68 och 99: Intensiva flöden av studenter och PR-folk

Mer om 68/99-grejen, med lite inspel från gårdagens prat om ”maskinsk” ontologi.

Även Anders Mildner har skrivit om 68/99/09-grejen: Han hävdar att även 01 bör nämnas som signifikant år. I relation till den senaste tidens politiska mobilisering menar Mildner att de senaste månadernas ”nätpolitik” bör jämföras med Göteborg 2001. Detta eftersom folk i bägge fall – 01 och 09 – radikaliserats av yttre händelser. Så var inte fallet 68. Alltså:

1968 radikaliserade ungdomarna sig själva. 2001 radikaliserades de av händelsen de var med om. Det som sker nu påminner därför mer om 2001 än 1968.

Absolut – det finns någonting fint i tanken att 68-radikaliseringen fanns immanent i ungdomarna. De var som en ”kritisk massa” där fissionen uppstod spontant – det fanns inga yttre tvång som satte igång reaktionen. (Frågan är bara om detta är sant – de som ”var med” pratar ju hela tiden om hur de radikaliserades av Vietnamkriget et cetera. Sedan är det ju tveksamt om skall tro på alla romantiserande skildringar av 68… nevermind.)

Jag vidhålller dock att så länge vi talar om kulturella skiften så var 99 vårt 68. En av de frågor som diskuterades i AbHack-boken är hur dessa två kulturella skiften producerats. Vi är ju intresserade av det kulturella skiftets tillblivelse – vad är det som får nya ”tankemaskiner” att börja cirkulera?

Här kan man med fördel följa den ”maskinska” ontologi som Fredrika Spindler diskuterade på gårdagens teknologi-filosofi-seminarium på Södertörn. (BTW: Tack ni som kom förbi igår!) I denna ontologi är ju även människans tänkande maskiniskt – i meningen att det består av olika logiker och mekanismer som kan sättas samman på mer eller mindre fungerande vis. (Uppdatering, sön em: Läs monkis reflektioner efter Spindlers och vårt prat. Uppdatering mån morgon: Läs även DOOM4 och Copyriot.)

Mildner lägger fram en tes om 68 som jag delar (har tangerat den på bloggen):

1968 var en radikaliseringsrörelse som drevs fram bland annat av att studenterna på lärosätena hade blivit så många att de för första gången kunde identifiera sig som en egen grupp (”studenter” istället för kopior av sina föräldrar).

På samma sätt skulle man kunna argumentera att internetgenerationen nu nått den kritiska massan där den via sociala medier begripit att den är en grupp med gemensamma intressen och dessutom stor nog att föra rejält med liv.

Jag håller med om att någonting har hänt nu när sociala medier kopplat samman folk. Men här – när vi diskuterar kritisk massa – skulle jag vilja dra analysen i en annan riktning.

Dessa ”kritiska massor” – dessa intensifierade flöden – har som störst möjlighet att fungera som grogrunder för tankeskiften. Det exceptionella flödet av studenter – den första generationen som kunnat skörda välfärdssamhällets frukter, den första generationen som började gå på universitetet en masse – visade sig vara en massa (BwO, even?) ytterst kapabel att affektera och affekteras. I detta intensiva myller kunde Marx+Freud-tänket (68-tänket) smitta runt på ett lyckat vis.

99 var lite annorlunda: Den intensifiering som ledde till tankeskiftet var inte relaterad till ett flöde av unga människor som blivit studenter. I AbHack skrivs det om andra intensifierade flöden – av pengar, idéer och PR-folk (som ju också är människor), vilka var också visade sig kapabla att affektera och affekteras av nya tankesmittor. Här stödjer jag mig på Nigel Thrift, som skriver följande i sin Knowing Capitalism:

I would argue that the new economy represented the first concerted global discursive operation of the cultural circuit of capital which involved attempts to describe itself to the world (as the ”˜knowledge economy”™), to persuade itself that this was what the world was like, and to extend this to the rest of the economy, and indeed to the world at large. (Sida 12)

Alltså – i det högintensiva flöde av pengar och BS som var den nya ekonomin började ekonomin (eller rättare sagt dess finansanalytiker, dess IT-konsulter, dess journalister) på allvar berätta om sig själv. Den sade: ”Hej, jag är ny, och det beror på att jag alltmer består av datorer, av nätverk, av mjukvara/hårdvara etc.”

