Uganda och Food Inc

Varma hälsningar från Mbale.

Befinner mig för tillfället i Uganda, tillsammans med GIBBS-studenter från Chalmers, inom ramen för deras projekt Insert Africa. (Läs mer på projektets blogg.) Har spenderat dagen med att hänga med gruppen på en ”expert field study” bland kaffebönder – ett sätt att få bönderna att dela sin kunskap, men även få råd från kaffeodlings-experter från Kampala.

Mötena med bönderna påminner mycket om intervjuarbetet för Tracing Innovations-projektet på Sri Lanka. Där, precis som här, experimenteras det med att odla ”organic” (”eko” säger vi visst i Sverige). Det upplyftande med arbetet här är dock hur bra det verkar funka med att inte använda kemikalier (”inorganic”); på Sri Lanka verkar bönderna mer inkörda i kemikalie-användningen.

Sri Lanka-projektet kommer sannolikt (har inte kommit så långt i fältstudierna) att kretsa kring tankesmittor – i detta fall i kontexten av eko-odling. Förhoppningsvis kommer vi (jag och medforskare) få rejält med empiri för att utveckla någon form av ”smittontologi” som inte fastnar i oproblematiserande diffusionism – något som jag antagligen borde utforskat långt tidigare. Dessutom blir det en möjlighet att borra vidare i mötet mellan smitto-tänket och materialism, som vi ju nyss diskuterat här på 99, our 68.

Spännande dock att röra sig i empiri kring odling. Dels för att det ju passar så bra med Tardeanska tankegångar kring germ/grodd och frövita, men även för att frågan om matförsörjning är het. Vi genomgår nu en matförsörjningskris som vi inte sett sedan 70-talet, och övergången till icke-fossila bränslen gör ju denna problematik än mer komplicerad.

Teknologi spelar en viktig roll i sammanhanget. Vilken väg bör odlarna välja: Fortsätta med new green revolution-kemikalierna; gå över till eko-odling; köra med en kombination av båda (”integrated farming”); eller kommer nya genmanipulerade grödor förändra allt? Oavsett vilket vet vi att vi inte kan tänka oss en odling utan teknologi – under de senaste århundradet har vi fördubblat matproduktionen, utan att öka odlingens inputs. Vi har sannolikt inte naturresurser nog att inte bry oss om produktivitetsfrågan. Som jag redan berört – vi måste påminna oss om att Frankensteins synd inte var att skapa det teknologiska natur-kulturella monstret, utan att överge det. (Därmed inte sagt att framtiden måste vara GMO; eko-odling är också kunskapsintensivt, också en form av teknologi.)

Matfrågans aktualitet kan märkas i att Participant Productions nu skapat ytterligare en politisk dokumentär betitlad Food Inc. I denna försöker Eric Schlosser (Fast Food Nation) med flera ”lyfta slöjan” som döljer matens produktionsvillkor. Rätt OK film – den pekar på den stratifieringsprocess inom matförsörjningen som präglat 1900-talet, med McDonalds som avstamp. Löpande band-produktion, Fordism, storskalighet, oligopol, konformitet och enhetlighet – ni känner till berättelsen.

Intressant är även hur den beskriver hur immateriella rättigheter spelar stor roll inom dagens – hur Monsantos privatspanare (75 stycken!) spionerar på bönderna, så att de inte sparar några av deras frön till nästa säsong. Man får även möta Maurice Parr, som stämdes av Monsanto för att ”uppvigling till brott mot patentlagstiftningen”, eftersom han höll på med en business som förstörde Monsantos IPR-baserade affärsmodell. Alltså – även den mest materiella, ”jordnära” businessen har börjat fungera som skivindustrin.

(Disclaimer: Ovanstående är blott ett referat från filmen Food Inc. Författaren vill inte hållas ansvarig för någon av filmens anklagelser mot nämnda företag.)

Comments are closed.