Gjorde igår studiebesök på proto-museumet Aeroseum; en one-stop-shop för den som vill förstå det moderna Sverige.

I början av femtiotalet byggde den svenska militärmakten ut den gamla bergshangaren under Säve flygplats i Göteborg. Detta bygge saknade - som så ofta när det gäller militära projekt - budget, och syftade till att skapa ett kärnvapenkrigssäkert utrymme för det svenska flygvapnet. Nu hålls stället öppet av stiftelsen Aeroseum och ett gäng voluntärer, för guidade visningar och företagsevents.

Aeroseum entrance

Jag gissar att Aeroseums besökare främst är intresserade av antingen flyg eller krig. Samtidigt är detta utrymme, 30 meter ner i berget och någon meter under havsnivån, oslagbart för den som vill leka samtidsarkeolog. Artefakterna och stämningarna som man möter därnere i berget kopplar till flera aspekter av det moderna Sverige - samhälle, kultur, ekonomi och politik. Den minst sagt stabila arkitekturen skulle faktiskt göra stället till en utmärkt kandidat till att agera “tidskapsel”; en ark som kan förklara 1900-talet till efterföljande generationer.

Som ekonom-sociolog är jag mest intresserad av den näringslivsrelaterade, militär-industriella vinkeln som framgår rätt tydligt nere i Aeroseum. Som jag har skrivit om tidigare går det inte att förstå det svenska näringslivet utan att beakta vår geopolitiska ställning under kalla kriget. De fina folkhemsföretag som försett oss med jobb och välfärd - de företag som försett omvärlden med bilar och mobiltelefoner - är till betydande del resultat av den svenska statens tro på alliansfriheten. Denna byggde i sin tur på att vi skulle vara självförsörjande med militärmateriel, vilka lämpligt nog utvecklades och såldes av våra folkhemsföretag - med väldigt höga marginaler. 

Volvo: Engine of Swedish history 

Alltså: Alliansfriheten förutsatte att Saab, Ericsson och Volvo inte gick i konkurs. Företagshierarkierna var förlängningar av staten. Detta är ett paradexempel på att den moderna ekonomin var/är en ekonomi av hierarkier, inte marknader.

Men, som sagt, Aeroseum handlar om mer än näringsliv och ekonomi. På detta studiebesök fanns inte bara Handelshögskolan representerad (av mig); i underjorden fanns även en vetenskapsteoretiker (från Humanistiska fakulteten), en statsvetare (från Samhällsvetenskapliga fakulteten), respektive en konstkritiker (från Valand).

Den vetenskapsteoretiska ingången har jag redan snuddat vid; mobiltelefonen springer ju ur radarteknologi, ett resultat av de enrolleringsprocesser och “goal translations” som bland annat beskrivits av Bruno Latour. Den statsvetenskapliga vinkeln har också nämnts; Sveriges omstridda alliansfrihet under efterkrigstiden.

Dessutom möts science and technology studies och internationella relationer i de artefakter som står uppställda nere i hangaren. Flygplanen är i sig konfigurerade på sätt som reflekterar globala maktförhållanden. Det finns alltså en IR-förklaring till varför svenska Viggenplanet har mycket kortare räckvidd än exempelvis amerikanska motsvarigheter: USAs makt bygger till stor del på landets kapacitet att dominera världshaven (genom att ‘räffla’ den ’släta yta’ som haven utgör).

Den konst-relaterade kopplingen kan jag avgjort minst om. Men det finns flera teman som är påtagliga - exempelvis den skönhet och grymhet som manifesteras i ett militärflygplan, eller det mansideal som representeras och reproduceras i denna tidskapsel.

Det bestående intrycket handlar om såväl ekonomi och teknologi, om politik och estetik: Den ofattbara magnituden av världens energi som går åt till att gräva dessa underjordiska hålor (som aldrig verkar bli tillräckligt djupa och säkra); den “fördömda del“ som kontinuerligt slösas på budgetlösa bergshangarer.