Om kvällens prat

Några anteckningar inför kvällens prat om urbanekologi.

Under pratet kring rödgrön stadspolitik tänkte jag lyfta tre punkter, som kan fungera som utgångspunkt för en grön hållning till städer. De lyder som följer (sorry om jag upprepar gamla käpphästar):

1. Från miljövurm till generaliserad ekologism

Vad har de gröna att göra med de röda? Varför skall ett ”miljöparti” samverka med partier intresserad av social rättvisa. Här är Félix Guattari en lämplig utgångs punkt. I ”The Three Ecologies” skissar han på en ekologism som är ”generaliserad” till att gälla även sociala och psyko-sociala frågor. Boken skrevs under slutet av åttiotalet, men hans tanke om att de gröna måste sluta beskriva sig själva i natur-termer, är alltjämt relevant.

”Environmental ecology, as it exists today, has barely begun to prefigure the generalized ecology that I advocate here… Ecology must stop being associated with the image of a small nature-loving minority… Ecology in my sense questions the whole of subjectivity and capitalistic power formations.” (Guattari, 2008: 35)

Indeed, i Guattaris ekologism är frågor om psykotiska tillstånd och social stratifiering lika viktiga som frågan om ”miljöförstöring”. Detta har en ontologisk grund. Han pekar på att vi idag inte kan dra en skarp gräns mellan natur och kultur – denna upplösning har ju länge varit ett hett tema inom kultur- och samhällsteori.

”Now more than ever, nature cannot be separated from culture; in order to comprehend the interactions between ecosystems, the mechanosphere and the social and individual Universes of reference, we must learn to think ”˜transversally”™. Just as monstrous and mutant algae invade the lagoon of Venice, so our television screens are populated, saturated, by ”˜degenerate”™ images and statements.” (Guattari, 2008: sid 29)

Detta förändrade fokus – från miljövurm till generaliserad ekologism – är även central för den svenska gröna rörelsen. Det är just i denna punkt som vi har nyckeln övergången från att vara ”miljöpartiet” till att bli ”de gröna”.

2. Från organism till ekosystem

I en text som jag och Johannes Åsberg publicerar imorgon hävdar vi att en ”stad inte längre ska ses som en maskin eller organism, utan som ett öppet ekosystem.” This is hardly news – har förstått att Jane Jacobs är inne på samma tes – men detta är icke desto mindre en poäng med viktiga ontologiska konsekvenser: ”Vi vill behålla rekordårens storslagna politiska ambitionsnivå, men undvika den funktionalistiska frestelsen att se staden som en maskin eller ett antal samverkande ”organ”, homogena och separerade från varandra, som uppfyller vissa förutbestämda funktioner.”

#OK, men om vi då generaliserar det ekologiska perspektivet till att gälla även ”det sociala” – hamnar vi då inte i farlig samhällssyn? Luktar det hela inte lite trettiotal? Speciellt om man vill återupprätta någon form ambition att intervenera i samhället.

Här måste vi dyka ned i ontologin kring vad det betyder att gå från samhället-som-organism till samhället-som-ekosystem. Spelar en sådan övergång någon roll? DeLanda skriver i ”A New Philosophy of Society”:

”Of all the obstacles standing in the way of an adequate social ontology none is as entrenched as the organismic metaphor. In its least sophisticated form this stumbling-block involves making a superficial analogy between society and the human body, and to postulate that just as bodily organs work together for the organism as a whole, so the function of social institutions is to work in harmony for the benefit of society.” (DeLanda, 2006: 8 )

Det farliga med den organismiska metaforen är att man hamnar i en funktionalism, som i bästa fall verkar konservativt, och i värsta fall öppnar upp för bruna strömningar. Boven i sammanhanget är det som DeLanda kallar ”relations of interiority”: Tanken att de ingående delarna i organismen inte kan vara någonting annat än det de blir som en del av organismen. Organismen, å sin sida, kan inte öppnas upp till att fungera på nya vis. De ingående delarna måste alltjämt hållas kvar på plats för att säkra organismens fortlevnad.

