Vilket subjekt skapas av samtida övervakningsmetoder?

På DN Kultur finner man ibland klockrena exempel på 68-tänk. Idag skriver Kajsa Ekis Ekman om FRA-debatten med fötterna väl nedborrade i 68. Frågan om vilken människa som håller på att skapas är dock högst relevant.

Enligt Ekis Ekman är diskussionen om FRAs panspektriska övervakning missriktad; problemet med vår samtid är trots allt att samhället hjärntvättar oss till att bli goda men korkade konsumenter:

Jag inser att i dag handlar kontrollen inte främst om att bli sedd, utan om att tvingas titta. Me­dan alla är upptagna med att oroa sig för 1984 invaderar reklamskärmarna vår stad. De behöver inte ta reda på vad vi säger och gör. Det räcker med att förvissa sig om att vi inte kan undkomma något av skärmens många ansikten.

MAO: Utifrån 68-tänket är ”kontrollsamhället” inte det diagram som efterträder Foucaults panopticism (se Övervakning och Straff), utan blott en omskrivning för samma gamla konsumtionssamhälle som 68orna började kritisera. För Ekis Ekman är konsumtions-/kontrollsamhället det samhälle vars ”själva mening” är att individer först och främst måste tvingas ”lära sig att köpa”.

Uppenbarligen har DN missat något här. Men icke desto mindre är det intressant att ställa sig frågan om vilka subjektiviteter som skapas – nu när ett nytt diagram för övervakning och ordning håller på att slå rot.

Vi vet ju vilken människa som skapas i panoptiska strukturer – en människa som hela tiden tänker på möjligheten att man kan vara övervakad. På så sätt skapas en ”polis i huvudet”; ett fenomen som sörjer för social kontroll och ordning. Men idag, när panopticism börjar avlösas av panspektrocism inom såväl statsapparaten och företaget, vilken människa skapas?

I mitt papper från Amsterdamkonferensen skriver jag att

we have yet to understand what kinds of subjectivities this [panspectric] social diagram will yield. Panopticism conjures an image of the worker or citizen under constant (possible) surveillance. Looking forward, it will be interesting to study the shifting subjectivities of consumers, as they increasingly realise that their every move – indeed every impulse – is being predicted.

Så, detta är ett sätt att se på det subjekt som skapas av panspekrisk övervakning. Det finns dock en annan – den att vi själva dras in i att vilja leka FRA. Nya verktyg ger oss utökade möjligheter att själva snoka runt och söka mönster i vår tillvaro. Här är Michael Hanekes film Caché/Hidden/Dolt Hot alldeles utmärkt – har just skrivit på panspectrocism.org om hur den lockar fram övervakaren i oss alla. Som jag skriver i posten, Mark Lawson har rätt – Caché måste vara 2000-talets första riktigt stora film.

16 tankar kring ”Vilket subjekt skapas av samtida övervakningsmetoder?

  1. Christopher Kullenberg

    Här finns massor att gräva i. Problemet är väl att vi befinner oss mitt i det och det är svårt att förstå hela sammanhanget.

    Men troligtvis finns det en produktiv sida av dett hela i den dubbla bemärkelsen. De nya hastigheter som informationsteknologierna medför gör ju att vi skapar nya, kanske allt högre liggande konsistensplan, som har längre räckvidd. Att ex. redigera ett onlinemagasin med global editorial board är ett enkelt jobb. Den arbetande individen, som har lämnat fabriken i väst, är nu den CV-baserade laptopproletären med CSN-skulder och hotellnätter. Allt detta loggas, och är en del av dig som dividuell. Deutsche Bank (CSN) och TeliaSonera jobbar med samma maskiniska fyla.

    Det gäller även att göra distinktion mellan vilka fyla som är mer globala och vilka som tillhör vissa grupper. Vi akademiker änvänder ju ex Internet på ett annat sätt än andra yrkesgrupper (ex. bygger gynnsamma sociala nätverk på facebook snarare än skickar excel-ark till ekonomiavdelningen). Men även på ex. Åland där jag befinner mig nu, och som är en durkheimiask idyll där alla känner alla och socialt tillit är så maxat att ingen låser bilen ens, drabbas ju lika hårt av GSM/Rfid/VISA/IP/GPS-riket(med flera fyla) av teknologier.

