Sedan jag hörde om IPRED har jag funderat lite på begreppet homo sacer.

Första gången jag sprang på begreppet var under Nina Möntmanns föreläsning på Valand (se anteckningar), i hennes text “Community Service” (Frieze Magazine). Där står det om

Giorgio Agamben’s notion of ‘homo sacer’, an outlaw devoid of all rights and reduced to ‘naked life’ in a symbolic or actual area (camps, prisons) purposefully exempt from human rights laws

Begreppet hamnade någonstans i bakhuvudet, tills dess att Chris K berättade om direktivet. Oavsett vad man tycker om fildelning borde IPRED mana till eftertanke. Genom Agamben kan vi nämligen se ett obehagligt mönster: Har den italienske filosofen rätt; är det verkligen så att “det dolda paradigmet” för maktutövning i väst är koncentrationslägret?

I boken om Homo Sacer beskriver Agamben - i anslutning till Romersk lag - om relationen mellan

  • individen med homo sacer-status (bannlyst och därmed “fair game” att dödas av vem som helst), och
  • suveränen som opererar i en legal gråzon (både är och står över lagen).

Slavoj Zizek har skrivit om just detta förhållande i New York Times, i relation till tortyren av Khalid Shaikh Mohammed.

Mr. Mohammed has become what the Italian political philosopher Giorgio Agamben calls “homo sacer”: a creature legally dead while biologically still alive. And he’s not the only one living in an in-between world. The American authorities who deal with detainees have become a sort of counterpart to homo sacer: acting as a legal power, they operate in an empty space that is sustained by the law and yet not regulated by the rule of law.

IPRED är en homo sacer-lösning eftersom det gör de personer som kan sägas vara fröare eller iglare på exempelvis The Pirate Bay till just “fair game” - till personer med rejält inskränkta digitala rättigheter. Helt plötsligt öppnar sig helt nya möjligheter för utpressning och annat jävelskap, potentiellt helt orelaterat till eventuell fildelning. Vem vill att ens surfmönster bli tillgängligt för tredje part?

Än mer oroande är att suveränen, i detta fall, inte är en instans som vi kan utkräva ansvar från. Privatpoliser, som opererar inom ramen för det privata aktiebolagets alla legala rättigheter (som legala personer vilka inte kan nås av andra, mänskliga personer) spelar ju i en egen division i detta avseende. (Varför skulle annars CIA starta “firmor” för alla de där osmakliga operationer staten inte vill kännas vid?)

Det finns en historisk parallell här. Tidigare har pirater - old school sjörövare - haft en form av homo sacer-status. I Legal Affairs kan man läsa:

Marcus Tullius Cicero defined pirates in Roman law as “hostis humani generis”, “enemies of the human race.” From that day until now, pirates have held a unique status in the law as international criminals subject to universal jurisdiction—meaning that they may be captured wherever they are found, by any person who finds them. The ongoing war against pirates is the only known example of state vs. nonstate conflict until the advent of the war on terror, and its history is long and notable.

Ni förstår kanske vart Legal Affairs-artikeln söker sig: Även terrorister skall ses som hostis humani generis, och fråntas sina rättigheter:

Terrorists, like pirates, must be given their proper status in law: hostis humani generis, enemies of the human race.

Det oroväckande med IPRED - utifrån ovanstående - är ju att även de “pirater” vars IP-nummer finns på TPB bör ses som “(den digitala) mänsklighetens fiender” - och därmed fråntas sina (digitala) rättigheter, och kan fångas av vem som helst.

Här kan vi, precis som Zizek, fråga oss vad denna typ av “primitiva etik” gör med vårt samhälle. Han menar att tortyren av Mohammed satte oss på en bana tillbaka mot en medeltidstänk, då offentlig tortyr ansågs legitim.

A precious part of our collective identity has been irretrievably lost. We are in the middle of a process of moral corruption: those in power are literally trying to break a part of our ethical backbone, to dampen and undo what is arguably our civilization’s greatest achievement, the growth of our spontaneous moral sensitivity.

Det är vanskligt att jämföra dessa olika “fiender”. Det är skillnad på att torteras och att ens surfmönster avanonymiseras. (Precis som att det är skillnad på att döda folk och att fildela.) Men det känns dessvärre som att Agamben är inne på något viktigt. Homo sacer-lösningen ligger uppenbarligen alltför nära till hands; appliceras på såväl terrorister som “pirater”. I bägge fall verkar den korrumperande.