På DN Kultur finner man ibland klockrena exempel på 68-tänk. Idag skriver Kajsa Ekis Ekman om FRA-debatten med fötterna väl nedborrade i 68. Frågan om vilken människa som håller på att skapas är dock högst relevant.

Enligt Ekis Ekman är diskussionen om FRAs panspektriska övervakning missriktad; problemet med vår samtid är trots allt att samhället hjärntvättar oss till att bli goda men korkade konsumenter:

Jag inser att i dag handlar kontrollen inte främst om att bli sedd, utan om att tvingas titta. Me­dan alla är upptagna med att oroa sig för 1984 invaderar reklamskärmarna vår stad. De behöver inte ta reda på vad vi säger och gör. Det räcker med att förvissa sig om att vi inte kan undkomma något av skärmens många ansikten.

MAO: Utifrån 68-tänket är “kontrollsamhället” inte det diagram som efterträder Foucaults panopticism (se Övervakning och Straff), utan blott en omskrivning för samma gamla konsumtionssamhälle som 68orna började kritisera. För Ekis Ekman är konsumtions-/kontrollsamhället det samhälle vars “själva mening” är att individer först och främst måste tvingas “lära sig att köpa”.

Uppenbarligen har DN missat något här. Men icke desto mindre är det intressant att ställa sig frågan om vilka subjektiviteter som skapas - nu när ett nytt diagram för övervakning och ordning håller på att slå rot.

Vi vet ju vilken människa som skapas i panoptiska strukturer - en människa som hela tiden tänker på möjligheten att man kan vara övervakad. På så sätt skapas en “polis i huvudet”; ett fenomen som sörjer för social kontroll och ordning. Men idag, när panopticism börjar avlösas av panspektrocism inom såväl statsapparaten och företaget, vilken människa skapas?

I mitt papper från Amsterdamkonferensen skriver jag att

we have yet to understand what kinds of subjectivities this [panspectric] social diagram will yield. Panopticism conjures an image of the worker or citizen under constant (possible) surveillance. Looking forward, it will be interesting to study the shifting subjectivities of consumers, as they increasingly realise that their every move – indeed every impulse – is being predicted.

Så, detta är ett sätt att se på det subjekt som skapas av panspekrisk övervakning. Det finns dock en annan - den att vi själva dras in i att vilja leka FRA. Nya verktyg ger oss utökade möjligheter att själva snoka runt och söka mönster i vår tillvaro. Här är Michael Hanekes film Caché/Hidden/Dolt Hot alldeles utmärkt - har just skrivit på panspectrocism.org om hur den lockar fram övervakaren i oss alla. Som jag skriver i posten, Mark Lawson har rätt - Caché måste vara 2000-talets första riktigt stora film.