    Dock är själva subjektiveringsprocessen(synd att detta fina processontologibegrepp har kapats av 68-marxister) inte nödvändigtvis orsakad av teknologier som sådana. Dividuellerna hakar i teknologierna som human-tick-assemblages. En sådan ekologi kräver en ekosofi. Integrated world capitalism är inte samma sak som 68-ornas antropomorfiserade och överdeterminerade tanke om klassamhället, utan snarare något mycket mera komplext, ibland mera skrämmande och ibland riktigt trevligt.

  2. dr. no

    Jag tycker kommentaren i DN var bra och pekade på ett verkligt samhällsproblem – det är nämligen så att reklambranchen gått alldeles för långt. Sedan är FRA också ett samhällsproblem, men bara för att den lagen röstats igenom måste inte allt annat opinionsbildande sluta, vilket jag tolkar din text som att du anser.

  3. Kalle P Inläggsförfattare

    @Dr No, kul att du tittar förbi – nejdå, jag är inte emot all opinionsbildning som inte är relaterad till FRA. Jag ser två problem i kommentaren:
    1. Att den, som jag tolkar det, relativiserar FRA frågan, och hamnar i en position där det – i slutändan – är kommersialismen som är det ondaste i samhället.
    2. Att kritiken av kommersialismen – och i förlängningen kapitalismen – faller in i en tankefigur om konsumismen som (i mitt tycke) är en rätt trött upprepning av det som sades 68. (Har kritiserat detta 68-tänk rätt så mycket på denna blogg, och i boken Abstract Hacktivism.)

    @Johan – japp, håller med dig – det måste finnas sätt att komma ifrån att FRA-grejen inte pressas in i de gamla mallarne.. Tror på din ide om workshop!

  4. Krigstid

    Christoffer: jag är inte helt hundra på genealogin bakom subjektiveringstänket, men ska inte Althusser ha en del cred (ang. 68-marxisterna)?

    Men ang. posten i sin helhet: nog för att Ekis Ekmans text inte gör det, men finns det inte en poäng i att ställa kritiska frågor om utvecklingen av informationsteknik i samband med formandet av beteende även när det gäller konsumtion? Alternativet till att ställa kritiska (i Foucaults mening då) frågor kring konsumtionen i det panspektrismen/kontrollsamhället är väl att utgå från att reklam (eller vad nu bör kalla den, gerilla-, viral eller vilken form den än tar) ö.h.t. inte fungerar. Även när det gäller konsumtion kan man tänka på den i sammanhanget emellanåt refererade filmen Minority Report där även konsumtionsvanor loggas. Relationen mellan konsumtion och övervakning behöver diskuteras – hur många av de teknologier vi använder och konfronteras med idag har inte ett ben vardera i båda verksamheterna (ett litterärt exempel på detta kan kanske vara William Gibsons estetiskt misslyckade men tematiskt intressant Spook Country)?

    Sedan undrar jag om inte FRA och statlig övervakning är rätt problematiska frågor att sysselsätta sig med om man vill bygga på Deleuze och Foucault – särskilt kopplat till ett ointresse för allvarlig maktkritik när det gäller konsumismen. Konsumismen handlar i allra högsta grad om att forma subjekt och styra positiva begär. ”Panspektrismen” i statlig form är ett allvarligt forskningsproblem, men frågan är hur studiet av den upprätthåller den ontologiska stringensen. Det är väl ändå inte repression och negativitet som ska sättas i första rummet vid en sån här analys, eller har jag missuppfattat?

  5. Kalle P Inläggsförfattare

    Hej Krigstid!

    ”Även när det gäller konsumtion kan man tänka på den i sammanhanget emellanåt refererade filmen Minority Report där även konsumtionsvanor loggas.”

    – Absolut, detta är en viktig del i projektet. Panspektrocismen är ju ett diagram som, precis som panopticismen, gör sitt avtryck inom flera olika institutioner. Och det finns mycket att säga om den maktförskjutning som uppstår mellan konsumenter och producenter. Detta perspektiv finns med i det papper jag prsenterade i Amsterdam, och exempelvis i denna post på panspectrocism.org.

    Så, jag håller inte med dig om mitt påstådda ”ointresse för allvarlig maktkritik när det gäller konsumismen”. Poängen med att ta upp det panspektriska diagrammet (i studiet av övervakning av konsumenter) är ju att vi kan förstå denna maktrelation på ett nytt sätt – och inte bara rapa upp femtio år gamla sanningar. (Vilket är det som DN-texten gjorde.)

