En Ior-liberal läsning av Adam Smith

Här följer ett utkast till text åt Liberala Studenter, där jag plockar upp Mattias $venssons briljanta term ”Ior-liberalism”.

Om Folkens Välstånd, från 1776, är alltjämt ett centralt verk för den som vill förstå marknadsekonomin. Tanken om arbetsdelning, och maximen att en vara inte skall tillverkas om den kan handlas billigare, kom att bli centrala för det framväxande ekonomierna i väst. Idag kan vi konstatera att metaforen av en osynlig hand, som skapar en intresseharmoni bland en fritt myllrande människomassa, i allra högsta grad lever vidare.

Samtidigt är det – om vi blickar framåt – ytterligare en lärdom vi bör ta med oss från Adam Smiths portalverk; en något mer dyster sådan. Om Folkens Välstånd stakade ut en väg framåt, men höjde även ett pessimismens varnande finger för ekonomins inneboende tendens att lägga hinder för denna väg. Smith såg nämligen risken att affärsmän – då de lämnas obevakade i samma rum – direkt börjar konspirera för att ersätta marknaden med monopoliska hierarkier:

Människor inom samma yrke råkas sällan ens för avkoppling och trevnad utan att samtalet slutar i en konspiration mot allmänheten […] om lagen inte kan hindra att människor inom samma yrke någon gång kommer samman bör den inte göra något för att underlätta sådana sammankomster, än mindre för att göra dem nödvändiga. (Smith, 1994: 99)

Sannolikt hade Smith inte varit helt nöjd med hur 1800- och 1900-talens liberaler har förvaltat hans arv. Smith var emot bildandet av företag, för att han såg dem som hierarkier som syftade till att motverka konkurrens. Idag lever vi icke desto mindre i en ekonomi som domineras av storföretagshierarkier vars omsättningar överskrider nationers BNP. Smith skulle vidare blivit förfärad om han fått veta att dessa makthierarkier skulle komma att blanda sig i, och därmed förvränga, den representativa demokratins processer. (O’Rourke, 2007: 66)

De senaste århundradena har vi alltså skapat just de ekonomisk-juridiska ramverk som Smith varnade för. Vi har inte lyckats med att skapa lagar motverkar att dessa konspirativa makthierarkier uppkommit; vi har tvärtom skapat lagar som nödvändiggjort att ekonomisk verksamhet sker i form av storskaliga och hierarkiserande former. Detta har gjort att – för att parafrasera ekonomhistorikern Alfred Chandler – storföretagens synliga hand trängt undan marknadens osynliga hand.

Ungefär hundra år efter publikationen av Smiths verk tog denna utveckling fart: Delvis genom att massproduktion skapade stordriftsfördelar åt stora företag, men även som ett resultat av olika juridiska beslut kring företagets status och begränsade ägaransvar. Vid samma tidpunkt, i slutet av artonhundratalet påbörjades en annan ödesdiger utveckling: Ägandet av kunskap kring produktion kom alltmer att övergå i företags – inte uppfinnares – händer. Under 1900-talet skapade vi en ekonomi där produktiv kunskap alltmer gjordes till en bristvara, kontrollerad av just de konspirerande sammanslutningar som Smith varnade för.

Idag, en bit in på 2000-talet, är det alltså makthierarkiernas anspråk på att äga kunskap som leder till konspirationer mot allmänheten. Idag är det lagstiftningen kring immateriella rättigheter som är det största hotet mot det liberaldemokratiska marknadssamhället. Den senaste tidens diskussioner om upphovsrätt är endast ett av flera uttryck för denna problematik.

Varför kan staten, och vissa företag, övervaka våra alltmer digitaliserande vardagsbeteenden på de mest finurliga vis? Varför har det tagit så lång tid att utveckla alternativa drivlinor inom fordonsindustrin? Varför lever vi i en kultur dominerad av några få massproducerande jättar, och varför kvävs kreativiteten inom kultursektorn? Varför är vårt fysiska, och psykiska, välbefinnande beroende av ljusskygga möten mellan patentindustrier och vårdapparatens professioner? Svaret står att finna i de sätt på vilka staten sanktionerar spridandet av kunskap.

Det som jag kallar ”99-generationen” – de unga som växt upp i kontexten av remix-, samplings- och Do-It-Yourself-kultur, i kontexten av av bloggande, i kontexten av open source-programmering – ser detta problem. Vissa må kalla sig ”liberatarianer”, andra ”autonom vänster”, men alla har en känsla av att någonting gått väldigt fel sedan Smiths tid. Under drygt två århundraden har ekonomin hierarkiserats; under drygt två århundraden har slutna ”anti-marknader” växt på bekostnad av det öppna mötet och det fria utbytet.

Det är dags att vända denna utveckling. Genom att – likt Nalle Puh-figuren Ior – se dystert på sakernas tillstånd blir framtidens utmaningar tydliga för oss. Unga liberaler bör återigen läsa Om Folkens Välstånd, denna gång med samtidskritiska – och piratpolitiska! – glasögon. Endast så kan vi göra Adam Smith rättvisa inför framtiden.

Litteratur
Chandler, A. (1977) The Visible Hand: The managerial revolution in American business. Cambridge, MA.: Harvard University Press.
O’Rourke, PJ. (2007) Adam Smiths Om Folkens Välstånd. Stockholm: Timbro.
Smith, A. (1994) Den Osynliga Handen: Adam Smith i urval. Stockholm: Ratio.

6 tankar kring ”En Ior-liberal läsning av Adam Smith

  1. Jimmy

    Definitivt! (Fast vi jobbar inte syndikering i den nya sajt som kommer upp. Det blir bättre än så! Vi får höras närmare på andra kanaler.)

  2. Waldemar Ingdahl

    Ett kanske lite oväntat lästips är boken A Future Perfect av John Micklethwait och Adrian Wooldridge (översattes till svenska med titeln Global: reportage från en värld i förändring) från år 2000. Globaliseringen tas upp från en liberal, i grunden optimistisk men samtidigt problematiserande synvinkel.

    Anders Sandberg håller ett videotal om transhumanismens 1999 på http://tinyurl.com/ioree99

  3. Thomas Svensson

    Tänkvärd läsning, Kalle. Man skulle vilja betrakta ytterligare kopplingar till organisationssystem som ISO 9000, till uppfinnarnas livegenskap hos riskkapitalet, eller ”forskningsfrontens”, av finansiärerna påtvingade, enkelspårighet.

  4. Marcus

    Jag funderar lite på en analys där vi skulle kunna se den kapitalgrundade utbytesekonomin som villkorat av ett virtuellt fält av relationer mellan alla materialiteter – expressiva såväl som materiella – som flödar genom den aktuella ekonomin. Därigenom skulle man på ett annat sätt förstå basarerna som en av detta differentiala fälts många möjliga tillblivelser, precis som katedralerna. Ett abstrakt uppfattat kapital – kapital innan det aktualiseras som ett visst produktionsmedel, en maskin, en aktie, en peng etc – är ju heltigenom relationell, och gör allting utbytbart mot allting annat.

    Om denna annalys håller, skulle vi därigenom kunna lära oss ett och annat om att hacka ekonomin, menar jag. Vi skulle framför allt kunna lära oss att bekämpa katedraler utan att behöva förlita oss på Statens regleringsmöjligheter och se en ny politisk ekonomi födas.

    Spontana reflektioner?

Kommentarer inaktiverade.