Mot detta ställer DeLanda det deleuzianska intresset för ekosystem, baserad på ”relations of exteriority”:

”While those favouring the interiority of relations tend to use organisms as their prime example, Deleuze gravitates towards other kinds of biological illustrations, such as the symbiosis of plants and pollinating insects. In this case we have relations of exteriority between self-subsistent components – such as the wasp and the orchid – relations which may become obligatory in the course of coevolution.” (DeLanda, 2006: 11)

DeLanda tillägger dock att man – utifrån hans perspektiv – inte ens bör förstå en organism i ”organismiska” termer: Vi vet ju att våra kroppar också kan förstås som ekosystem, uppkomna enligt symbiogenetiska processer. Exempelvis är ju vår matsmältningsapparat beroende av bakterier, som ”lever sitt eget” liv i oss.

”Conceiving an organism as an assemblage implies that despite the tight integration between its component organs, the relations between them are not logically necessary but only contingently obligatory: a historical result of their close coevolution. In this way assemblage theory deprives organismic theories of their most cherished exemplar.” (DeLanda, 2006: 11-12)

Hur som helst – ekosystemsmetaforen leder oss till en mer öppen syn på staden. Om den inte längre är en organism som måste hållas på plats – ja, då blir stadspolitik en fråga om att experimentera med de ”logiker” (abstrakta maskiner) som kan uppstå i det intensifierade flöde av materia-energi som vi kallar städer. Dessa kan verka stratifierande/segregerande, men vi kan även se olika former av mångfald att blomma ut.

3. Katedraler och Kapitalismus

I morgondagens text kunde vi inte låta bli att prata katedralen-och-basaren, i relation till staden: ”självorganisering, som även kan uppstå i kemiska reaktioner och ekosystem, uppstår i täta agglomerationer och heterogena blandningar. Framväxten av det moderna samhället kännetecknas av att katedraliserande processer alltmer trängt undan basarstrukturer. Detta, tillsammans med nittonhundratalets rädsla för massorna, kan förklara varför stadsplaneringen i allmänhet premierat det homogena över blandningen, det spridda över det täta.”

Syftet med att blanda in katedral-och-basar-grejen är delvis att prata om den urbana mångfald som uppstår i den täta staden. Vi vill även öppna upp för en diskussion om Kapitalismus i relation till staden: Vissa menar att den täta/blandade staden är Kapitalismus par excellence, men om vi förstår Kapitalismus som byggandet av anti-marknader (katedraler) förskjuts ju fokuset något. Problemet blir då inte täthet/centralitet as such, utan vilka logiker som tillåts slå rot i dessa täta miljöer. Här är inte minst Gårda ett intressant exempel på vilka olika logiker som kan förlösas i ett visst område.

Hur som helst: Vi ses på House of Winwin, Tredje Långgatan, klockan 19oo (om en timme alltså).

Fotnot: Samtliga referenser till Guattaris ”The Three Ecologies” är till Continuum Impact-utgåvan.

5 tankar kring ”Om kvällens prat

  1. Johannes

    Mycket lyckat!

    Det blev ett intressant prat, kul att så många kom. Publicering är först på fredag dock, om jag är rätt informerad… 🙂

  2. Sarha

    Aha, då var det nåt jag tänkte göra men glömde bort… Nåväl, hoppas det var bra iaf!

  3. Kalle P Inläggsförfattare

    Johannes: Helt riktigt – det är först idag (fredagen den tionde) som texten finns att läsa – antingen i socialdemokratiska idétidskriften Tiden, eller på urbanekologi.se.

    Sarha: Jo, det gick bra. Det kändes som att jag fick säga något om den ”platta” ontologin kring staden – att vi bör se populationer av kaniner och skejtare på samma sätt. Staden erbjuder ”affordances” för olika former av liv – stadspolitik är en fråga om vilka former av liv som skall tillåtas existera, vilka ekosystem som skall få veckla ut sig.

    Tycker även att vi kom in på intressanta poänger kring frågan om organism kontra ekosystem: Anneli Hulthen pratade om Guldheden som ett ekosystem, övriga part(i)er pratade om samma område som en organism.

    Slutligen roligt att vi fick pratat såväl Kville som Gårda. Spännande att höra vad Anneli Hulthen tyckte om att bygga ett ”liggande bullerplank” över leden vid Gårda… En alldeles utmärkt idé!!

  4. Sarha

    Oj, nu började jag tänka på likheterna mellan kaniner och skejtare, det här kan bara sluta illa… 😛

Kommentarer inaktiverade.