    Vet inte om jag förstår dig rätt vad avser ontologisk stringens, men om du menar att övervakning – vare sig panoptisk eller panspektrisk – bör ses som generativ/produktiv (inte bara negativ/repressiv) så finns det i allra högsta grad med i flera av texterna. Se exempelvis posten om Katherine Hayles på panspectrocism.org, eller läs den post som denna text refererar till – vi kan inte leva utan de sökmöjligheter/den mönsterigenkänning som panspektron ger oss.

  6. Krigstid

    Tackar för svaren! Nu var det inte riktigt meningen att framstå som så pass konfrontatorisk som jag tycks ha uppfattats (när jag läser min kommentar nu så förstår jag varför, sorry). Jag tackar för länkarna och ber lite rodnande om ursäkt för att ha brutit mot ordförande Maos regel om ”utan undersökning, ingen rätt att tala”.

    Vad det gäller ontologisk stringens så är jag inte helt säker ens på ordvalet, men vad jag egentligen var ute efter var att varna för att ett fokus på repression riskerar att glida över i den negativa maktanalys som Foucault vände sig mot. Nu utvecklade Foucault visserligen sitt tänkande utifrån fängelset och panopticismen, men analyserna i föreläsningarna från Collège de France av biopolitikens utveckling och sexualitetens historia pekar ju som bekant i en lite annan riktning. Så, frågan om vilka andra apparater som är relevanta att undersöka i anslutning till övervakningen i kontrollsamhället är av yttersta vikt. Men nu fick jag ju lite länkar att arbeta med här, så jag får hänge mig åt dem istället (eller till att börja med).

    Christopher: borde man inte snarare uttrycka det som att subjektet har tusen genealogier (och inget annat)? ”Har ingen genealogi” luktar Descartes. Men det är du som är Deleuze-experten av oss två, så rätta mig gärna så jag förstår korrekt. Och även om Althusser hade fel kanske hans felaktigheter kan bidra till en förståelse av de idéhistoriska sammanhang som möjliggjort att 68-marxister kunnat ”kapa” ett visst begrepp.

  7. Per Herngren

    Krigstid: ”varna för att ett fokus på repression riskerar att glida över i den negativa maktanalys som Foucault vände sig mot. Nu utvecklade Foucault visserligen sitt tänkande utifrån fängelset och panopticismen, men analyserna i föreläsningarna från Collège de France av biopolitikens utveckling och sexualitetens historia pekar ju som bekant i en lite annan riktning.”

    Jag skulle vilja haka på Krigstid och pröva om inte följande tes behöver modifieras: ”idag, när panopticism börjar avlösas av panspektrocism inom såväl statsapparaten och företaget.” (Kalle) Jag skulle vilja pröva följande teser:
    A) Ökningen av panoptisk självdisciplinering har accelererat de senaste åren.
    – Kameror på spårvagnar, affärer och torg.
    – Skvaller, baktaleri, förtal ökar genom vissa forum, och man hämmar eller disciplinerar sig för att skydda sig mot vänners seende/publicering.
    – Runda bords-utbildning (och liknande) ersätts med stora föreläsningar där deltagarna sitter panoptiskt – deltagarna ses av föreläsaren men kan inte konspirera med varandra. Panoptiska föreläsnings-placering har blivit vanligt inom vänster och alternativrörelse.
    B) Ökningen av panspektrocism har accelererat de senaste åren genom rädslan från 11 september och genom ökad datorkraft.
    C) Panoptisk självdisciplinering och panspektrocism avlöser inte varandra. De kompletterar eller förstärker varandra. Och de används olika i olika organisationer. Ibland kan de knuffa undan varandra vilket man inte ska dra för stora växlar på.

    D)Panoptisk självdiciplinering och panspektrocism är inte de viktigaste maktteknikerna i dagens samhällen.
    – Bland repressiva tekniker är uteslutning genom att folk drar sig undan de obekväma, de ovanliga, de störande, de tröttande, de illaluktande, de fattiga mycket större problem än pan-teknikerna.
    – Bland produktiv makt är lönearbete samt ”egna hem” samt lån/ägande/konsumtion samt även de av Foucault analyserade bikt-teknikerna mycket mer kontrollerande än pan-teknikerna.

