Den första betraktelsen efter helgens nonlinear history tour i Jönköping, arrangerad av macdeleuzian.

Platå nummer ett är geografiskt situerad vid Torsviks industriområde: Ett ställe fullt av lagerbyggnadskonstruktioner så stora att man blir rädd för dem. Det nutida Jönköping förstås bäst som en nod i ett distributionsnät.

På denna plats kunde jag inte låta bli att tänka på Paul Virilio, som ser en stad (och, mer generellt, en stat) som “habitable circulation” (8) - en cirkulation, ett flöde, som skapar beboelighet. En stat, en stad, en mänsklig kropp kan endast leva - kan endast motverka driften mot entropi - om den hamnar i ett stadigt flöde av materia-energi. (Alan Turing har visat hur sådana morfogenetiska processer fungerar för kemikalier i en lösning, Ilya Prigogine har visat hur de kan skapas för gaser.) Virilio är alltså inte ensam i att slå fast:

‘Stasis is death’ really seems to be ‘the general law of the world’.

Med andra ord - icke-flöde = obeboelighet.

En stad är alltså en teknologisk lösning för att möjliggöra att agglomerationer av människor skall kunna leva på en begränsad yta. I introt till semiotext(e)s senate utgåva av Virilios Speed and Politics skriver alltså Benjamin Bratton:

As a technology of space, cities galvanise both human and non-human metabolisms, channeling them, amplifying them, concentrating them into centres, domesticating them into suburbs. (11)

Detta leder oss alltså fram till att arrangemanget av samhället är en fråga om logistik:

Paul Virilio’s modernity is logistical. It doesn’t directly deal with war, but with everything that makes it possible. Logistics is the preparation for war through the transfer of the nation’s potential to its armed forces in time of peace as in times of war. (7)

Krig? Ja, på två plan. Kunskapen kring logistik är - som så många andra kunskaper - utveckad för krigsändamål. Föreläste om företagsstrategi på Chalmers för några veckor sedan; pratade då om Robert McNamara och hans team “the whiz kids”. Detta gäng utvecklade nya logistiska metodiker när de jobbade för US Air Force, och tog sedan med sig dessa idéer till Ford - ett företag som styrdes upp på ett lyckat sätt efter McNamaras ankomst. Mer generellt kan man säga att olika former av “management science” och “operationsanalys” är business-applikationer av militära management-innovationer.

Men logistiken är även relaterat till krig på ett djupare plan. Kriget är en fråga om staters fortbestånd, och staters fortbestånd är relaterat till möjligheten att kunna säkra flöden av energi. (Det är ju detta som gör att USA alltmer håller på att mista sin roll som supermakt.) Detta är en viktig poäng - flödet måste kunna upprätthållas till varje pris. Logistik is serious business.

Detta märks för övrigt om man tittar närmre på byggnadskonstruktionerna som uppförts i Torsviks industriområde - logistikladorna är omgärdade av taggtråd och vallgravsliknande diken. Det är omöjligt att veta vilka objekt som slussas runt i dessa distributionscentra - vi vet bara att de måste fram, säkert och i tid. Elektronikvaror måste fram till slutförsäljningsstället - annars kan företaget slås ut på marknaden. Influensavaccinet måste fram till vårdcentralerna - annars kan människor dö. Återigen: Stasis is death.

Det är lätt att glömma denna aspekt av städer, och mer generellt, denna aspekt av moderniteten. Tänk på alla de logistiska processer som skall till för att vi skall kunna leva de liv vi lever nu - tanken svindlar. Modernitet är en fråga om alltmer intensifierad cirkulation, organiserade i en alltmer intrikat distributionsapparat.

Det är även såhär vi skall förstå panspektrocismen - som ytterligare ett led i denna logistiska utveckling. Kapaciteten att kunna förutspå beteenden förlöser ytterligare möjligheter att intensifiera cirkulationen. Tidigare innovationer har handlat om att möjliggöra att ett köp av en produkt triggar en sekvens av produktion-distribution - nu går det att producera/distribuera på basis av mönster i datamängder, utifrån slutledningar från flöden av mikroaffekter som väntas trigga framtida beteenden.

Bratton har alltså rätt när han blandar in datorer i dagens logistiska modernitet:

What was once asked of architecture, though, is now accomplished by other means, both informational and computational. Now the presence and vehicular movement of people and objects through global space is tightly integrated with an infrastructure of software, and to send objects in motion or to impede their trajectory is a logistical labour performed by pulses of light as much as flesh and steel. (9)

Today the speed of logistics is also largely computational… Today’s fleets-in-being are the exabytes and gigatons of component inventories in permanent transit, hurtling between trade zones (13)

—

Fortsättning följer - platå 2 kastar oss tillbaka i tiden, till uppkomsten av den järnhaltiga sänka som skapade affordances för mänsklig civilisation.