan Deleuze-texten Difference and Repitition jämföras snyggt med Tardes nyckelbegrepp “invention” och “imitation” (se detta papper av Tarde-kännaren Éric Alliez). Just dessa begrepp är centrala i GTs ontologi - introt till numret skriver Andrew Barry och Nigel Thrift:

At the heart of Tarde’s account of this economy is the notion of imitation. But, for Tarde, imitation was never exact. It always contained a potential surplus which allowed an event or an action to deviate into invention […]

Tarde argues that ‘invention is the first cause of wealth’, a stance that chimes with so much contemporary writing on the so-called knowledge economy. But Tarde meant to go farther than simply adding another factor of production to the standard triptych of land, labour, and capital. For Tarde, invention was key to social evolution: ‘When I say that social transformations are explained by individual initiatives which are imitated, I do not say that invention, individual initiative, is the only acting force, nor do I say that it is actually the strongest force, but I say that it is the directing, determining, and explaining force’ (Economy & Society, 2007, nr 4, sid 517-518)

Det är svårt att tänka sig att Tarde skrev för hundra år sedan, i en tid då politisk ekonomi främst berörde klumpigt realkapital och arbete. GT menade alltså att ekonomin skall förstås i termer av det som vi idag kallar “immateriellt kapital”, “humankapital”, “kreativitet”, och “innovation”.

Bruno Latour hävdade därför (på en doktorandkurs om Tarde) att vi misstar oss när vi tänker att ekonomin utgörs av en “tung infrastruktur”. Ekonomin bör ses som någonting “very very light”, ett system av kunskaper (tänk “skript”), preferenser, begär osv. som sprider sig och muterar sig, likt virus. Tarde gillade just analogin med epidemier:

Tarde was continually struck by the rapidity of diffusion of new technologies, ideas, and intellectual fashions (‘We . . . no longer have epidemics of penitence, […] but we do have epidemics of luxury, of gambling, of lotteries, of stock-speculation, of gigantic railroad undertakings, as well as the epidemics of Hegelianism, Darwinism etc. […]

for Tarde the modern economy is […] a machine for promoting passionate imitation. His epidemics are outbreaks of passionate interests and markets are simply a means of underscoring and amplifying those interests. Indeed, according to Tarde, the most productive inventions have often derived from the desire for luxury goods

Här har vi alltså tidiga motsvarigheter till begrepp som mem, och även en beskrivning av ekonomin som känns relevant i samtida businesskoncept (”analytics”, “open innovation”, “user innovation”, “pro-ams”):

The ‘economy’ described by Tarde is perhaps closest in form and spirit to modern consumer ‘flock and flow’ economies which are based on tracking and periodically initiating consumer enthusiasms, not least by drawing on the inventions of consumers as well as those who are located within the firm (518-519)

Nämnda intro är alldeles utmärkt för den som vill sätta sig in i GT-tänket. (Andrew Barry skriver alltid bra intron - bästa introt till Actor-Network Theory finner man fortfarande i ett annat specialnummer av Economy & Society, om Michel Callon, nr 2, 2002.)

En annan läsvärd artikel i det nya numret är Vincent-Antonin Lepinays genomgång av hur Tardes syn på kapitalism skiljer sig från Marx. Som hintats ovan är en viktig skillnad att Marx fokus på ackumulering av kapital ersätts av Tardes fokus på “germ capital”, som inte leder till ackumulering av “mer av samma”, utan till kontinuerlig förändring av ekonomiska processer. (Ja, relationen till Schumpeter utreds grundligt.) Detta betyder dock inte att Tardes politiska ekonomi inte ser maktstrukturer:

Gabriel Tarde offered social scientists a radically different path to follow: instead of foregrounding labour, capital or land in the study of the economies, he sought to locate an elusive site of change, the germ. The difficulty raised by the Tardian theory of economic germination stems from the unstable existence of what it purports to make the central actor of change. The germ is a very thin line bordered by chaos and repetition. As far as repetition is concerned, Tarde speaks to Marx by downplaying the role of labour and its mostly repetitive nature. All that is not repetitive in labour points to a germinal activity that is foreign to the Marxian framework. Concerning chaos and the possibility of ever changing economies, lacking a repetitive momentum, Tarde adds to the Schumpeterian metaphor of destructive creation another metaphor drawn from the book economy in which associations and compatibilities play as much as a role in the dynamic of change as Darwinian metaphors of struggle. […]

In many ways, Tarde leaves the solid but unfruitful grounds of classical economy production factors only to elaborate another theory of production, as hierarchical and asymmetrical as the former. If labour is abandoned as the production factor primus inter pares, it is only to rebuild another difference between the necessary and the contingent, under the metaphor of the cotyledon and the germ. (Economy & Society, 2007, nr 4, sid 545)

Återigen är detta högst relevant i relation till dagens diskussioner om hur vi kan skapa en ny politisk ekonomi, i kontexten av en alltmer immateriell kunskapsekonomi, baserad på stora företags kontroll över såväl produktiv kunskap som kulturens byggklossar.

Det finns mycket mer att skriva om m.a.p. Tarde; exempelvis om hur han tänkte kring att använda - hör och häpna! - statistik för att finna de små, små avvikelser som är manifestationer för den så svårfångade uppfinningsbacillen. Eller om hur han betraktade alla vetenskaper som studier av entiteter som uppstår ur “imitation” respektive “invention”. Men det tar vi en annan gång.