    Min poäng är inte att nedvärdera de fantastiskt intressanta analyserna av panspektrocism från bl a Kalle och Christopher, utan snarare föreslår att vi undviker ”ersättas av panspektrocism” och att ”vi är på väg in i ett kontroll-samhälle”.

    Hm, jag ligger i en båt och skriver detta. Det gungar ganska mycket så ha gärna ett överseende med stringensen och språket. Jag vill sätta igång samtalet kring detta alltså inte positionera mig eller fastställa något.

  8. Christopher Kullenberg

    Krigstid: Sorry för min korta ton, och jag är verkligen ingen expert. Jobbar inte så!

    Tanken med att säga att subjektet inte har någon genealogi kommer från rhizomebegreppet. ”Rhizome is anti-genealogy”. Vi tänker oss subjektiveringsprocessen som först rhizomatisk, spatiell och produktiv i en antigenealogisk grundfundering, precis som växter och mineraler växer fram och blir liv.

    Sekundärt kommer det fascikulära, Stats-apparatsliknande och paranoida träd-tänket. Subjektet tillskrivs ett proper name, en identitet, en position. Det stratifieras längs det rådande power-takeover och manglas längs enkla binära oppositioner. ”We are not signifyed, we are stratified”.

    Jag vet inte det där om Althusser. Jag är osäker på att vi lär oss av misstag överhuvudtaget. Inom idéhistorien är jag för viss historierevisionism där man förnekar att något helt har hänt. Både Heidegger och Gadamer var inne på denna spännande tanke. Möjligheten till glömska, varaglömska och ett bortspolande av traditionen, är kanske den enda frihet tanken har.

  9. Krigstid

    Per: det är helt klart intressant att undersöka kontinuiteter vid sidan av brott (eller via/genom brott kanske t.o.m.!). Men kameraövervakningen är ett bra exempel på skillnaden mellan övervakning som panopticism och ”panspektrocism” (eller snarare ”kontrollsamhället”). Det panoptiska handlar ju om internaliserandet av en övervakande andre som kanske inte ens nödvändigtvis är där – det gäller att forma en SJÄLVdisciplinering. Kameran finns ju faktiskt där, den ”ser” faktiskt och disciplinerar inte – den kontrollerar. Fabrikens stämpelklocka har alltid fungerat kontrollerande, och kontrollen finns alltid närvarande i disciplinen, men samtidigt finns det ett element av att en utökad kontrollmöjlighet gör disciplinering överflödig. Varför överlåta kontroll till det övervakade subjektet (genom disciplinering) när man kan styra beteende mer ekonomiskt genom att direkt kontrollera den lilla sfär man har intresse av?

    Christopher: Hm, då tror jag att jag förstår bättre. Hegel spökar fortfarande i mitt huvud, det rör till saker ibland. Men jag undrar om det inte är just misstagen som lär oss – det som fick mig att intressera mig för Deleuze var just orden i proustboken om att ingen börjar filosofera av en ren kärlek till sanningen. Man tvingas att tänka i bitterhet efter svek och lögn. Därmed inte sagt att man ska vårda misstagen ömt – snarare än ett förkastande av traditionen ett experimentellt sodomerande av den i syfte att frambringa dess monstruösa barn?

  10. Kalle P Inläggsförfattare

    Här händer det grejjer!

    Krigstid, det var nog minst lika mycket jag som gick igång väl hårt – dessutom var den ursprungliga posten lite hårt skriven. Så, absolut inga problem – det har blivit en bra diskussion!

    En sak är också viktig att komma ihåg – min 68-kritik är väldigt specifik – den är en kritik av det motor-inspirerade tänk som kan skönjas i counterculture-delen av (främst amerikanska) -68. Jag är alltså inte emot politisk aktivism, eller vänster, eller ens Marx och Freud som tänkare.

    Per – nej, precis – ”panoptisk självdisciplinering och panspektrocism avlöser inte varandra” – jag försöker hela tiden framhäva detta, uttala mig nyanserat, men det är svårt. Detta är för övrigt ett av skälen till att det är bra att utveckla panspektrocist-begreppet – det tar oss bortom det era-/brott-konnotationer som Deleuze ”kontrollsamhälle” ger.

    Precis som urverks-, motor- och datortänk ligger och kör parallellt ligger panopticism och panspektrocism och kör parallellt. Däremot ser vi att allt fler institutioner/strata alltmer hålls samman av panspektriska teknologier. Det panspektriska tar över där det ”rena” panoptiska inte längre är effektivt som ordningsskapare/produktivitetshögare/mm. Detta är ju även Deleuze tes – att vi inte längre spenderar tillräckligt lång tid instängda i panoptiska institutioner.