Av ren lathet citerar jag mig själv at length. Följande börjar sidan 99 (var annars?) i AbHack:

”the peculiar trait of the new media boom was the fact that it financed the speading of a new worldview. The tulip bubble, or the boom that preceded the 1929 crash, are not remembered as funders of new paradigms of thought – but perhaps the dot.com boom will be. Similarly, while the establishment of motor-like modes of thought were interconnected with large investments in steam engine-driven apparatuses during the 19th century, the popularisation of motor-like thought seems to be less connected to a particular bubble. Note: This is not to disregard the fact that computers and computer networks have been around for the past fifty years. The key point here is that never before has such vast resources of money and labour, under a period of a few frenzied years, been funneled into activity related to a new technology.

Viewed from this perspective, Western market economies are not only special in the ways that they divert huge resources to new sources of wealth-generation – it also has a propensity to divert money and labour to new modes of thought. Or, as in the case of the dot.com boom, it amassed huge resources to produce a cultural shift. In this way, the economic system – including scheming investment bankers and media-spinning public affairs departments – can be viewed as a thinking, conscious, sentient device.”

Detta låter kanske väl Marxigt – ”basen determinerar överbyggnaden” – men fullt så fyrkantigt behöver vi inte se på saken. Låt oss bara konstatera att den bubbla som peakade 99 utgjorde en utmärkt miljö (i ekologiska bemärkelsen) för spridningen av ”världen är en dator”-smittan.

Detta betyder inte att andra tankesmittor inte kunde samexistera med denna smitta. Tarde skriver ju att varje innovation, varje smittsam tanke

tries to multiply itself by thousands and millions of copies in every place where there exists human beings and will never stop except if it is kept in check by some rival production as ambitious as itself.
(Tarde, Monadologie et Sociologie, sid 96, citerad i Latour, Reassembling the Social, sid 15)

Dessutom – kom ihåg! – datortänket bör ju inte ses som att det kommer ”från” faktiska datorer. Det har ju alltid existerat – på samma sätt som den hypotetiska Turing-maskinen alltid existerat. I dot.com-boomen kunde denna ”abstrakta maskin” börja kopiera sig själv – i våra tankar, samt i våra laptops och servrar. (Det är just detta som är det fiffiga med att applicera en ”maskinsk ontologi”, där även människans tankar är maskinska, på just dator-tänket.)Denna tankemaskin finner alltfler ställen att haka in i, förmera sig, göra sig användbar – nu senast hos ChrisK, i sina tips till Piratpartiet.

6 tankar kring ”68 och 99: Intensiva flöden av studenter och PR-folk

  1. Rasmus

    Sista styckets tankemaskin förmerar sig duktigt. 🙂 Igår upprepades inläggets sista stycke två gånger, nu ser jag att det har dubblerats till fyra!

  2. Kalle P Inläggsförfattare

    Mycket intressant. Verkar som att det sker varje gång jag uppdaterar. Skall testa om jag kan få det till åtta iterationer.

  3. SK

    Hela den här 99-tankegrejen tror jag nog är en övertolkning ifråga om den betydelse du tillskriver den. Men å andra sidan så är det ju som en viss framstående sociolog en gång sa: ”Varje samhällsvetare med självaktning vill hävda att den tid de lever i är en brytningstid”. 😉

  4. Kalle P Inläggsförfattare

    SK. Absolut.

    AbHack är ju, som jag alltid framhållit, en högst spekulativ bok. (Dessutom kom den – och mycket av bloggandet kring den – till vid en tid då jag var trött på att läsa övertolkande romantiseringar kring 68-upproren.)

    Jag tycker fortfarande att boken kanske främst bör ses som en tankelek: Idén om tänkandet som maskiniskt är rolig (och högst relevant, givet dagens trender inom kultur- och samhällsanalys). Den lätt skruvade Serres-inspirerade tankeleken leder iofs fram till slutsatsen att 99 är mer fundamentalt än 68, men på många sätt är denna slutledning av sekundär betydelse.

    Så – fäst inte så mycket vikt vid denna tanke bara för att en yster sociolog skrivit ned den. Det är ganska ointressant om jag som forskare lyckats fånga någon Sanning om samhället.

    Det intressanta kring ”99 var vårt 68”-tesen är ju att denna tankefigur har börjat leva sitt eget liv. Den replikerar sig själv på ett oerhört lyckat sätt, och har alltmer börjat sättas samman på produktiva vis. Folk har börjat ”bygga”, och verkar uppenbarligen finna denna tanke användbar: Det finns ju folk som trots allt gör ”99-politik” eller ”abstraherad hacktivism”.

    Och det är ju detta som är det vackra i sammanhanget. Vad säger man till dessa hjältar? ”To those about to build, we salute you!” 😀

Kommentarer inaktiverade.