    Så visst lever panopticismen kvar. Dessutom närs ju panspektrocismen av den alltmer intensifierade, spridda och demokratiserade användningen av panoptiska metoder – denna sörjer för den ”universella modulering” som gör panspektrocismen möjlig. Jag skrev om detta i höstas, i Stockholms Fria – se här
    http://www.isk-gbg.org/99our68/?p=168
    här
    http://www.isk-gbg.org/99our68/?p=179
    och här
    http://www.fria.nu/artikel/20704

  11. Christopher Kullenberg

    Krigstid: Du har säkert rätt. Jag kan inte ge något svar på din fråga eftersom jag inte läser litteratur, men i princip gillar jag tanken med att experimentera, även om det finns viktigare saker att göra med teorier: att använda dem.

  12. Per Herngren

    Krigstid: ”Kameran finns ju faktiskt där, den “ser” faktiskt och disciplinerar inte – den kontrollerar.”

    Jag tänker mig snarare kameran som att någon möjligen ser (Panoptiskt) och att man därför tenderar att disciplinera sig.

    Krigstid ”en utökad kontrollmöjlighet gör disciplinering överflödig. Varför överlåta kontroll till det övervakade subjektet (genom disciplinering) när man kan styra beteende mer ekonomiskt genom att direkt kontrollera den lilla sfär man har intresse av?”

    Jag håller med om att kontroll kan ersätta självdisciplineringen. Stämpelklockan gör att man slipper disciplinera sig dagligen. Tiden man arbetar kontrolleras och uträkningar görs. Enligt min läsning av maktbegreppet – som lika med lydnad – innebär det att kontroll ibland gör att vi slipper makt (slipper lyda). De arbetsplatser som överlåter arbetstider på lönearbetarens omdöme är därmed mer beroende av makt. Makten över lönearbetaren blir större än på traditionella arbetar-klass arbetsplatser.

    I de fängelser där jag suttit har kontrollen ibland fungerat självdiscplinerande – man ville undvika att åka dit. Detta gällde speciellt stickprovskontroller. Men när kontrollen ökade och inte längre var stickprov gjorde den att man slapp lyda. Makt/lydnad ersattes med kontroll/tvång/sortering. Kontrollen/tvånget/sortering skapade då en frihet som man sällan har utanför murarna. Det var som att vara på semester man behövde inte bry sig om vad man borde göra.

    Det blev tydligt att murarna är vända utåt snarare än inåt. De som genom total lydnad undviker fängelset är de som fängelset fått makt över. (Jag vet inte om detta är begripligt. Säg till så kan jag utveckla…)

    Karl: ”skälen till att det är bra att utveckla panspektrocist-begreppet – det tar oss bortom det era-/brott-konnotationer som Deleuze “kontrollsamhälle” ger.”

    Här försökte jag tydligen knuffa in och snubbla mig igenom en öppen dörr. Och jag ber om ursäkt för att jag inte läst detta mer noggrant innan jag skrev. Tack!

  13. Kalle P Inläggsförfattare

    Per – inga problem – det var ingen kritik mot dig, det är mest jag själv som inte vet hur jag skall formulera hela grejjen…

  14. Bjorn

    Funderat på CIA= inte kompetenta. Jfr CIA chefen ”göra en osynlig organisation”, ”Vi har besegrat terroristerna i Al Qaida och Irak” etc.
    Och alla misstag dom gjort – övervakning etc.
    Bättre andra länder kräver att usa upplöser dess organisation – dom har ju sin armé.
    USA är bara 1 stat bland stater.
    Vi glömmer ju hur ovanligt Norden är – och då speciellt Sverige . Jag tror ju på en mer nordisk värld – dvs samarbetemed andra länder än USA
    Tex uk, Iran etc
    Nya allianser trippelallianser kring rymdprogram, laser etc.
    Nato tex kan ju också vara Passé

    Ang deras kompetens= dom utnyttjar ju en massa forskare från andra länder och är inte själva speciellt g-intelligenta.
    Och Echelon etc (att Norden, Europa tillåter detta).
    Få väck dom från Norden .
    Dom egyptenavisningarna i sverige (kostade ju flera miljoner).

Kommentarer inaktiverade.